Det har gått många år sedan den dramatiska höst-dagen 1993. Men anropet över radion sände chock-vågor i jaktlaget och varje gång Roger Lundqvist nu med sin myndiga stämma förkunnar säkerhetsreglerna inför jakten tänker alla på den dagen och vad som kan hända om reglerna inte följs.
Roger Lundqvist är idag 55 år. Han har jagat sedan han var 15 år och han har levt nära naturen hela sitt liv och älskar jakt.
Men att få en kula i huvudet blev för mycket, även för honom.
– Händelsen tog mig hårt och jag tog time-out, -berättar han. Jag ville inte ta i ett gevär.
Men redan året därpå var den jaktintresserade
Roger tillbaka på banan igen. Han accepterade när kamraterna ville utse honom till jaktledare. Och de var lika överens om att en sådan här händelse aldrig mer skulle få inträffa.

Minns dagen mycket väl
Fokus på säkerhet innebär bland annat ett tiopunktsprogram som varje passkytt får kvittera ut med egen namnteckning och där man intygar att man både läst och förstått. Dessutom ges utrymme för frågor innan jägarna beger sig ut i skogen, ingen ska gå ut med obesvarade frågor.
Den där olycksdagen minns Roger mycket väl. Han och en annan jägare placerades ut på en skogsväg.
– Vi vinkade till varandra för att försäkra oss om att det inte skulle finnas någon missuppfattning om var vi stod, säger Roger.
I drevet kom en ko med kalv, men jaktlagets regel att jägaren ska se djuret minst 50 meter innan skott får avlossas gjorde att inget hände.

Blodet färgade marken röd
– Men så kom en kviga rakt emot oss, minns Roger. Inte skjuter han väl där, hann jag tänka när skottet ekade i bergen.
– Samtidigt började det rinna blod ner på mina händer, jag tog mig i huvudet och förstod att jag blivit träffad, fortsätter han. 
Roger kröp ner i diket och såg hur blodet färgade marken röd. Han kände ett hål vid tinningen.
– Mitt skrik uppfattades av skytten som förstod att han begått ett fruktansvärt misstag.
Jaktkamraterna rusade till. Minst en timme uppskattar Roger tiden innan ambulansen kom.
– Det kändes som evigheter …
Han var hela tiden vid medvetande.
Över jaktradion sändes chockmeddelandet: Roger har skjutits!
Benny Ruus, som numera är ordförande i viltvårdsområdet, fanns med i drevkedjan och han minns mycket väl reaktionen när han hörde dramatiken i radion.
– Min första tanke var att Roger var död, det kändes overkligt att överleva en älgkula i huvudet, säger han.
Roger fördes till sjukhuset i Arvika där man kunde konstatera att kulan inte åstadkommit några livshotande skador.
Polis kom till platsen och skytten fälldes senare i tingsrätten för vållande av kroppsskada.
Utredningen visade att kulan troligen träffat ett benparti i älgkvigan och att splitter av den studsat över till Roger. Skottvinkeln var alltför snäv.
Än idag påminns Roger om den fruktansvärda upplevelsen när han beskådar den hatt han bar vid tillfäll-et. I den finns ett skotthål stort som ett finger. Han tycker själv att han haft både maximal otur och maximal tur.

