Småviltjakt i Skåne brukar betyda fart och fläkt. Mycket djur i rörelse och en hel del byten på viltparaden efteråt. Det borde passa vår nya unge jägarvän Marcus Söderlund tyckte vi och tog med honom på en jaktdag i Skarhult anordnad av Jägareförbundet i Skåne.

Av Bertil Lundvik (Text & Foto)

 
Alla deltagarna på jakten för nya jägare på Skarhult i Skåne i november 2005. Stående i bakre raden: Linda Andersson hundförare, Kjell Johnsson hundförare och utsättare, Uno Strand ledare och hundförare, Jöns-Lennart Andersson hundförare med mera, Lisbeth Nilsson, Kenneth Nilsson hundförare, Lasse Bengtsson jaktledare och hundförare, Sven Jönsson hundförare och instruktör samt Marianne Olsson. Knästående Metta Olsson, Bo Lennart Adolfsson, Max Olsson, Jimmy Billqvist, Johan Bengtsson, Thomas Hörke, Jonas Bylund Kristiansen instruktör, Martin Lundin, Marcus Söderlund och Christer Olsson.
På bilden saknas Jan B Tullberg.
När rådjuret plötsligt klev fram ur buskarna mellan bokarna trodde jag Max Olsson skulle skjuta sitt första vilt någonsin. Han satt föredömligt upptryckt mot en kraftig bokstam och rådjuret såg nog inte honom förrän Max lyfte hagelbössan mot kinden.
Men det kom ingen hagelsmäll. Rådjuret rundade Max och ökade hela tiden farten och nådde sin maxhastighet när det bröt ut ur såten och över de skånska fälten. Då hade hon säkert fått vittring av både Max och mig.
– Jag tyckte det kom fram väldigt överraskande. Jag var inte riktigt beredd, förklarade Max Olsson. Dessutom var ju jägarna tillsagda att försöka spara getterna.
Medan Max Olsson satt snett till höger framför mig, satt Marcus Söderlund snett till vänster, kanske 50 meter in i bokskogen.
Ytterligare ett rådjur kom bakom ryggen på Marcus, och för ett ögonblick trodde jag han skulle släppa det förbi sig. Då hade det kommit rakt på Max.
Men så small Marcus halvautomat och smaldjuret gick omedelbart omkull för den välplacerade hagelkärven.
– Jag visste inte hur jag skulle göra när det plötsligt kom bakifrån. När det passerat hade jag skottchans bakifrån och kunde inte skjuta, men så svängde det upp och jag fick bra läge, jublade en lycklig jägare som skjutit sitt första rådjur någonsin på denna dag anordnad speciellt för nya jägare.
17-årige Marcus kunde lägga ytterligare en viltart till sin skottlista där det tidigare fanns två harar, tre vildsvin, ett antal kråkor och tre ringduvor.

Förväntansfulla jägare
Jakten ägde rum på kronoparken i Skarhult, inte långt från Eslöv. Marken ägs av Sveaskog. Den drygt 300 hektar stora jaktmarken disponeras dock idag av Jägareförbundet i Skåne för i första hand utbildningsjakter.
Denna novemberdag hade tio relativt nya förväntansfulla jägare samlats. De kom alla från Skåneregionen så när som på Marcus Söderlund som tagit en dag ledigt från den vanliga undervisningen på Ryssby naturbruksgymnasium.
Helt fri från skolarbete var han inte, för han hade i uppgift att skriva ner sina erfarenheter från jakten och redovisa i skolan efteråt. Han fick också en hel del att redovisa. Det hände mycket under denna jaktdag.
Det började med samling vid rastplatsen där jaktledningen bestående av Uno Strand och Lasse Bengtsson tog emot. Dessa två hade sedan också god hjälp av fler rutinerade jägare från trakten som kretsordföranden Jan B Tullberg, Sven Jönsson och Kjell Johnsson. Därtill fanns också Jonas Bylund Kristiansen med i ledarstaben.
Dessutom fanns Svenska Jägareförbundets ungdomskonsulent Jöns-Lennart Andersson och hans dotter Linda Andersson med som förstärkning i drevet. God uppställning med erfarna stöthundar bidrog också till den lyckade dagen.

