Jaktlusten väcktes tack vare kärleken. När Boine Ek träffade sin blivande hustru Marianne fick han också tillfälle att följa med hennes bror ut på jakt. Det räckte med en gång, sedan var Boine fast. I slutet av 1960-talet sköt han sin första älg. Och på den vägen är det.
– Jag hade skjutit mycket pilbåge så intresset för skytte hade jag redan. Men jakten var något helt annat. En fantastisk hobby som gett mig väldigt mycket.
Tidigt intresserade sig Boine för Jägareförbundets utbildningar. Han var med och drev studiecirklar om viltvård, spår och spårtecken och viltvatten. Men det var när Jägarskolan introducerades i början av 1980-talet som Boine Ek blev folkbildare på allvar.
– Jag har hållit på sedan dess. En studiecirkel om året, ibland två, och så har jag vid sidan av också varit provledare.

Tänker fortsätta
Genom åren har Boine Ek utbildat i runda svängar 300 nya jägare, de flesta från trakterna av Tenhult. Hur många jägarskoleelever han examinerat vet han inte, men det är förstås många, många fler.
– Det har minskat något på senare år. När det var som mest tog 120 nya jägare jägarexamen i Tenhult varje år.
Trots att han hållit på så länge finns det inga planer på att sluta.
– Jag håller på så länger jag tycker det är roligt. Att få träffa så många nya människor och att få bidra till att utveckla deras jaktintresse och att se till att vi får fler jägare är mycket roligt.
– Det bästa med Jägarskolan är nog att vapenhanteringen blivit så mycket säkrare.
– För de flesta är det numera självklart att man ska ha bruten bössa och tillbakadraget slutstycke. Vi lägger stor vikt vid vapenhanteringen, både under utbildningstiden och på proven. Innan Jägarskolan kom var det lite si och så med den saken.
Även om mycket är sig likt har det hänt en hel del med Jägarskolan under årens lopp. Skyttemomenten har förändrats och kraven för att få godkänt vid skyttet har skärpts. Dessutom har studiematerialet gjorts om.
Att en omarbetning av Jägareförbundets böcker nu är igång, välkomnas av Boine Ek, som menar att det kan upplevas som väl komplicerat att läsa det omfattande material som nu finns.

En lagom nivå
De krav som ställs tycker Boine ligger på en lagom nivå.
– Jag tycker att vi med fog kan säga att de som tar jägarexamen uppfyller de krav samhället kan ställa på en vapenägare. Sedan är man naturligtvis inte färdig jägare för att man gått studiecirkeln, det blir man egentligen aldrig, men den ger en solid grund att stå på.
En annan sak som förändrats är studiecirklarnas sammansättning. De första åren var det mestadels redan etablerade jägare som gick Jägarskolan. De hade mycket kunskap i bagaget.
Senare år har dominerats av ungdomar. Och så har allt fler kvinnor kommit till. Något som Boine tycker är positivt.
– Det blir annorlunda när cirkeldeltagarna inte har några erfarenheter av jakt. Jag tycker det är bra när åtminstone några har varit med lite, det blir lättare att få igång intressanta diskussioner då.

Vara med hela  vägen
Boine Ek menar att man som cirkelledare måste vara med hela vägen. Att bara genomföra teorin och sedan lämna eleverna åt sig själva till det praktiska skyttet är inget han förespråkar, tvärt om.
Han tycker också att man ska försöka få in praktiska moment vid sammankomsterna. Som att cirkelledaren har med sig en räv som deltagarna flår tillsammans.
Sedan tre år tillbaka håller Boine i Östboskolans Jägarskola. Elever som går på naturbruksgymnasiet har möjlighet att ta jägarexamen vid sidan om ordinarie skolarbete.

Några resor norrut
Boine och några kamrater hjälper också till med elevernas praktiska jaktutövning på Herrestad, som är en fin mark med gott om vilt.
Annars jagar Boine på hemmamarkerna mellan Tenhult och Jönköping. Varje år blir det också några resor norrut.
– Jag har åkt till Tärendö, till Storbyns jaktlag, i Pajala kommun för septemberjakt på älg i många år, vilket är mycket trevligt. Det blir också någon veckas fågeljakt i Jämtland, och så försöker jag komma upp för att släppa stövaren på vita harar också.
Ett annat engagemang är som samordnare för eftersök. Markerna längs riksvägen mellan Jönköping och Nässjö är viltrika och Boine är kontaktman för polisen när det gäller eftersök. Hans arbete går ut på att eftersöken genomförs, av honom själv eller av andra eftersöksjägare.

