För att reglerna om eftersök ska träda i kraft krävs det att man kunnat konstatera att viltet är skadat.
Detta innebär att man i princip måste göra en skottplatsundersökning och där, eller i viltets flyktväg, hitta bevis på att viltet träffats. Det kan vara till exempel snitthår, blod, muskelvävnad, benflisor eller vominnehåll.
I normalfallet rör det sig därför inte om eftersök förrän viltet försvunnit från skottplatsen och är ur synhåll. I annat fall finns ju inget att ”eftersöka”.

De åtgärder som behövs
Enligt lagen ska jägaren vid en skadskjutning snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna uppspåras och avlivas.
Eftersöksskyldigheten i samband med jakt gäller alla viltarter som man jagar och det är i första hand den jägare som skadat det aktuella djuret, det vill säga skytten, som ansvarar för att eftersöket genomförs.
Finns en jaktledare utsedd i samband med jakt efter älg, kronvilt och stora rovdjur, så har dock denna ansvaret för att eftersök utförs. Den som struntar i att göra ett eftersök eller slarvar vid detta kan straffas med böter.
Vad får man då vidta för åtgärder om viltet är skadat och har försvunnit från skottplatsen? Jo, man får och ska ”vidta de åtgärder som behövs”.
Detta innebär att man i varje enskilt fall objektivt måste kunna motivera att samtliga avsteg man gör från gällande regler för jakt är nödvändiga. Det som är lagligt i ett fall är det inte nödvändigtvis i ett annat.
Det kan därför vara tillåtet att använda sig av bil i samband med eftersöket för att vid behov försöka genskjuta ett skadskjutet vilt. Det kan även vara tillåtet att använda belysningsanordningar.
Man kan också behöva fullfölja eftersöket oavsett tid på dygnet eller använda annars otillåtna vapentyper, med mera.
I vissa fall kan man hamna i en eftersökssituation då man inte får sådan kontakt med djuret att det kan avfångas med ett välriktat skott. I dessa fall kan det vara lämpligt att hunden släpps på det skadade djuret för att hindra det från att undkomma.

Måste kunna motiveras
Den som åsidosätter reglerna måste dock vara beredd på att i efterhand kunna motivera åtgärderna. Man är skyldig att avliva djuret på ett så skonsamt sätt som möjligt för att inte riskera att försvåra djurets lidande.
Att uttrycket ”snarast” används leder tanken till att eftersöket i alla lägen måste inledas omedelbart. Så är det emellertid inte.
Eftersöket ska genomföras på ett sätt som gör att det kan avslutas så snabbt som möjligt, och där skiljer det sig åt mellan olika viltarter. Som exempel bör eftersök på hjortvilt normalt inte påbörjas förrän tidigast en timme efter skott.

På annans jaktområde
En jägare har såväl rättighet som skyldighet att fullfölja ett eftersök in på annans jaktområde.
Jaktlagen anger dock att det finns en underrättelseskyldighet då älg, hjort eller rådjur skadas vid jakt och tar sig in på annans jaktområde.
Man bör alltså inte utan vidare fullfölja ett eftersök på grannmark-en. Så snart det är möjligt måste jakträttshavaren eller markägaren underrättas. Kan någon av dessa endast nås med svårighet, får polisen kontaktas istället.
Underrättelsen måste alltså inte ovillkorligen ske innan man går in på grannens mark för att fullfölja ett eftersök, men det rekommenderas för att förhindra misstankar om jaktbrott, effektivisera eftersöket och minimera konflikter samt säkerhetsrisker. Djurskyddsintresset ska dock naturligtvis sättas främst.
I de situationer då eftersöket fördröjs i onödan genom ett avbrott för att uppfylla underrättelseskyldigheten är det motiverat att fullfölja eftersöket först.
Om till exempel en skadad älg kan observeras på andra sidan en gräns ska den givetvis omedelbart fällas.
Likaså om det håller på att bli mörkt och ett försök att uppfylla underrättelseskyldigheten får till följd att eftersöket inte kan fullföljas förrän nästa dag.
Det beror alltså på omständigheterna i det enskilda fallet när det är möjligt att uppfylla underrättelseskyldigheten.
Även om övriga viltarter inte omfattas av underrättelseskyldig-heten, bör man kontakta jakträttshavaren på grannmarken eller polisen innan man går över gränsen. Inte minst en skadad björn kan vara en fara för såväl jaktgrannar som allmänhet, skadade vildsvin likaså.

Får inte hindra ett eftersök
Jakträttshavaren på det jaktområde där djuret gått in har inte rätt att kräva att få fullfölja eftersöket eller att hindra eftersöket.
Man kan dock lämna över till någon annan att avsluta ett eftersök som man själv påbörjat.
Ansvaret för att det vid jakten skadade djuret blir avlivat har dock hela tiden skytten eller jaktledaren kvar. Därför bör man hålla sig underrättad om hur eftersöket gått och om vilka åtgärder som vidtagits.
Det bör i sammanhanget observeras att det är det påskjutande jaktlaget som kan komma att bli tvunget att räkna av älg från sin eventuella licenstilldelning om eftersöket misslyckas.

------------------------------

Vem tillfaller viltet?
Enligt huvudregeln tillfaller allt vilt jakträttshavaren på den mark där det påträffas dött eller slutligen fälls.
Särskilda regler gäller dock för vilt som jagas enligt licens, till exempel älg och kronvilt. Detta ämne återkommer vi till i ett senare nummer.

------------------------

Krav på eftersökshundar
Eftersökshund ska finnas tillgänglig vid all typ av jakt efter björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår och vildsvin inom högst två timmar.
Hunden ska vara särskilt tränad i eftersöksarbete på vilt, men behöver inte vara meriterad genom någon typ av viltspårprov eller liknande. 
Varje jägare förutsätts anpassa jakten till sin hunds förmåga och de eftersökssituationer som kan tänkas uppstå under jakten.
Vid fågeljakt finns särskilda regler, se Jägareförbundets jakttabell eller gå in på hemsidan: www.jagareforbundet.se/Jagaren/Jakthundar/Regler-for-jakt-med-hund/