Säger du till en jägare att hans eller hennes hund är vek så blir du oftast inte så väl bemött. Ordet vek uppfattas som något negativt och nedsättande. Vad många hundägare inte känner till är att det som regel är just den typen av hund som vi jägare kan ha nytta av.
Av Mattias Johansson
Arv och miljö utgör förutsättningarna, verktygslådan, för hundens beteende. Hunden plockar fram sina bästa verktyg ur lådan för att kompensera de sämre. Helheten avgör hur hunden fungerar både som jakthund och i hemmet.
Det finns ett uttryck som lyder "Säg vad du vill om min partner men säg inget illa om min hund". Det finns en hel del sanning i detta, vilket kanske bottnar i att hunden blir vad ägaren själv gör den till.
Våra hundar kan som bekant inte prata. Just därför är det viktigt att vi tolkar hundens signaler på rätt sätt, vilket i sin tur speglar hundens mentalitet.
Detta kan vara svårt och kräver hundkunskap och man ska undvika att använda sig av mentala begrepp som vekhet, skärpa och dådkraft när man inte riktigt vet vad det betyder.
Duktiga vildsvinshundar betecknas till exempel ofta av okunniga som skarpa och hårda. Just dessa egenskaper har vid mentalbedömningar visat sig vara precis de motsatta när bra vildsvinshundar testats.
Veka vildsvinshundar
Leif Markhagen, från Trosa i Södermanland, är certifierad jakthundsinstruktör, tillika mentalbedömare, och har bedömt mentaliteten hos många hundar.
– Gemensamt för ganska många erkänt goda vildsvinshundar som jag bedömt är att de varit veka och visat måttlig dådkraft, säger han.
– En hård hund, alltså en hund som inte kan skapa minnesbilder och lära av sina misstag, blir vanligen inte långlivad om den används till vildsvin. Den är också svår att dressera.
Den hårda hunden går gång efter annan "på pumpen", medan den veka hunden skapar minnesbilder av såväl obehagliga som positiva vildsvinskontakter. Den veka hunden har lärt sig att vildsvin kan vara synnerligen obehagliga, men med stor jaktkamplust och rätt injagning så minns den veka hunden det positiva i jakten mycket bättre än den hårdare hunden. Hunden kommer att jaga med en viss distans till viltet, i synnerhet till vuxna, större vildsvin.
Hundar är individer, precis som människor. Vare sig vi är folk eller fä så gör vi oftast så gott vi kan med de förutsättningar vi har. Förutsättningarna kan vi kalla verktygslådan.
Hur våra hundar beter sig är en kombination av arv, det vill säga genetiskt betingat, och miljö, det vill säga livsmiljö, uppväxt och erfarenhet. Hur mycket som styrs av det ena eller det andra har i alla tider varit föremål för diskussioner.
Arv och miljö utgör förutsättningarna, verktygslådan, för hundens beteende. Om hunden har vissa dåliga verktyg, så försöker den kompensera detta genom att i större omfattning använda andra verktyg.
Helheten viktigast
Det är både svårt och vanskligt att dra kategoriska och tydliga skiljelinjer mellan en hunds beteende och dess mentala egenskaper. Det är lätt att göra en felbedömning just för att hunden försöker kompensera sina dåliga verktyg genom att använda andra verktyg ur verktygslådan som den behärskar bättre.
Ett exempel på detta kan vara en hund som vid första anblicken verkar vara modig och hård. Synar vi hunden noggrannare så finner vi att den är precis motsatsen, nämligen ganska feg och vek.
Vi har omedvetet gjort en felbedömning genom att hunden visat en ganska stor portion av skärpa och försvarslust, vilket vi tolkat felaktigt. Hunden har kompenserat sina dåliga verktyg genom att använda de som är bättre i just sin verktygslåda.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte är en individs enskilda egenskaper som är viktigast. Det intressanta för helheten är hur individens samtliga egenskaper samverkar. l
Olika mentala begrepp
Tillgänglighet. Intresse av främmande människor. Bedöms från "Lömsk" till "Överdrivet tillgänglig" i en sexgradig skala.
En hund med stor tillgänglighet gör vad som helst för att synas och vara till lags. Tillgänglighet är ofta, och bör vara, mer utvecklad hos hundraser som jobbar mycket tillsammans med människor, till exempel en apporterande hund eller en stötande hund som ska jobba inom hagelhåll.
Jaktkamplust (jaktlust). Lust att förfölja och intresse för byte. Bedöms från "Visar ej" till "Mycket stor" i en sexgradig skala.
Jaktkamplusten är en egenskap som kan yttra sig på olika sätt. Jaktlusten för en stövare består i att förfölja haren, medan jaktlust för en ställande älghund är att ställa älgen. Stor jaktlust kan kompensera andra svagheter, till exempel dåligt mod. Det säger sig självt att en hund med mycket stor jaktlust kräver sin ägare. Felaktig träning kan göra en sådan hund till "jaktidiot" som inte går att kontrollera. Ibland kan denna egenskap vara svår att testa vid en mentalbedömning då själva testet skiljer sig så mycket från hundens verkliga arbetsuppgift.
Social kamplust. Lust att kämpa med eller mot någon/ något. Bedöms från "Visar ej" till "Mycket stor" i en sexgradig skala.
