Man måste inte korsa Atlanten för att lära sig mer om lockjakt på predatorer. Så nära som i Tyskland finns en stark lockjaktstradition, inte minst på räv. Svensk Jakt har besökt en av landets verkliga lockjaktsexperter.
Av Ulf Lindroth (Text & Foto)
"Intresserad av lockjakt på räv? Då måste du träffa Klaus Demmel!"
Förra hösten fällde tre tyska jägare nästan ordagrant samma kommentar. Namnet de nämnde var dessutom bekant från både några artiklar och åtskilliga kursannonser jag sett i tyska jakttidningar.
Det var inte mycket annat att göra än att boka en flygbiljett.
Klaus Demmel visade sig ha en enorm erfarenhet av rävlock. Särskilt i rävtäta syd- och mellansvenska marker bör hans knep och tips kunna komma väl till pass.
Klaus Demmel bor i Sydtyskland, strax norr om Bodensjön och gränsen mot Österrike. Han är uppväxt i en jägarfamilj och har själv 30 års erfarenhet av lockjakt. Mest känd är han kanske för lockjakten på råbock, där han är en stor auktoritet i Tyskland, men han är som sagt också en mycket intresserad rävlockare.
Till vardags driver Klaus Demmel ett litet familjeföretag, Rottumtaler Wildlocker, som tillverkar lockpipor. Det andra benet i hans verksamhet är kurser. Klaus Demmel utbildar jägare i lockjakt på bock, räv och kråka över hela den tyskspråkiga delen av Europa.
Pipor i horn
När jag besöker honom under andra halvan av augusti varvar han som bäst ner efter bockjakten. Då har han ytterligare en syssla. Snart sagt varenda dag under brunsten guidar han jägare på lockjakt på bock, huvudsakligen på det tvåtusen hektar stora godset Tannheim.
Det är ingen liten uppgift. Alla bockar som fälls på den marken skjuts vid lockjakt och det rör sig om ett hundratal årligen. Många jägare som verkligen kan välja var de vill jaga, väljer därför att komma till Tannheim och jaga med Demmel under sensommaren. Till exempel har han flera gånger guidat medlemmar i det engelska kungahuset.
Det är alltså en namnkunnig lockjaktsexpert jag besöker. Det märks redan längs vägen ner. Till exempel när jag köper den tyska jakttidningen Jäger på flygplatsen i Frankfurt. Jäger testar tio lockpipor för råbock och testvinnare är Rottumtaler Rehblatter, Demmels rådjurspipa.
Senast jag passerade Tyskland hade tidningen Wild und Hund en stor artikel om Klaus Demmels nya Rottumtaler Vogelklage, en lockpipa för räv som härmar en småfågels ångestskrik.
Rottumtaler Wildlocker är för den skull inget stort företag. Fem anställda jobbar med produktionen av fyra olika lockpipemodeller. Alla piporna görs i horn och de tillverkas i en tillbyggnad till familjens bostad. Storsäljaren är testvinnaren från Jäger, rådjurspipan Rottumtalet Rehblatter.
– Vi gör ungefär 5 000 rådjurspipor per år, berättar Klaus. Det är ungefär två timmars arbete med en sådan pipa. Det ingår 84 olika arbetsmoment och jag testar själv tonen i pipan vid tre olika tillfällen i produktionen.
Men naturligtvis pratar vi inte bara pipor. Även om det är 30 grader varmt på dagarna måste vi prova lite lockjakt. Vårt fokus ligger på räv.
Oddsen är egentligen inte de bästa och det beror inte bara på vädret. På Tannheim, som ligger ett par mil från Klaus hem, har rävskabben slagit till
efter att ha varit borta i 30–40 år. Där har det snabbt blivit ont om räv.
– Under en normal vecka med lockjakt på bock lockar vi in tre–fyra rävar om dagen då vi använder kidskrik. I år kom det en på hela veckan. Dessutom brukar Klaus vänta till oktober med lockjakten på räv, eftersom han menar att den blir effektivare längre fram på säsongen.
Två ungrävar
Men vi provar förstås ändå. Jag vill se hur Klaus arbetar med lockläten och passval. Och trots förutsättningarna lockar han in och skjuter två ungrävar.