Ett annat säkerhetstänkande
Efter händelsen råder ett helt annat säkerhetstänkande i jaktlaget.
Nu räcker det inte längre med ett rött band i hatten, utan varje jägare ska bära röd lysande väst. Alla ska ha radio och försäkra sig om att den fungerar.
Varje skytt följs av jaktledaren, eller av den som kan marken ännu bättre, ut till passet där skjutvinklar klargörs på plats och där det görs fullständigt klart var passgrannarna står.
De flesta lag nöjer sig med att skyttarna får ladda först på passet, men här skärptes reglerna så att inte ens slutstycket får sitta i vapnet och än mindre får ammunition finnas i vapnet. Det gäller även i magasinet.
Björnviks vvo har idag ett mycket högt säkerhetstänkande och de hårda restriktionerna har uppmärksammats på flera håll. Grannlagen har hängt på och ute i landet efterfrågas lagets tio grundregler.
En regnig oktobermorgon samlas de 23 jägarna vid slaktboden på gården Tomten i värmländska Lennartsfors. Det blir många hjärtliga handslag mellan jägare som i flera fall bara ses en gång om året. Och en formell procedur som tar en dryg timme.
Varje deltagare får visa jaktkort, vapenlicens, intyg om skjutprov och försäkring. De får var sitt papper med ”de tio budorden” och det särskilda PM som
gäller för året. Med sin namnteckning får varje deltagare skriftligen intyga att man läst och förstått vad som gäller. Man kontrollerar också att alla jägare angett närmast anhörig och hemtelefon.
Till säkerheten hör också att styrelsen fastställt en särskild instruktion som reglerar jaktledarens be-fogenheter och skyldigheter.
Jaktledaren Roger Lundqvist är klar och tydlig. På
de 1 200 hektar som jakten gäller kan ko och kalv fällas, inga tjurar. Och bara ett djur per passkytt.
Så bär det av ut i skogen och jag följer med Benny Ruus som har sin fädernegård i trakten men till vardags är chef för Dalslands kanal. Han har nedlagt 29 älgar på de här markerna och kan dem utan och innan.
Jaktledaren Roger Lundqvist följer med vår grupp på ett knappt tiotal jägare och placerar ut en efter en. Skjutvinklar och passgrannars position meddelas.
Klockan har hunnit bli lite över åtta och regnet ska enligt rapporterna upphöra om en timme. Roger ger klartecken i radio till hundförarna: Vi kör igång!
Det är sparsamt med prat på radion – allt enligt ord-er från jaktledaren. Egentligen är det bara hundförarna som hörs, det vill säga Lennart Tranberg, Ove Svensson och Knut Johansson
Det tar inte lång stund innan första skottet ljuder över nejden. Det är Lennart Tranberg som har skjutit en kalv. Hunden fortsätter med kon och Anders Mellqvist får lite senare skjuta kon på stånd.

Varit med sedan 1966
Efter denna lyckade inledning  är det dags för matpaus. Vid elden samsas jägare som rest från Täby, Halmstad, Uppsala, Stockholm, Kungälv, Mönsterås, Nödinge, Långås och Varberg samt närliggande Norge.
Enda kvinnan under dagens jakt är Gun Brandt-Renström, 58, från Täby. Egentligen är det två kvinnor i laget, men kamraten råkar fylla jämnt och valde varmare breddgrader för firande.
Gun har varit med sedan 1977. Hon har rötter i bygden, pappan var med på jakterna.
Uno Mellqvist, 65 år, är den som varit med längst i laget. Och han har inte missat en enda älgjakt under alla åren från 1966. Det har blivit 57 fällda älgar.
Uno har dessutom i sin noga förda statistik noterat 80 fällda rådjur. Han har nu sin fjärde drever – en jakt som han också gillar skarpt.

Fick åka till sjukhuset
Andra dagen bjuder på strålande solsken. Anders Mellqvist, 39 år, har turen att få skjuta även denna dag. Anders skjuter en ko efter det att hundföraren Lennart Tranberg skjutit kalven på stånd.
En riktigt festlig avslutning av dag två står Leif Granlund för. Han har tillrett en soppa efter eget hemligt recept och den kokas på plats vid öppen eld.
Tredje dagen rapporteras en fälld kalv, och årets första jaktdagar är därmed avslutade.
Riktigt skadefri blev inte jakten om hela sanningen ska fram. Benny Ruus tog med sig ved till en liten minibrasa på passet dag två. Yxan slant och Benny fick bege sig till sjukhus för en sju stygns sömnad.
Om detta medför yxförbud i fortsättningen får årsmötet avgöra …

-----------------------

Tio grundregler för passkyttar

Björkviks vvo har tio grundregler för passkyttarna. Dessa tio regler är:
• Lysande röd väst påtagen.
• Säkra skjutriktningar.
• Kulfång.
• Säker var passgrannar finns.
• Passet får ej lämnas förrän jakten är avblåst eller
   jaktledaren givit tillstånd vid påskjutet djur.
• Märk ut skottplats vid befarad skadskjutning.
• Patron ur när drevet är framme.
• Jaktradio påkopplad.
• Återsamling efter jaktledarens order.
• Säker på att hund eller förare inte finns i skottfältet.

Dessutom finns 17 punkter inför årets älgjakt. Förutom sedvanliga godkända handlingar krävs bland annat:
• Inget pass för den som underlåter att begära förtyd-
   ligande av ej uppfattad order.
• Alkoholpåverkad avvisas omedelbart.
• Skytten ska kunna följa skjutbart djur minst 50 meter för
   att försäkra sig om att ko inte åtföljs av kalv.
• Slutstycket får finnas i vapnet endast på passet.
• Brott mot bestämmelserna – inget mer pass.
• Juridiskt och annat ansvar åvilar deltagaren.
• Deltagares fel protokollförs för kommande behov.