Detta är en egenskap som ofta är större hos hundar som jobbar med att ställa vilt, till exempel en älghund, eller att gå i kamp med vilt, till exempel en grythund.
Temperament. Anpassningsförmåga, nyfikenhet. Bedöms från "Slö" till "Impulsiv" i en sexgradig skala.
Lagom är bäst. En slö hund kan vara svår att engagera och sakna den nyfikenhet som behövs för att lära sig nya uppgifter. En alltför livlig hund är inte heller något som eftersträvas då den är okoncentrerad och rastlös. Den lugna stadiga hunden som ska användas som apportör på större klappjakter är exempel på en hund som vi gärna finner på den slöa, sidan medan vi gärna ser lite mer livlighet hos till exempel en allroundarbetande hund.
Skärpa. Förmåga att bli arg. Bedöms från "Visar ej" till "Kvarstående" i en sexgradig skala.
Detta ord används ofta fel. Vi använder ordet skarp om en hund som visar viss dådkraft och försvarslust gentemot vilt. De flesta jakthundar har liten till måttlig skärpa vilket är ett avelsresultat. Just skärpa är en egenskap som en jakthund har mindre nytta av jämfört med till exempel en tjänstehund.
En ställande hund med större skärpa och försvarslust kan också angripa friskt vilt, vilket naturligtvis inte är önskvärt.
Försvarslust. Förmåga att besvara hotsignaler. Bedöms från "Visar ej" till "Mycket stor" i en sexgradig skala.
Detta är inte heller en egenskap som är särskilt utmärkande för jakthundar.
Hundar som används till vilt som går till visst motangrepp mot hunden – som vildsvin, rovdjur eller älg – kan ha viss nytta av en nypa försvarslust. Men den bör inte ha för mycket försvarslust. Den överreagerar då lätt, vilket förr eller senare gör den svårt skadad eller dödad.
Nervkonstitution. Grundstressnivå, koncentrationsförmåga, avreaktionsförmåga. Bedöms från "Nervös" till "Nervfast" i en sexgradig skala.
Nervösa hundar är inte eftersträvansvärt i något sammanhang. En orolig och nervös hund har svårt att koncentrera sig och är ofta genom sitt beteende påfrestande på dess förare – vars mindre uppmuntrande beteende istället förstärker det nervösa beteendet.
Hårdhet. Visad social status, förmåga att skapa minnesbilder. Bedöms från "Mycket vek" till "Mycket hård" i en sexgradig skala.
Ordet vek uppfattas som ett negativt och nedsättande ord. Verkligheten är att en något vekare hund är att föredra för de flesta. En något vek hund har lätt att lära av gjorda misstag och är därmed också lättare att dressera. Hos till exempel många fågelhundsraser är en något vek hund i det närmaste nödvändigt eftersom de ofta har en mycket stor jaktlust, men också kräver mycket dressyr.
Vi kan i vardagen ha stor nytta av att veta om en hund är vek eller hård. En vek hund som går på ett elstängsel minns situationen. Följden kan bli att hunden vägrar att gå in i en beteshage med elstängsel trots att det inte ens är spänning på stängslet. Här kan vekheten vara till nackdel.
En hund som "fått stryk" av vildsvin kommer ihåg detta om den är av det vekare slaget. Här kan vekheten vara till nytta. Är den däremot hård så glömmer den, och den kommer gång efter annan att utsätta sig för onödiga risker vid vildsvinskontakt. Hårdheten är till nackdel.
Dådkraft (mod). Förmåga att ta sig fram till retningskällan och att övervinna rädsla. Bedöms från "Minimal" till "Mycket stor" i en sexgradig skala.
Detta är en egenskap som många jakthundar kan ha nytta av. Men med måtta. En hund med liten dådkraft behöver hjälp med att övervinna sina rädslor av en lugn och stadig förare.
En älghund som har liten dådkraft kan avbryta jakten om älgen gör utfall mot den. En älghund med måttlig dådkraft parerar utfallet, men avbryter inte. En älghund med stor dådkraft står kvar vid älgens utfall vilket också kan vara det sista som den hunden gör i jordelivet.
Skottfasthet. Reaktion vid skottlossning. Bedöms från "Skottfast" till "Skotträdd" i en tregradig skala.
En jakthund bör naturligtvis inte vara skotträdd. Med skotträdd menas att den vill fly. Den bör heller inte vara så berörd av skott att den går upp i aktivitetsnivå som inte snabbt avtar. Idealiskt är en hund som inte överhuvudtaget bryr sig om skottlossning. Vanligast hos erfarna jakthundar är viss skottberördhet som snabbt avtar.
Koncentration. Bedöms under ett mentaltest som hundens förmåga att koncentrera sig under och mellan testsituationerna. Bedöms från "Mycket orolig" till "Mycket god" i en sexgradig skala.
Inte sällan påverkas hundens koncentrationsförmåga av dess nervkonstitution.
Avreaktion. Hundens förmåga att sänka stressnivån efter ett engagemang. Bedöms från "Kan ej avreagera" till "Mycket snabb" i en sexgradig skala.
Även denna förmåga påverkas i hög grad av hundens nervkonstitution, dess grundstressnivå.