En stor undersökning av rödräv visar att över 95 procent av alla rävar i Sverige har inälvsmask som kan smitta din hund. Men det går att undvika smittan och det går att behandla mot alla olika typer av parasiter.

Av Torsten Mörner & Dan Christensson
 Foto: Torsten Mörner
 
Under senare år har det skrivits mycket om rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis). En liten oansenlig tarmparasit som inte orsakar räven eller hunden någon skada, men som kan vara dödlig för oss människor.
Rävens dvärgbandmask sprider sig norrut i Europa och finns i dagsläget så nära som i Danmark. Räven eller hunden smittas genom att äta en infekterad mellanvärd, som är en smågnagare. Människor smittas av ägg som finns i rävens eller hundens avföring och som vi kan få i oss till exempel via bär eller svamp där äggen fastnat.
En annan ny rävparasit är den franska hjärtmasken (Angiostrongylus vasorum) som hittats hos räv och hund på Koster på västkusten, men inte på fastlandet. Parasiten kan orsaka svår sjukdom hos hund, men smittar inte till människor.
Vi vet att flera andra parasiter som räven har kan smitta till våra hundar. Det gäller bland annat rundmaskar som spolmask, hakmask och lungmask samt bandmaskar.
För att undersöka om dessa maskar finns hos rödrävar i Sverige, och i så fall hur vanliga de är, har SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) genomfört en stor undersökning.

De flesta infekterade
Av de totalt 250 rävar som undersöktes var det bara tre rävar som inte hade några parasiter alls. Det betyder i praktiken att alla rävar har parasiter av en eller annan art.
De flesta av rävarna var infekterade med flera olika arter av parasiter, vanligen tre–fyra stycken, endast åtta rävar hade bara parasiter av en art.
Den vanligaste parasiten var hakmasken (Uncinaria stenocephala) som fanns hos 71 procent av rävarna. 67 procent av rävarna bar på spolmask (Toxocara canis). Båda dessa inälvsparasiter smittar genom ägg som kommer ut med rävens avföring och hundar kan lätt infekteras.
Spolmaskäggen kan också tas upp av sorkar och möss i vilka larverna kan vara vilande en längre tid och sedan utvecklas vidare om sorken äts upp av en räv eller hund.
Lungmask (Crenosoma vulpis) förekom hos nio procent av de 195 rävar som undersöktes för denna parasit. Denna lungmask har påvisats undantagsvis hos hundar med kronisk hosta både i Norge och i Sverige och förkommer hos cirka tre och en halv procent av undersökta hundar i Danmark. 
Ett positivt resultat var att det inte hittades något fall av fransk hjärtmask bland de 195 rävar som undersöktes. Den kan dock vara på väg in i landet. Den har  vid ett enstaka tillfälle hittats på såväl räv som hund på Sydkoster. Masken finns närmast i ett område strax norr om Köpenhamn dit den troligen kom för tio år sedan. I detta område är idag en tredjedel av rävarna och drygt fem procent av hundarna smittade. Smittan sprids med flera snigelarter och främst tycks det vara valpar och ungrävar som är intresserade av att smaka på sniglarna.

Ingen dvärgbandmask
Ett annat positivt resultat var att det inte hittades några fall av rävens dvärgbandmask. Alla 250 undersökta rävar var negativa. SVA har under de senaste åren undersökt över 1 000 rävar med avseende på denna parasit och alla har varit negativa.
Risken för att rävens dvärgbandmask ska komma in till Sverige är sannolikt störst via hundar som inte avmaskats på ett korrekt sätt. Skulle smittan komma in denna väg och fångas upp av maskens naturliga mellanvärd, det vill säga sorkar, är risken stor för vidare spridning till räv. Det skulle ta lång tid innan vi upptäckte detta och att sedan begränsa eller stoppa smittan är nog omöjligt.
Många av de undersökta rävarna hade andra mindre farliga typer av bandmaskar. En grupp bandmaskar som förekom hos närmare hälften av rävarna var Taenia. En vanlig art av dessa bandmaskar har harar eller hjortdjur som mellanvärd och man finner då masken som en vätskefylld blåsa i eller på något inre organ som exempelvis lungan eller levern.
Det kan vara något att tänka på när man ger hunden en bit av harlevern eller något annat från det passade djuret. Se upp med att det inte finns någon sådan blåsa, för då smittas hunden.

Smittad eller inte?
Hur vet man då om jakthunden har smittats av mask? I vissa fall kan man se mask i avföringen eller när hunden kräks. Men i andra fall, till exempelvis när det gäller rävens dvärgbandmask, så ser man ingenting.
Man kan naturligtvis skicka in ett avföringsprov till ett laboratorium, men detta är inte alltid hundraprocentigt eftersom vissa inälvsparasiter inte utsöndrar ägg eller larver hela tiden. Ett negativt prov garanterar således ingenting.
En indikation på att din hund är infekterad med mask kan vara om den magrar kraftigt eller får en kronisk hosta. Misstänker man att hunden har mask bör man kontakta sin veterinär om råd för hur man ska avmaska hunden.
Den kanske vanligaste maskinfektionen hos våra hundar är spolmaskinfektioner på valpar. Denna parasit har i allmänhet inget med räv att göra. Men det är viktigt att regelbundet avmaska valpar, då en spolmaskinfektion kan vara allvarlig för valpens hälsa.

 
Tabell: Elin Brander

Det finns behandling
Jakthundar som kommer i närkontakt med räv eller rävens miljö är den grupp hundar som utsätts för en större smittrisk än andra hundgrupper.
Av dessa skäl är det viktigt att regelbundet avmaska sin jakthund. I Sverige finns flera olika registrerade avmaskningsmedel som är receptfria (se tabellen ovan).
Forskningen inom området har under de senare åren tagit ett stort steg framåt i och med de så kallade Spot On-preparaten. Dessa  droppas på huden i hundens nacke och man behöver alltså inte ge hunden tabletter eller pulver.
Preparaten, som är receptbelagda, är effektiva mot rundmaskar, men också mot flera utvärtes parasiter som rävskabb, öronskabb och loppor. I Sverige är inte preparaten registrerade för behandling av noskvalster, men experimentella undersökningar och praktisk erfarenhet visar att preparaten ofta har god effekt. Observera dock att de Spot on-preparat för hund som finns tillgängliga idag inte har effekt mot bandmask.