Keramiker på heltid
Boines naturintresse har också gett honom en professionell karriär. Redan som ung intresserade han sig för keramik. I 18-årsåldern gick han en kurs i modellering.
Efter att ha läst in sig på hur man tillverkar gipsformar och gjuter startade han en hobbyverksamhet där han avbildade i första hand däggdjur. Inte oväntat var det inledningsvis harar, älgar, rådjur och rävar som fick stå modell för Boines keramikpjäser.
– Jag startade i det lilla och vid sidan av jobbet på Husqvarna gjorde jag keramikfigurer. Vänner och bekanta som behövde lämpliga födelsedagspresenter var bra kunder.
Men där fanns också en dröm om att kunna leva på konstnärskapet och när Husqvarna gick ut med ett erbjudande i samband med att tjänstemannasidan omorganiserades tog Boine chansen.
– 1990 blev jag keramiker på heltid. Och på något sätt har det fungerat, skrattar Boine som numera är pensionär och bara sätter igång ugnen när det blir någon särskild beställning.
Många jägare har säkert träffat på Boine Ek på någon jaktmässa. Han brukar ställa ut både på Elmia och på Tullgarn. Bland hans keramik sticker fiskarna ut lite extra.
– Det var faktiskt något jag kom på själv. Jag tänkte att eftersom fisken är ett så hårt djur borde det gå att bygga gipsformen runt själva fisken, utan att modellera den först. Så jag provade det.
Boines experiment fungerade. Resultatet blev perfekt avbildade fiskar där man ser varje fjäll, varje kontur. Något som varit till glädje för många fiskare som har kunnat få storfisken monterad som en vacker trofé.
Boine Ek har många järn i elden. Dagen innan vi möts har han varit nere i Värnamo och hållit studiecirkel samt hjälpt en kompis att stycka en älgkalv. På eftermiddagen ska han köra ner till Herrestad för att stycka några älgar som jaktlaget sköt helgen innan. Och så bygger han in uteplatsen på sitt hus, jagar hare och räv med stövaren, och så funderar han på att skaffa en ny jämthund.
– Han har blivit gammal och jag märkte i höstas att det är dags för pensionering. Och jag kan ju inte vara utan älghund, säger Boine och tittar på Marianne som planerar att skaffa en vorstehvalp till våren.

Två valpar samtidigt?
Man kan ju inte ha två valpar samtidigt, resonerar de och träter vänskapligt om vad som är viktigast – vorsteh eller jämthund. Men det skulle inte förvåna mig om det i sommar finns både en ny jämthund och en ny vorsteh i det Ekska hemmet utanför Tenhult.
Hur gick det då med stövarjakten den här intervjudagen? Ja, Vesslan fick inte upp under de första två timmarna. När vi beslutade att dra oss inomhus hade hon nattslag, men fick vackert finna sig i att följa med hem.

Fakta  Boine Ek

Namn: Boine Ek.
Ålder: 68 år.
Porträtterad för: Ett långvarigt och engagerat arbete som cirkelledare och provledare i Jägarskolan.
Bor: I Lilla Västansjö, någon mil sydost om Huskvarna.
Yrke: Keramiker, pensionär sedan ett par år tillbaka.
Hobby: Jakt, skidåkning (åker sitt 33:e Vasalopp i mars).
Hundar: En jämthund, en smålandsstövare och en vorsteh.
Favoritjakt: Svårt. Älgjakt och harjakt är båda väldigt trevliga.

Tre snabba
Hagel eller kula? Hagel (men jag har en kombibössa också).
Älg eller rådjur? Älg.
Smålandsstövare eller Jämthund? Smålands-stövare

CITAT
”Att få träffa så många nya människor och att få bidra till att utveckla deras jaktintresse och att se att vi får fler jägare är mycket roligt.”