I samband med inlämning av trikinprover på vildsvin har jägare fått besvara uppgifter om jaktform, kön, slaktvikt och dräktighet via en enkät.
Uppgifterna har samlats in för totalt 2 323 vildsvin skjutna i om-rådet runt Nyköping i Sörmland under perioden januari 2003 till och med juni 2009.
Testerna utfördes enligt kompressionsmetoden, vilket inne-bär att endast vildsvin som varit avsedda för egen konsumtion ingår i materialet.
Om detta påverkar resultaten i undersökningen vet vi inte. Möjligen kan riktigt stora vildsvin vara underrepresenterade, då sådana kanske i högre grad säljs till uppköpare istället för att konsumeras i det egna hushållet.

52 procent galtar
Av de vildsvin som ingick i undersökningen var 52 procent galtar och 48 procent hondjur. Slaktvikten var i genomsnitt 31 kilo för samtliga djur (galtar 33 kilo och hondjur 30 kilo).
För totalt 127 vildsvin var både levandevikt och slaktvikt angivet, vilket gav möjlighet att beräkna slaktutbytet som i genomsnitt var 52 procent av levandevikten.
För några av beräkningarna har vi även gjort en ytterligare uppdelning av materialet i större vildsvin (slaktvikt mer än 30 kilo) och mindre vildsvin (slaktvikt 30 kilo eller mindre).
Medelvikterna för större vildsvin var 45 kilo för galtar och 43 kilo för hondjur. För mindre vildsvin var medelvikten 22 kilo för såväl galtar som hondjur.

Åteljakt vanligast
Jakt vid åtel (inklusive vakjakt) var den absolut vanligaste jaktmetoden. Hela 78 procent av vildsvinen fälldes vid åteljakt, medan 20 procent sköts vid drevjakt och två procent vid andra jaktformer.
I studien av jaktmetoder har vi uteslutit data från 2009, då inte hela året finns representerat.
Vid åteljakt var 54 procent av de fällda djuren galtar och 46 procent hondjur. Detta speglar i stort sett könsfördelningen i materialet.
Bland de större djuren som skjutits vid åteljakt finns dock en överrepresentation av galtar (62 procent) jämfört med hondjur (38 procent).
Vid drevjakt var förhållandet det motsatta, endast 48 procent utgjordes av galtar och 52 procent av hondjur. Hondjur var således överrepresenterade bland större vildsvin skjutna vid drevjakt och galtar bland större vildsvin skjutna vid åteljakt.
Inte nog med det, de större hondjur som sköts vid drevjakt var dessutom betydligt tyngre (slaktvikt 47 kilo) än de som sköts vid åteljakt (slaktvikt 41 kilo). Bland de större galtarna och de mindre vildsvinen fanns inte motsvarande skillnader.
Anledningarna till att fler, och större, hondjur fälls vid drevjakt kan vi bara spekulera i. Kanske är det så att dessa som regel springer först i flocken och då blir skjutna oftare.
Orsaken till att fler stora galtar skjuts vid åteljakt kan vara att denna jaktform, som sker under lugna förhållanden, ger möjlighet till en bättre selektivitet i skyttet och att galtar då väljs i första hand.

Dräktighet och foster
Totalt dräktighetsundersöktes 646 hondjur, varav 322 större och 324 mindre vildsvin.
Av dessa hondjur var 36 procent dräktiga (46 procent av de större och 26 procent av de mindre).
Dräktiga hondjur påträffades under årets alla månader, utom augusti och september.
Dräktighetstiden hos vildsvin är cirka 120 dygn (tre månader, tre veckor och tre dagar).
Det är svårt att konstatera dräktighet under den första månaden, varför vi har antagit att de hondjur där dräktighet konstateras i genomsnitt hade en och en halv månad kvar till födsel.
Om detta stämmer är risken att stöta på en sugga med nyfödda kultingar som minst under månaderna oktober, november och december. I januari, då jakten med hund fortfarande pågår, föreligger däremot en ökad risk att suggor har kultingar.
Totalt räknades foster på 205 hondjur, varav 126 större och 79 mindre. I genomsnitt återfanns
4,7 foster per hondjur (större hondjur 5,2 foster och mindre hondjur 4,0 foster).
Om vi räknar med att 90 procent av fostren blir kultingar så innebär det att kullarna består av i genomsnitt fyra kultingar.
Som mest återfanns tio foster hos större hondjur respektive åtta foster hos mindre hondjur.

Även små hondjur dräktiga
Bland de riktigt små hondjuren (slaktvikt mindre än 20 kilo) så var 9 av 54 undersökta vildsvin dräktiga. Detta motsvarar 17 procent.
Medelslaktvikten hos de dräktiga hondjuren i denna grupp var 17 kilo och de hade i genomsnitt 4,6 foster. Det mest extrema fallet var ett hondjur med slaktvikt 15 kilo som hade sex foster.
Normalt brukar man räkna med att hondjuren går i brunst och betäcks första gången vid cirka 18 månaders ålder (vid cirka 40 kilos slaktvikt). Att så små hondjur har foster visar att de gått i brunst betydligt tidigare.
Orsakerna till detta kan vi bara spekulera kring.
En tänkbar förklaring är den rikliga utfodringen som förekommer. En annan orsak kan vara att ledarsuggor skjutits bort från sina flockar. Dessa suggor har flera viktiga uppgifter i den sociala strukturen i en vildsvinsflock, varav en är att se till att allt för unga hondjur inte paras.
Oavsett orsak så innebär den tidiga debuten hos en del av hondjuren att stammens reproduktion ökar.

---------------------------------------------------------------------------

Vem är Sam Paulon
Jag är en jaktintresserad veterinär bosatt i Nyköping. Pensionär sedan 2001, innan dess drev jag min praktik som distriktsveterinär här i 13 år. Jag är i grunden ett asfaltsbarn, men tillbringade somrarna på grönbete i Småland. Detta gjorde att jag i tidig ålder blev intresserad av djur och natur, och jakten kom tidigt in som en naturlig del.
Jag har ett långt och innehållsrikt jägarliv att se tillbaka på, men har faktiskt inget vildsvin på skottlistan ännu, trots att jag jagat mycket i områden med vildsvin. Jaktlusten har väl kanske också falnat något med åren, så försöken blir inte så intensiva numera.
Hur kom du i kontakt med frågor kring vildsvin och trikiner?
Jag har hjälpt lantbrukare med att trikintesta hemslaktade tamsvin under 40 år, så det var helt naturligt att även testa vildsvin när det blev aktuellt.
De första vildsvinen jag testade kom från Jan Åkermans vilthägn på Molstaberg, det var redan i slutet av 1960-talet. Fram till 2009, då jag slutade med analyserna, hade jag testat ungefär 2 500 vildsvin men inte hittat trikiner i något fall.
Under första halvan av 1970--talet jobbade jag med klinisk läkemedelsprövning vid Astra. Patientjournalerna gav här samma möjlighet som mina trikinjournaler till forskning enligt vetenskaplig arbets-metodik. Jag har också fått vara Bo Söderberg behjälplig vid en del fältarbetet under Jonas Lemels vildsvinsstudier för ett drygt decennium sedan.

Vilket för oss till den nu aktuella studien. Vilka motiv låg bakom insamlingen?
Upplägget gjordes på ett jaktkretsmöte i Vrena 2003. Vi -visste ganska lite om våra vildsvin. En fråga som var av särskilt intresse var de mycket unga gyltor med foster i magen som jägarna då och då stötte på. Jag började samla in data efter min pensionering och det