Grundlig genomgång
Eftersom det här var en jaktdag särskilt anordnad för nya jägare inledde Uno Strand och Lasse Bengtsson med grundligare genomgång än vad som är vanligt på stöthundsjakt.
– Vi försöker nå ungdomar, marklösa jägare, andra nya jägare och ibland vänder vi oss särskilt till kvinnliga jägare, berättade Uno Strand.
Med hjälp av medarbetare instruerade han om säkerhetsfrågor och demonstrerade hagelvapnets eldkraft med skott mot ett vitkålshuvud.
– Som ni ser är en hagelbössa ett vapen med mycket stor eldkraft på nära håll, underströk han.
Lasse Bengtsson var jaktledare under själva jakten och gav en kort inledning till dagens jakt.
– Det blir tre såtar före lunch och en efter. Vi skjuter hare, räv och rådjur. Det kan också finnas fasaner och vi skjuter bara tuppar. Ser ni att det är en get som kommer så försöker vi spara dem också, instruerade Lasse Bengtsson.
I första såten hände inte så mycket. Det sågs visserligen  både dov och rådjur i början av drevet, men det fanns inget vilt till viltparaden eftersom det enda avlossade skottet visade sig vara en bommad hare.
Drev nummer två blev desto händelserikare. Knappt hade drevkedjan satt sig i rörelse förrän det small två snabba skott. Thomas Hörke hade skjutit sin första hare.
Snart small det på fler ställen och åtminstone något av dem kom från den post som Marcus Söderlund fått sig tilldelad gissade jag. Vid samlingen efteråt visade sig den gissningen vara alldeles korrekt. Det var Marcus andra hare någonsin.
– Jag tror jag börjar gilla Skåne. Det är fint här med all lövskog, något helt annat än de granskogar jag är mest van vid, kommenterade Marcus.

Vimlade av djur
I tredje såten vimlade det av rådjur. Jag såg åtta stycken från min position och när det small alldeles i närheten en stund efter att bock och get med två killingar smugit sig undan var jag säker på att det låg i alla fall ett rådjur.
Men åter var det bara några harar som bitit i gräset. En av skyttarna hade haft en bock närapå i knäet alldeles efter att hon kommit till sitt pass, men eftersom Uno Strand inte blåst i sitt horn att jakten börjat höll hon inne skottet.
Nu fick vi istället vänta till såten efter lunch, dagens sista, på att två rådjur skulle hamna på paraden. Det var två smaldjur, Marcus Söderlunds och Jonas Bylund Kristiansens.
Jonas sköt dessutom en hare på samma pass, så Jonas och Marcus fick dela på hederstiteln jaktkung med var sitt rådjur och var sin hare.
Ytterligare sex harar kunde läggas fram på viltparaden efter den lyckade jakten på Skarhult. Som avslutning måste också skyttarna under pedagogisk ledning av Jonas Bylund Kristiansen och Sven Jönsson själva passa sina byten.
– Det här var min roligaste jaktdag hittills, sammanfattade Marcus sina intryck när vi packade in oss i bilen efter jaktdagens slut.

- - - - -

Så kan fler nya jägare slussas in
Svenska Jägareförbundets samordnare av ungdomsfrågor, Jöns-Lennart Andersson, har sin strategi klar för hur fler nya jägare, alltså inte bara unga jägare, ska kunna slussas in i jakten.

Den 28–29 juni kommer Jöns-Lennart att lägga fram sin plan på en ungdomskonferens och då hoppas han att också länsföreningarna sluter upp bakom den.
– Jag hoppas att alla länsföreningarna kan ta på sig ett uppdrag att inventera och förhoppningsvis införliva lämpliga marker för utbildningsjakter.
– Men man måste också vara beredda att erbjuda aktiviteter året runt kring de här markerna. Det kan handla om predatorefterhållning, viltvårdsaktiviteter och inventeringar, säger Jöns-Lennart.
Det handlar alltså inte om att länsföreningarna ska arrendera egna marker. Visst, det kan också vara bra, men det bästa enligt Jöns-Lennart Anderssons tankegångar är att man ute i länen ska kunna få ett samarbete med markägare och jaktlag som kanske inte hinner eller har lust att själva sköta predatorefterhållning och andra vilt- och jaktvårdande insatser. Där kan ungdomar få chansen att göra det, skaffa sig erfarenheter och kunskaper och samtidigt förhoppningsvis den vägen ”kvala in” till vanliga jaktlag.
– Både markägare eller andra jaktlag som nyttjar marken och de nya jägarna kan då tjäna på systemet, säger Jöns-Lennart Andersson.
– De nya jägarna som gör sådana här insatser ska förhoppningsvis kunna få vara med på någon vanlig jakt också. Det är ju en del av moroten.
Det är runt de större städerna problemet för nya marklösa jägare att få tag i jaktmarker är som störst. Men rent generellt ökar också svårigheterna ju längre söderut man kommer i landet.
– Jag har pratat med en dryg handfull större markägare söderöver om den här idén, och ingen har ställt sig direkt avvisande. En flaskhals kan vara att det hela förutsätter handledning, men om flera turas om behöver det inte bli någon större börda, om man nu ser det som det, säger Jöns-Lennart.
– Dessutom ger det en möjlighet för handledarna att få nya upplevelser på helt nya marker, det tror jag kan locka många, fortsätter Jöns-Lennart Andersson.

Bertil Lundvik

 Svenska Jägareförbundet, Öster Malma, 611 91 Nyköping • Tel: 0155-24 62 00, Fax: 0155-24 62 50 • Senast uppdaterad: den 13 februari 2009