Första skottet avlossades strax före klockan åtta, det sista i skymningen precis två timmar senare. Drygt 50 energiska predatorjägare på Hallandsåsen hade på den tiden lyckats skjuta tolv rävar och åtta grävlingar genom vaktjakt. Det blev en storslagen premiärkväll.
Av Gunnar Nilsson (Text & Foto)
Viltvård med goda utsikter! Med den vidsträckta Laholmsbukten i bakgrunden kan tre av de flitiga predatorjägarna på Hallandsåsen konstatera att målmedveten jakt gett resultat. Då finns det all anledning till glada miner hos Johan Ifversen, Lars Frick och Sven-Erik "Sie" Hägerström.
Kärntruppen i jakten utgörs av Torpets älgjaktlag. Egentligen är det ett lite missvisande namn som andas mera historia än nutid. Visst, man jagar älg, men det är inte längre andra måndagen i oktober som alla i jaktlaget längtar till, inte heller bockpremiären den 16 augusti. Nej, det är den 1 augusti som gäller, dagen då räv och grävling är lovliga. Den kvällen är näst intill helig.
– En roligare och nyttigare jakt står väl inte att finna? Här får vi gemenskap och spänning och gör samtidigt en betydande viltvårdsinsats, förklarar jaktledaren Klas Månsson, kanske den störste räventusiasten av dem alla.
Predatorjakten på Hallandsåsen, med vidsträckt utsikt över Båstad och Laholmsbukten, är ingen modenyck som tillkommit av rävens starka återkomst efter skabbperioden, den har varit ett självklart inslag i jakten under många år. Däremot har den intensifierats av nämnda anledning.
– Säsongen 1995/1996 sköt vi 130 rådjur och fyra rävar. I fjol var förhållandet nästan det omvända, tio rådjur och 75 rävar, berättar Klas Månsson, som för noggrann statistik.
Klövervallen vid jaktstugan i Bjäred fylls av bilar i den vackra sommarkvällen.
Många av jägarna har inte träffats på länge, så handskakningarna och axelklapparna är innerliga och återförenande. Det är uppsluppet och förväntansfullt.
– Det är lite av en hemvändardag, förklarar Lars Bernstedt, som är bördig från bygden men bosatt i Malmö.
Några deltagare är med för första gången. Jaktlagets öppenhjärtiga attityd stänger ingen ute; alla som är intresserade av att vara med och jaga är välkomna, bara de har jaktkort. Vänner, släktingar eller grannar – det finns pass åt alla.
Lyckligt lottad
Mitt i samlingen står Klas Månsson och Ronny Fengved. Det är egentligen Ronny som är jaktledare, men när det gäller räv- och grävlingjakten är det Klas som basar.
– Förra årets premiärkväll blev det sex rävar och fem grävlingar, påminner Klas Månsson när alla hälsats välkomna och fördelats i grupper med utvalda passutsättare. Lycka till så ses vi klockan tio med korvgrillning!
Svensk Jakt följer med Lasse Frick till ett av de mer öppna passen. På tre sidor om tornet är det åker och på den fjärde en bevuxen betesäng.
Vi har knappt hunnit på plats förrän första smällen ljuder över Hallandsåsens höjder.
Lasse Frick berättar hur lyckligt lottad han tycker han är som har tillgång till så fina jaktmöjligheter i närområdet.
– Här finns flera större markägare som upplåter jakten till oss. Kravet är att vi håller viltstammarna i god balans och att vi ställer upp om exempelvis vildsvinen gör skada på åkrarna. När viltvården sätts i första rummet och pengarna i andra, blir det också ett bra resultat, förklarar Lasse Frick.
Allt eftersom tiden går hörs fler skott. När intervallen mellan knallarna är som tätast kan ljudkulissen snarare liknas vid nyårsafton än vid en somrig predatorjakt.
På vårt pass syns dock varken någon räv eller grävling. Bara två rådjur, vilket i och för sig inte är så bara.
– Vi märker att predatorjakten gör nytta. Vi ser en uppgång i rådjursstammen igen, berättar Lasse.
Tiden går och det börjar skymma. Annalkande regnmoln bildar en ridå framför kvällssolen. Det är då som jag kommer på att det ligger en rävlockpipa i kameraväskan och föreslår Lasse Frick ett försök att locka in en räv. Jakten ska ändå snart brytas, så det finns inget att förlora.
– Det där har jag läst om. Det vore roligt att pröva, instämmer Lasse och får rådet att hålla särskild uppmärksamhet i vindriktningen, eftersom räven som regel vill ta vittring när matklockan ringer.
Harskriket ljuder, och säkert är det en och annan passgranne som undrar vad som är i görningen. En gång, två gånger, tre gånger. Ingen räv låter sig luras, hur jämmerligt än budskapet basuneras ut.
Kommer tassande
Ett fjärde försök. Lasse tittar på helspänn bort mot stenmuren i beteshagen när jag petar honom i ryggen och pekar bort mot skogsbrynet till vänster.
