Jägaren som förstår hur bocken utnyttjar olika områden beroende på brunst, födotillgång och väder har störst chans att möta honom ute i markerna - särskilt de år bockarna bara verkar försvinna lagom till premiären.
Av Ulf Lindroth
Även om det är försmädligt att erkänna så händer det att rekognosceringen inför bockjakten blir försummad. Och även om man varit ute och rekognoscerat kan det hända att den tidigare utspanade bocken är som bortblåst när det är dags.
I båda fallen har jägaren ett intressant problem att ta ställning till. Var hittar man bocken?
Flitig spaning kan förvisso lösa uppgiften, men det är så dags när jakten står för dörren. Dessutom finns det risk att mycket spring i markerna stör bocken så mycket att den bara blir ännu besvärligare att ta.
Lyckligtvis är rådjuret en liten idisslare med måttlig smak för ett äventyrligt liv. Det är dessutom ett välkänt och noga studerat vilt. Med lite kunskap om normala bockvanor ska det gå att börja leta på rätt plats.
Det finns två, eller möjligen tre, faktorer att räkna med när augustibockens livsföring ska skärskådas. Det är brunsten och födan – och i vissa fall –vädret.
I första hand bock
Bockjaktens första dagar sammanfaller med slutet av rådjurens brunst. I mitten av augusti är bocken i första hand bock. Det är därför logiskt att börja med att bena ut hur brunstens förlopp påverkar rådjurens vanor.
Den svenska forskningen på rådjur har gett mycket kunskap om rådjurens aktivitetet och rörelsemönster i samband med brunsten. I till exempel boken Rådjuret – viltet, ekologin och jakten finns värdefulla ledtrådar till vad som rör sig i augustibockens huvud.
Den första fråga som dyker upp är när brunsten infaller och hur mycket tidpunkten varierar från år till år och från norr till söder.
Olof Liberg, som har skrivit ovan nämnda bok tillsammans med Göran Cederlund, berättar att det visserligen inte finns data på när rådjuren brunstar från särskilt många olika platser i Sverige, men att han tror skillnaderna är små.
– Normalt styrs ju brunsten av vad som är lämpligast för födseln, säger han, men för rådjuret är brunstens och födselns tidpunkt frikopplade från varandra eftersom rådjuret har fördröjd fosterutveckling. Fostret börjar ändå inte växa till förrän under midvintern.
Är det ändå någon skillnad är brunsten troligen senare i norr. Söderut i Europa ligger den en aning tidigare än i Sverige.
Data på brunstens tidpunkt finns framför allt från en svensk studie på Ekenäs i Sörmland.
– Det var mycket små variationer i tid mellan åren, säger Olof Liberg. Högbrunsten börjar kring 7–8 augusti och pågår till 15–16 augusti. Efter 20 augusti sker mycket få parningar och vid 25 augusti är brunsten över.
Aktiviteten varierar
Brunstens förlopp märks i markerna. Under brunsten är bocken aktiv i princip hela dagen, även om den helst håller sig i skydd av terrängen vid dagaktivitetet. Efter brunsten förskjuts aktiviteten mera mot morgon och kväll.
– När brunsten avklingar exponerar bockarna sig mindre, säger Olof Liberg. De kan bli svåra att få se.
Men brunstens förlopp påverkar inte bara tiderna för bockens aktivitet. För en del bockar påverkas även hur de utnyttjar sitt revir.
Revirbockarna utnyttjar revirens ytterkanter flitigast i början av brunsten, alltså veckorna före jakten. Under och efter högbrunsten drar sig en del bockar mot en mindre del av reviret där de uppehåller sig nästan hela tiden. Det kan röra sig om bara fem–sex hektar.
Det kan vara förklaringen till att en bock som sågs vid rekognosceringen inför jakten plötsligt inte visar sig vid premiären. Hittar man bockens nya aktivitetscentrum kan ett pass där vara mycket hett.
Det är inte brunsten i sig som får revirbocken att fokusera på ett visst område. Om bocken koncentrerar sig på en viss plats, så ligger den i ett område med särskilt god tillgång på föda. Bocken söker sig inte dit för att äta, utan för att födan lockar getter. Getterna drar i sin tur dit bocken.