Vi hinner även med ett pass på hemmamarken, 800 hektar runt byn Bellamont där Klaus familj jagat sedan farfars tid. Det är en öppen mark med bara 70 hektar skog. Skabben har ännu inte nått hit och normalt skjuts här 40–60 rävar om året, enbart på lock- och grytjakt.
Visserligen kommer det ingen räv på vårt enda lockpass i Bellamont, men det är ändå intressant att se den böljande terrängen som påminner mycket om delar av Skåne. Här har Klaus gjort många erfarenheter och dragit många slutsatser angående rävlock i små rävtäta marker. Jag kommer att testa dem i Sydsverige och du kan göra detsamma. Du hittar en sammanfattning här intill.
Hans tips om bock och kråka? Ha tålamod. De kommer i Svensk Jakt de också.
-----------------
15 tips för rävlockaren
o Ju senare på året, desto bättre lockjakt. På sommaren jagar rävarna bara morgon och kväll men aktiviteten ökar under hösten, och på vintern kan de jagas hela dagen.
o Vädret och ljusförhållandena påverkar passvalet. Räven är mer aktiv och mer benägen att röra sig i öppen mark i mulet väder och naturligtvis även i svagt ljus. Vid klart väder är skogspass bättre, särskilt när solen gått upp.
o På vintern lockar Klaus Demmel räv även dagtid, men då lockar han bara inne i skogen. Där känner sig räven trygg nog för att jaga i dagsljus.
o Skogspass bygger på en god kännedom om rävens tillhåll. Smyg nära och locka försiktigt. Välj skogspassen så att det är minimal risk för att få rävar bakifrån och locka i sid- eller motvind. Eftersträva minst 50 meters sikt.
o Inled trånga pass med tio minuters tystnad och kör sedan korta perioder av försiktigt lock. Muspip växlande med fågelskri passar bra och ångestläten av kid fungerar också. Om harskrik används ska det bara göras försiktigt eftersom särskilt ungrävar ibland skräms av harskriket.
o På sensommaren ligger räven gärna ute i majsfält, helst i majs med mycket ogräs. De ligger även i andra stående grödor. Efter tröskning koncentreras fler rävar i skogen.
o När det är varmt och gott om mat springer rävarna inte så gärna och då lönar det sig bäst med många korta pass och relativt svaga läten som fågelskriet. De kan vara 10–15 minuter, kanske lite längre, om man till exempel hör fåglar varna. På vintern gör Klaus Demmel längre pass, 45–60 minuter, eftersom rävarna springer så mycket. Då passar exempelvis harskrik bra.
o På små marker måste man generellt locka försiktigare. Man kan varken locka för ofta med samma läte eller för bullrigt. Det är en stor fördel att kunna växla mellan harskrik, fågelskri, muspip och kidläten vid olika jakttillfällen. En räv som blir ordentligt skrämd vid lock med harskrik kan ändå mycket väl lockas in med exempelvis fågelskri.
o Om man inte ser någon räv kan man prova samma pass igen efter bara en eller två dagar. Stör man mycket eller skrämmer rävar rekommenderar Klaus att vänta längre innan man provar igen.
o Generellt sett skrämmer inte skott djur i närheten. Om du till exempel har flera rävar ute på ett stort fält och lockar in och skjuter en eller några, behöver övriga inte lära sig att undvika lock så länge de inte förknippar locket med skottet och skottet med människa. Stig därför aldrig upp direkt efter ett skott, särskilt inte om du tror att det kan finnas fler rävar i närheten.
o Man ska normalt kunna ta flera valpar ur en kull i samma pass, det är bara att sitta kvar och fortsätta efter skottet. Fågelskri eller muspip passar bra då.
o Det är viktigt att skjuta bra. Eftersträva knall och fall eftersom dödsrusningar kan skrämma andra rävar i närheten. Bommar skrämmer den bommade räven och skrämseleffekten kan spilla över på det använda locklätet, ibland för livet. Klaus ser en del rävar som rusar då de hör ett muspip, antagligen för att de stoppats med muspip innan någon bommat på dem.
o Fågelskriet är enligt Klaus Demmel det effektivaste lätet vid rävlock. Det har inte samma räckvidd som exempelvis harskrik, men om räven hör det reagerar den snabbare och kommer i högre tempo. Antagligen för att det gäller att skynda sig om den ska hinna ta en fågel från ett annat djur.
o Harskrik använder Klaus i öppna pass och sparsamt, bara två–tre serier under kanske 40 minuter. Ser han en räv växlar han till mus, fågel eller andsnatter (om han sitter nära vatten) för att locka räven den sista biten.
o Räv kommer oftast ner i vind och undersöker ljudet med nosen vid harskrik eller kidläten. Den kommer smygande och lyssnar mer efter mus och and. På fågelskri kommer den i en snabb rusch utan hänsyn till vinden. Detta har betydelse vid val av både pass och vapen.
