När dovviltet ökar i antal, minskar antalet rådjur. Ny forskning ska ge svar på varför. – Vi ska titta på två klövviltarter samtidigt och se hur de påverkar varandra. Sådan forskning har knappt gjorts i Sverige, säger forskaren Petter Kjellander.

Av Magnus Rydholm
 
Ända sedan dovviltet introducerades i Sverige har man känt till att det finns ett konkurrensförhållande med rådjur.

– Tanken bakom projektet kommer ifrån att älg, rådjur, dov- och kronvilt påverkar och konkurrerar om såväl yta som mat. Vi måste lära oss mer hur man samförvaltar dessa, säger Petter Kjellander, som är forskare på Grimsö forskningsstation.

Han har tidigare forskat mycket om rådjur, men när det gäller dovvilt finns det knappt någon forskning alls.

– Klövviltet är konfliktfyllt eftersom det på påverkar skogs- och jordbruk. Nu försöker vi ta reda på hur mycket rådjur och dovvilt konkurrerar med varandra. Resultaten kommer bland annat att ge mycket ny kunskap om dovviltet.

– Självklart kan rådjur och dov leva ihop. Men genom att studera avskjutningsstatistik i landet, verkar det som om dovstammen ofta tenderar att bli för stor för en optimal rådjursförvaltning. Jag tror att en grov riktlinje skulle kunna vara att när det under flera år skjuts fler dov än rådjur, då verkar förutsättningarna för rådjursförvaltningen inte vara de allra bästa. Men om detta kommer vi att veta mycket mer inom några år, säger Petter Kjellander.

Två områden

Platsen för forskningsprojektet är Koberg, strax utanför Trollhättan. Valet av plats är mycket noga utvald. Eftersom projektet handlar om rådjur och dov ska det finnas begränsat med annat klövvilt, men mycket dov. Därtill måste det finnas två avskilda områden så att forskarna kan göra jämförelser. Allt detta fanns på Koberg.

– En väg med viltstaket delar av marken i två områden. Vi har den norra delen som omfattar 2 750 hektar och den södra på 5 400 hektar. Därtill är innehavaren av Koberg, Niclas Silfverschiöld, och vd:n för bolaget som driver anläggningen, Carl Silfverschiöld, mycket intresserade, säger Petter Kjellander.

Inom nästan all forskning börjar man att kartlägga hur situationen ser ut idag. I de två områdena har därför en omfattande inventering av viltet startat. Metoden de använder heter Distance Sampling.

– Vi går längs 80 raka linjer som är utplacerade över hela området. Varje linje är en kilometer lång. Vi smyger sedan mot vinden och rapporterar alla djur som vi sett. Genom beräkningar kan man sedan fastställa hur mycket vilt det finns på marken. Det förekommer att vi kan se över 300 dovvilt längs en linje.

När beräkningarna var klara visade det sig att den genomsnittliga tätheten för hela egendomen är cirka 327 dov per 1 000 hektar och 17 rådjur per

1 000 hektar (före reproduktion).

Nästa steg i kartläggningen har varit att göra en vegetationsinventering för att utreda vad det finns för viltfoder. Genom att lägga ut 2 200 kontrollpunkter över hela området undersöks vilka växter som finns och hur mycket. Denna kartläggning genomförs under både sommar och vinter.

Vad äter djuren?

När man vet hur mycket vilt det finns och vilken mat de har att tillgå blir nästa steg att undersöka vad de ätit.

– Alla djur som skjuts mäter, väger och åldersbestämmer vi. Därefter tar vi prover på livmoder, äggstockar, vom och efter parasiter. Allt är inte analyserat, men redan nu kan vi se att i det närmaste alla dov har ätit ljung, blåbärs- och lingonris under vintern; med andra ord rådjurens viktigaste vinterföda.

En annan intressant aspekt är att dovviltet klarar sig på mycket sämre föda.

– Gräs som rådjuren inte klarar av att leva på fungerar bra för dov. Detta leder alltså till att när bärriset är slut så kan doven klara sig på det gräs som finns kvar, medan rådjuret riskerar att bli utan mat.

Forskningsprojektet har också försett ett antal dov och rådjur med GPS-sändare. Tanken är att undersöka hur djuren rör sig, hur stora hemområden de har och hur de reagerar på störningar.

Steg två i projektet blir att minska dovstammen i det norra kontrollområdet. För att kunna se skillnader måste dagens situation rubbas.

– Det kommer att ske i höst. Det handlar kanske om en halvering av dovstammen. Ju större minskningen är desto bättre, säger Petter Kjellander.

Sedan påbörjas den mest intressanta delen i forskningen. Hur påverkas djuren av minskade tätheter? Vad är det som kommer att förändras? Betas marken på ett annat sätt? Vad väljer dov och rådjuren helst att äta när det totala betestrycket minskar? Och kommer rådjursstammen att öka? Kommer båda arternas kroppsvikter att stiga? Vad händer med troféerna? Kommer antalet kalvar och kid att öka?

Betestrycket

– Vi kommer förmodligen också att kunna utläsa andra effekter av betestrycket. Till exempel skulle vi kanske kunna se om älgarna äter mindre tall när det finns andra alternativ. Eller med andra ord: Är älgens tallbetning ett uttryck för betesbrist? Men det tar mellan fyra och fem år innan vi har alla svaren, säger Petter Kjellander.

– Jag hoppas att vi även framöver ska få forskningsmedel för att fortsättningsvis kunna se hur klövvilt påverkar varandra. Det finns mycket kvar att lära om hur man samförvaltar viltet.

Magnus Rydholm

Fotnot: Projektet är finansierat av Viltvårdsfonden (45 procent), Jägareförbundets forskningstjuga (35 procent). Övriga projektmedel kommer från Marie-Claire Cronstedts stiftelse och Bergslagens Sparbanks stiftelse. Därtill stödjer jaktarrendatorerna och Kobergs och Gåsevadsholms godsförvaltning projektet med personalresurser och lokaler.

Tidiga resultat från projektet

Redan efter fem månaders forskning på konkurrenssituationen mellan rådjur och dovvilt har man fått fram ett antal intressanta preliminära resultat.

• Dovviltet klarar sig uppenbarligen på sämre föda än rådjuren.

• Dovviltet har vinterhemområden på cirka 200–400 hektar, rådjuren i samma område rör sig över cirka 50 hektar.

• Vid drevjakter flyttade sig dovviltet cirka 1,5 kilometer. Dagen efter var de tillbaka i sitt hemområde.

• Dovvilt verkar behöva ljung, lingon- och blåbärsris vintertid. Alla hittills kontrollerade djur hade ätit något av detta trots att det fanns rikligt med utfodring.

• Distance sampling verkar vara en fungerande och väl lämpad metod att beräkna tätheten hos dovvilt (metoden genomförs strax före skymningen).

• Dovvilt kan ge sig ut på planlösa vandringar. Ett djur vandrade fågelvägen 12 kilometer söderut under ett dygn. Dagen efter var den tillbaka i sitt hemområde.

• Vintertid är det vanligt att dovviltet vandrar mellan flera utrodringsplatser, även om det är samma foder på dem. Avståndet mellan utfodringsplatserna var cirka 1,5 kilometer.

• Flera gamla kapitala dovhjortar dör tidigt under vintern (tre märkta dovhjortar), trots god tillgång på mat vid utfodringsplasterna. De verkar inte klara av att hämta sig efter ansträngningarna från brunsten.