Getens brunst är kort, tre–fyra dagar, och i slutet av brunstperioden är det allt färre getter som fortfarande brunstar. Det gör att en del revirbockar sprider ut aktiviteten över hela revirets yta igen, eftersom de söker aktivt efter mottagliga getter.
Under brunsten är en ensam get värd att hålla ett öga på, eftersom hon kan ha jagat undan kiden med anledning av att hon brunstar. I så fall finns det troligen en bock i närheten. En get med kid är däremot troligen redan parad och därför mindre intressant för både bock och jägare.
Markerna innehåller förutom etablerade revirbockar naturligtvis även unga bockar utan revir. Inga troféindivider kanske, men å andra sidan lika välsmakande som någon annan bock. Det är intressant att veta även vad de har för sig.
Ettåringarna går ofta kvar i området där de är födda. De kan vara ganska rörliga och faktiskt ha större hemområden – områden de vistas i, men som de inte försvarar – än revirbockarna. De rör sig relativt fritt, eftersom revirbockarna som regel inte tar dem på allvar.
Tvååringarnas strategi
Tvååringarna tolereras inte av revirbockarna, men klarar som regel inte heller av att etablera revir. De väljer en av två strategier. En del blir så kallade satellitbockar, som punktmarkerar en revirbock. De ger sig inte in i strid och låter sig jagas undan, men kommer alltid tillbaka igen. De uppvaktar getterna i reviret när tillfälle ges.
Andra tvååringar uppehåller sig i ingenmanslandet mellan etablerade revir. Därifrån gör de räder in i reviren och försöker uppvakta getter där.
Som treåringar etablerar råbockarna revir. Klarar de bara att ta en liten dålig plätt så tar de den och försöker utvidga den till ett annat år. Lyckas de inte med det så håller de ändå fast vid sin lilla plätt under kommande år.
Som nämnts påverkar födotillgången rådjurens vanor och val av betesplatser. Rådjuret är en så kallad kvalitetsbetare och har en högt utvecklad förmåga att välja ut lättsmälta och näringsrika växter och växtdelar.
Under sommaren äter ett vuxet rådjur ungefär 700–800 gram föda per dygn. Rådjuret äter lite här och lite där, så oftast låter det sig inte styras så mycket av tillgången på en enda typ av föda. Men undantag finns:
– Klövervallar är väldigt mycket bättre än allt annat, säger Olof Liberg. Rallarros är också väldigt eftertraktad.
Svampen lockar
En studie av rådjurens födoval i Bergslagen visade att basen i födan i augusti utgjordes av örter. Förutom mjölkört och klöver, som också är en ört, åts kovall, ärtväxter och i mindre mängder till exempel måror, linnéa, harsyra, älggräs och maskrosor.
Olika ris utgjorde en mindre, men ökande del av födan. Främst handlade det om blåbärsris och hallonris. På tredje plats kom svamp. Men svamp är en lurig grupp. Under riktiga svampår kan svampen nämligen utgöra stapelföda för rådjuren under hösten.
– Vi försökte inte mäta hur mycket svampen betydde under ett svampår, säger Olog Liberg, men det märks säkert. Rådjuren äter mycket svamp.
Många bockjägare är nog benägna att hålla med. Det finns en tendens att rådjuren försvinner in i skogen i takt med att svamparna skjuter upp ur jorden. Vissa år är det till och med ont om rådjur på klövervallarna. Är det samtidigt gott om svamp är det dags att lägga ihop två och två och följa rådjuren in i svampskogen.
Naturligtvis är många olika kulturväxter attraktiva där de utgör ett alternativ. Förutom vallarnas klöver lockar även mogen havre och vete. Likaså kan det finnas ett attraktivt utbud av örter på trädor som inte hunnit bli för gamla.
Vädrets makter
Vädret är den sista faktorn som naturen regelbundet spelar ut mot bockjägaren för att ändra bockarnas vanor. Att hålla kontroll på vädret är enklare än florastudierna.