-------------------
Piporna och lätena
Samtliga fyra pipor som tillverkas av Rottumtaler Wildlocker kan användas för att locka räv. De används förstås till olika läten, på olika sätt och i olika situationer. Att bemästra dem kräver en del övning, men sedan är de effektiva hjälpmedel.
o Rottumtaler Vogelklage. Passar utmärkt för att locka både på redan sedda rävar och i måttligt trånga pass. I öppen terräng och lugnt väder hörs fågelskriet minst en halv kilometer och rävar reagerar ofta mycket starkt och snabbt på lätet.
Fågelskri. Fatta pipans munstycke mellan tänderna och med inrullade läppar. Blås i korta snabba stötar som du reglerar genom att klippa av luftströmmen med struphuvudet. Du ska inte dra luften fram och tillbaka genom pipan. När du gör rätt syns det på sidorna av halsen ovanför struphuvudet hur du reglerar luftströmmen.Variera mellan korta och långa toner och kom ihåg att det måste vara ett ångestläte, hetsigt och nervöst. Längre toner som går upp i volym och sedan faller igen, hela tiden med ett nervöst daller, fungerar mycket bra. Bra kontroll över pipan kräver bra kontroll över struphuvudet och det kräver lite träning.
o Rottumtaler Mauspfeifchen.
Klassiskt korthållslock på räv. Kan användas dels för att dra in redan siktade rävar, dels för att locka i trånga pass där du tror att räven är nära.
Muspip. Fatta pipans munstycke mellan tänderna och med inrullade läppar. Blås i korta snabba stötar som du reglerar genom att klippa av luftströmmen med struphuvudet. Du ska inte dra luften fram och tillbaka genom pipan. När du gör rätt syns det på sidorna av halsen ovanför struphuvudet hur du reglerar luftströmmen.
o Rottumtaler Rehblatter. I första hand en pipa för lockjakten på råbock, men den kan även fungera bra vid rävlock. Då används harskrik och kidläten från kontakt till ångest. Harskrik. Fatta pipan över lindningen i vecket mellan högerhandens tumme och pekfinger. Kupa högerhanden lite över pipan och använd vänsterhanden för att sluta åt framåt och skapa ett hålrum runt pipan. Pressa med "inrullad" överläpp mot membranet framme vid gummibandet (som aldrig ska flyttas) och blås ett klagande skri, gärna med lite raspiga läten och svajande toner.
Kid. För kontaktlätet, fatta pipan över lindningen med högerhandens pekfinger respektive tumme på pipans över- och undersida. Använd eventuellt lång- och ringfinger över urfräsningen framför mebranet för att dämpa tonen. Pressa med inrullad överläpp på membranet en bit före gummibandet och blås en kort ren ton med tvärt slut.
För ångestläte, fatta pipan som för harskrik men placera överläppen där du hade den för kidets kontaktläte. Blås mera utdragna toner. Kidets ångestläte är renare och pipigare än ett harskrik, utan bristning eller med bara en helt kort bristning på slutet. Det svajar eller varierar inte heller så mycket i tonen som ett harskrik.
o Rottumtaler Kombilocker. Används för harskrik, kråklock och andläten. Klaus Demmel använder harskriket och andlätena vid rävlock. Harskrik. Fatta pipans munstycke mellan inrullade läppar (för att undvika onödig saliv i pipan) och fatta om pipans mynning med en eller båda händer. Blås med varierande styrka och modulera ljudet till ett klagande läte med händerna.
Andsnatter. Gör ett snabbt snatter genom att blåsa i pipan i korta snabba luftstötar som du reglerar med tungan, tänk att du snabbt säger ti-ti-ti-ti-ti in i pipan.
Lägg till något enstaka längre kvack ibland och använd händerna framför mynningen tills det låter bra.