I år har vi haft den första jakten med det nya regelverket kring den regionaliserade rovdjursförvaltningen. Naturvårdsverket fattade i somras beslut om särskilda föreskrifter och allmänna råd rörande länsstyrelsernas beslut om licensjakt på björn.
Dessutom delegerade Naturvårdsverket beslutsrätt till länsstyrelserna om både skyddsjakt och licensjakt. Ungefär på samma sätt kommer det att bli med lodjur och varg, men vi håller oss till björnjakt så länge.

Styra besluten
Avsikten med Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd var att i vissa frågor styra upp besluten från länsstyrelserna. Det gällde vilka djur som fick fällas, begränsningar av jaktmedel, jaktledarens ansvar, anmälan av fällt vilt, platsundersökning och eftersök, samt besiktning av fällda djur.
I huvudsak innehåller föreskrifterna det som förut framgick av Naturvårdsverkets årliga beslut om björnjakten, men vissa saker är nya eller ändrade.
En fråga som har förtydligats är vad som avses med en åtel. Huvuddefinitionen ”material som iordningställts i syfte att locka till sig vilt” är överfört från förra årets beslut, men nu har Naturvårdsverket också i ett allmänt råd angivit att ”rester av vilt på plats där vilt fällts, som inte flyttats eller på annat sätt iordningställts i jaktsyfte, bör inte betraktas som åtel”. Som huvudregel innebär detta att räntan som lämnats i skogen efter en älg inte är en åtel.

Upptag vid åtel
Liksom tidigare gäller att ”jakt får inte bedrivas med hjälp av åtel”. Observera att detta inte är samma sak som att jaga ”vid” en åtel, utan om man på något sätt använder en åtel kan man fällas till ansvar.
Här har Naturvårdsverket i ett allmänt råd angivit att ”upptag av björnspår med hjälp av jakthund vid en åtel bör betraktas som jakt med hjälp av åtel”. Kom dock ihåg att en vanlig älgränta inte är en åtel, vilket innebär att man kan släppa sin hund där en sådan finns.

Nya hundregler
De relativt nya reglerna om användning av högst två hundar vid björnjakt verkar inte vara föremål för större uppmärksamhet, men tyvärr har flera fall av fällda björnhonor lett till förundersökningar om grovt jaktbrott. Förra året tog Naturvårdsverket bort fredningen av årsungar. Endast hona som åtföljs av ungar och ungar (oavsett ålder) som följer hona är nu fredade. Detta står också i föreskrifterna.
Problem har dock uppstått då en hona fällts och det har funnits mer eller mindre mjölk i juvret. Jägaren har inte observerat några ungar men en förundersökning inleds och björnhonan tas i beslag med allt vad detta innebär.
Lite mjölk i juvret betyder inte nödvändigtvis att honans unge eller ungar lever. Ungarna kan ha dött. Mjölkproduktionen avstannar inte omedelbart.
Så hur vet man då att en hona är ensam? Det är en svår fråga att svara på för varje situation är olik den andra. Ett par rättsprocesser pågår för närvarande som kan leda till svar. Klart är att man under en viss sträcka och/eller tid måste -observera djuret för att kunna avgöra om det är ensamt eller inte.

Sena anmälningar
Sena rapporter om fällda björnar har orsakat en del pådrag under hösten. Problemet är kanske just den regionalisering som skett. Vissa länsstyrelser vill ha in anmälan senast klockan 21.00, andra inom tre timmar och vissa inom en timme efter det att björnen fällts.
I det perspektivet känns det orimligt att en person riskerar straff för grovt jaktbrott bara för att man ringt in en timme och 20 minuter efter att björnen fällts, alltså 20 minuter för sent. Om det skett i ett annat län hade det däremot varit helt i sin ordning. Länsstyrelsernas frihet innebär att jägarna måste läsa igenom regelverket noga innan jakten.
Påskjutna björnar har också orsakat en del rabalder när länsstyrelserna avräknat dem, trots att man inte hittat tecken på träff och erfarna eftersöksjägare bedömt dem som oskadade. Naturvårdsverket har i sina föreskrifter angivit att ”påskjutet djur ska avräknas såvida det inte genom fältkontrollen har påvisats att djuret är oskadat”.
Det är naturligtvis svårt att bevisa något som inte finns, och en del tolkningar har framförts om att man måste hitta kulan för att avgöra om den har träffat eller inte. Här finns dessvärre inga enkla svar och sannolikt kommer detta att utvärderas till kommande jaktsäsonger.
En fråga som varit föremål för uppmärksamhet är björnjakten inom viltvårdsområden. Vissa har med anledning av ett domstolsavgörande från i somras ifrågasatt om man över huvud taget får jaga björn där. Domstolen fann att ett beslut om jakt efter björn inom ett viltvårdsområde var felaktigt eftersom det inte var motiverat. Domen är överklagad, så vi vet ännu inte hur det slutligen kommer att bedömas.

Markägaren bestämmer
De som hävdar att björnjakt inom viltvårdsområden är otillåten glömmer att den fråga som bedömdes av domstolen var om ett beslut av viltvårdsområdet om områdesjakt på björn var i sin ordning eller inte. Inte om björnjakt var otillåten.
I frånvaro av ett beslut om områdesjakt inom ett viltvårdsområde, bestämmer varje markägare över jakten själv, alltså på samma sätt som om det inte fanns ett viltvårdsområde.
Det är inte alls ovanligt att endast älgjakten regleras inom ett viltvårdsområde och då jagar alla markägare övrigt vilt (inklusive björn) på sin egen jaktmark. Dessa kan då välja att på frivillig väg jaga tillsammans, precis som alla andra markägare kan göra, som inte har sin mark inregistrerad i ett viltvårdsområde.
Om man då vill jaga björn samtidigt som man samjagar älg inom ett viltvårdsområde går det alldeles utmärkt.
Slutligen, glöm inte att om ni jagar björn med halvautomatiska kulgevär, så får man bara ha ett magasin som kan laddas med högst två skott, samt ett skott i loppet.
Glöm inte heller att jakt efter björn endast får bedrivas från en timme före solens uppgång till två timmar före solens nedgång.

LÄS MER:
Se mer om särskilda regler angående björnjakt i Svensk Jakt nr 8/2009.