I fråga om vädret handlar det ofta om att justera jaktplanerna på kort varsel. Planeringshorisonten är ungefär den som syns över trädtopparna.
Vädrets betydelse ska inte överdrivas. Under högbrunsten låter bocken sig knappast bekymras alltför mycket om regn och rusk. Men så fort brunstaktiviteten avtagit blir även råbockarna en liten aning kinkigare i fråga om vädret.
Finns i skogen
Riktigt spöregn brukar avhålla rådjuren från att gå ut i det öppna.
Men bockarna försvinner förstås inte, och även om de helst gömmer sig inne i skogen så har de lite svårt att hålla uppsikt därinne när regnet smattrar och droppar. Den som inte har tid eller lust att vänta ut vädret kan mycket väl lyckas hämta sin regnvädersbock inne i skogen.
När regnet slutar och himlen spricker upp är rådjuren desto sugnare på att komma ut och torka upp i solen. Det är ett utmärkt tillfälle att ta vara på.
Hård vind gör rådjuren oroliga och då undviker de ofta att gå ut öppet. Och återigen är det förstås möjligt att gå in i skogen efter dem istället.
Även en kraftig värmebölja påverkar rådjuren. De blir slöa och sänker aktiviteten. Jägaren kan märka att de blir mindre benägna att komma ut och beta öppet. Ett motmedel kan vara att jaga så tidigt som möjligt på morgnarna, som kan vara en aning svalare.
Det kan också vara intressant att försöka jaga inne i fuktiga, skuggiga skogsdalar med örter och blåbärsris, kanske svamp. Där är klimatet lite drägligare.
Ulf Lindroth
3 rekognosceringstips
• Bocken utnyttjar sitt hemområde varierande under året. Särskilt i norr kan rådjuren ha helt skilda sommar- och vinterområden. Fortfarande i maj kan bockarna ibland ses på platser där de inte alls vistas under augusti. Även där sådana årstidsvandringar inte förekommer, är det område revirbockarna försvarar under sommaren ofta mindre än hälften av det område de utnyttjar över året.
• Bockarna markerar flitigast med fejningar och skrapningar där de stöter på andra bockar, vilket gör att flest markeringar hamnar i gränsområden mellan reviren eller i bryn ut mot omtyckta betesplatser. Men ju mer de är i ett område desto mera markerar de, så bockens favoritområden i reviret blir också tätt markerade. Gott om markeringar är alltid ett bra tecken.
• I mitten av juli kan lock användas vid rekognoceringen. I förbrunsten är bocken på hugget och vill ha kontroll på allt som rör sig i reviret. Lockar man i juli kan bocken också hinna glömma att han blev lurad av lockandet. Men gör det ändå inte flera gånger på samma bock om du tänker locka under jakten!
7 bockjakttips
• Under goda smygförhållanden kan den som dagtid smyger genom terräng där djuren gärna tar daglega få lägen både på vilande och betande rådjur. Välj ett litet område och lägg mycket tid på långsam smygning. När rådjuren inte verkar vilja gå ut öppet kan det löna sig att följa efter ett djur som visat sig men vänt tillbaka in i skogen.
• Använd kikaren mycket vid smygjakt och tänk på att djuren kan vara skymda på exempelvis ett hygge. Har du bra uppsikt, utnyttja det genom att vänta några minuter och ge djuren tid att röra på sig.
• Stark vind betyder fördel smygjakt. Bocken kanske inte ens går ut öppet. Samtidigt gör vinden att den har sämre kontroll inne i skogen.
• Torr mark betyder fördel vaktjakt. Det är svårt att smyga tyst i verkligt torrt väder.
• Tänk på att vinden vrider sig intill höjder och skogskanter. Det går inte att lita på att den förhärskande vindriktningen råder överallt. Vinden måste hela tiden hållas under uppsikt.
• Se upp med ett misstänksamt rådjurs vana att "skenbeta", det vill säga sänka ner huvudet som för att beta, sedan plötsligt lyfta det igen med blicken mot det som gjort den misstänksam.
• Planera att använda skjutstöd. Bocken är inte stor och ett stöd kan vara skillnaden mellan att få skjuta eller att få hålla inne med skottet.