Där kommer en räv tassande, inte emot oss utan i sidled, som enligt skolboken. Avståndet är åtminstone 150 meter och i längsta laget för ett säkert skott.
Lasse gör anläggningen tyst och försiktigt och jag böjer mig ner för att inte störa eller hindra men kan därmed inte följa händelseförloppet. En liten blåsning till i pipan ger räven en sista vägledning. De följande sekunderna känns som evigheter. Märkte den vår närvaro eller kommer den närmare? Skottet från Lasses bössa ger svaret.
– Det var det häftigaste jag varit med om på länge. För några minuter sedan visste jag knappt hur rävlock går till och nu har jag skjutit min första räv på lock, myser Lasse.
Och inte blir leendet mindre när han som grädde på moset får lockpipan i sin hand, att behålla som minne.
Vid återsamlingen är Lasse Frick något av kvällens jaktkung, trots att några av jägarna fått mer utdelning än han. Exempelvis kommer jaktledaren Klas Månsson släpandes på två ungrävar, skjutna i naturskönt eneprydd hästhage.
– En av rävarna jagades faktiskt i pass av hästarna. De gillade inte alls rävsällskap i hagen, berättar Klas.
På viltparaden ligger till slut sju rävar och två grävlingar. Men åtskilliga av jägarna har åkt direkt hem efter jakten, och via telefon får Klas Månsson rapport om att ytterligare fem rävar och sex grävlingar skjutits. Med 20 skjutna predatorer på kanske 60 jägare innebär det att i genomsnitt var tredje har fått skjuta denna kväll.
Från älg till räv
Området som laget jagar på mäter knappt 3 000 hektar. Som nämnts stod tidigare älgjakten i centrum, men i takt med att älgarna blev färre och rävarna fler så började man alltmer fokusera på predatorjakten, i synnerhet som älgjakten i och med miljökatastrofen vid tunnelbygget genom Hallandsåsen under något år helt spolierades.
– Några har alltid varit hängivna rävjägare, men undan för undan har allt fler anslutit sig till den skaran, berättar Ronny Fengved.
När sommarnatten har lagt sig och grillglöden falnat beslutar sig några för att samlas nästa kväll igen. Man bokar även in en ny gemensamhetsjakt om en vecka, men då utan korvgrillning. I Torpets jaktlag är predatorjakt gemenskap och viltvård.
– Och himla roligt, inflikar Klas Månsson.
Men frågan är ändå om inte Lars Frick denna rävpremiär somnade med det största leendet på läpparna.
---------------
220 rävar på tre år
Torpets jaktlag har fått stort gensvar, och bland annat fick Åsbo-Bjäre jaktvårdskrets pris ur Wallenbergska fonden på årets stämma i Jägareförbundet Skåne för den imponerande predatorbekämpningen. Där uttalades också att alla jägare borde vara ute redan i början av augusti och jaga räv.
Forskaren Anders Jarnemo visade på stämman att rävarna vissa år tar upp till två tredjedelar av rådjurskiden.
– Vi märker att predatorjakten gör nytta. Vi ser rådjursgetter med både två och stundom tre kid, berättar Klas Månsson.
Under jaktsäsongen 2005–06 sköts i Bjäreskogsområdet 72 rävar och 35 grävlingar. Säsongen därpå blev det 75 respektive 40 och senaste säsongen 74 respektive 35 (varav 12 rävar och 8 grävlingar premiärkvällen då vidstående reportage gjordes).
– På tre år har vi skjutit 220 rävar. Det skulle kunna vara en angenäm utmaning för andra jaktområden, spekulerar Klas Månsson.
Gunnar Nilsson
-------------
Daniel håller predatorerna i schack
Den kanske mest energiske predatorjägaren i Torpets jaktlag är 24-årige Daniel Karlsson i Slättaröd.
Visserligen fick han ingen skottchans under premiärkvällen 2007, men när han redogör för föregående säsongs facit blir siffrorna ändå imponerande: 10 rävar, 3 grävlingar, 120 kråkor, 11 illrar och 1 mård.
– Jag jagar helst predatorer, men när jag väl skjuter ett rådjur eller en hare så känns det bättre om man har förtjänat det, berättar Daniel Karlsson.
På hösten har han illerfällan gillrad och på våren är det kråkfällans tur att vara i bruk. Genom att revirkråkorna fångas blir det ingen häckning, och det gynnar bland annat storspov, tofsvipa och den spillra av rapphöns han värnar om.
Räven är dock roligast att jaga, och han gör det så ofta han hinner.
– Men jakttiden är besynnerlig. Norrland har en och en halv månads längre jakttid på räv på våren, men vi har samma premiärdatum, 1 augusti. Vi borde absolut få jaga tidigare i Skåne, i varje fall årsunge, tycker Daniel Karlsson.
Predatorjakt kommer också att vara årets tema på Jakt- och Fiskemässan i Bosjökloster i augusti.
Gunnar Nilsson