Jaktlig satir

En resumé av det senaste decenniets jaktpolitiska utveckling i Sverige. Så beskriver man bäst innehållet i boken Bland älgar, vargar och miljöpartister, som ges ut av Jägareförbundet i samarbete med förlaget Malou K Media.
Illustratören Aake Nystedt har sedan 1973 varit med-arbetare i Svensk Jakt, och hans särpräglade stil torde vara välkänd för tidningens läsare.
Boken bygger på ett urval av Nystedts illustrationer som publicerats i Svensk Jakt under åren 2002–2010. Till dessa har tidningens Norrlandsredaktör Bernt Karlsson, flitigt återkommande skribent i jaktpolitiska frågor, skrivit texter.
Boken tar med läsaren på en resa genom ett decennium som för jägarna präglats av vargstrider, älgstrider och en del politiska påfund. Främst från Miljöpartiet som i sin vågmästarroll under den socialdemokratiska regeringen lyckades driva igenom flera förslag som de flesta jägare betraktar som absurda.
Med den satiriska udden riktad mot makten fungerar boken också som ett slags historisk dokumentation: det var dessa ämnen som engagerade och intresserade Sveriges jäg-are under 2000-talets första decennium. (SvJ 5 2012)
Martin Källberg

- - - - - - -

Vill du vinna ett exemplar av boken?
Maila ditt namn och adress till Kristina.Hjelm@jagareforbundet.se innan den 15 maj. 
Vi drar fem läsare som får varsin bok.
Det går också bra att skicka in namn och adress till:
Svensk Jakt
Öster Malma
611 91 Nyköping

------------------------------------------------------------------------

Viktig dokumentation av ett kulturarv

Fjällbondens avsked heter en ny bok av naturfotografen Lars-Olof Hallberg, som skildrar liv och arbete på några fjällägenheter som ännu är i bruk. Ursprungligen var de nybyggen som togs upp på 1800-talet, en del redan på 1700-talet. Mark och byggnader har i senare tid övertagits av staten och omvandlats till så kallade fjällägenheter, som nu brukas som arrendegårdar.
När det fanns som mest fjällägenheter i Sverige uppgick antalet till flera tusen. Nu återstår inte ens hundra.
Lars-Olof Hallberg har besökt tio av dem och skildrar en miljö och livsstil som är okänd för de flesta och som står i bjärt kontrast mot vår urbana värld och dess värderingar.
Fjällägenheterna utgör den yttersta randbygdens jordbruk, där gårdsekonomin än i dag har jakt och fiske som viktiga stödben.
Den samhällsservice som de flesta av oss i dag tar för given existerar inte här. Fjällägenheterna fick elektricitet sist av alla. De som var med minns alla dagen när första lampan tändes.
Fjällbondens avsked är en viktig dokumentation av en del av vårt kulturarv. För fjäll-lägenheternas tid går, precis som bokens titel antyder, mot sitt slut.
Materialinsamlingen har varit mödosam. Fjällägenheterna ligger långt bortom allmän väg och till vissa av dem måste man gå sista biten. Författaren har knegat över mark och moras med sin tunga fotoutrustning och resultatet har blivit ett praktverk på drygt 250 sidor med enastående bildmaterial. Boken utges av Votum förlag och kostar cirka 300 kronor. (SvJ 4 2012)
Bernt Karlsson
-----------------------------------------------------------------------

40-åring i kompakt format

”Jakt är jakt även om 40 år förflutit i bokhyllan”, skriver redaktören Johnny Albertsson i förordet till årsboken Jägaren 2012. Och visst vilar det något tidlöst över såväl jakt i allmänhet som nämnda publikation. Denna årligen återkommande bok gavs ut första gången 1972 och tar nu alltså klivet in i medelåldern.
Årets upplaga bjuder på nio berättelser där riktiga jaktklassik-er finns med: älgjakt med gråhund och harjakt med stövare. Här bjuds även på ripjakt, lodjursjakt och ett avsnitt om vapen där den fyrpipiga bössan – vierlingen – står i fokus.
Jägaren är lättsmält läsning i behändigt kompakt format
– klassisk jaktkojelektyr, helt enkelt. (SvJ 2/3 2012)
Martin Källberg
----------------------------------------------------------------------------

Ett polaräventyr utan dess like

Sommaren 1893 startade en norsk polarexpedition under ledning av Fridtjof Nansen med mål att bli den första att placera en nationsflagga på Nordpolen. Med det specialbyggda fartyget Fram naviger-ade man efter Nordenskiölds karta mot Tajmyrhalvön och in i drivisen så långt det över-huvud taget gick.
Tanken var att Fram med isens hjälp sedan skulle föras så nära Nordpolen att denna skulle kunna nås med hjälp av slädhundar, som fartyget medförde i stort antal.
Expeditionen övervintrade på fartyget som enligt mätningarna sakta fördes norrut med isen ända till norr om 83:e breddgraden, längre än något annat fartyg lyckats nå.

Det blev till slut Hjalmar Johansen som tillsammans med Nansen tog det sista steget. Efter två misslyckade försök med för tung last på för ynkliga slädar kom de i väg den 14 mars 1895. Vad de inte visste var att de skulle bli borta så länge.
Nordpolen nådde de aldrig men tack vare Johansens -noggranna dagboksanteckningar kan vi i detalj få ta del av deras oerhörda strapatser. -Boken ”Med Nansen på 86° 14’
– mina minnen från den norska polarexpeditionen” översattes nämligen från norska och gavs ut på Albert Bonniers förlag 1898 och är ännu åtkomlig på antikvariat.
Boktiteln anger hur långt Nansen och Johansen nådde innan de insåg att det inte gick att komma längre. Efter att på morgonen den 8 april ha placerat en norsk flagga på vad som då var den nordligaste punkt en människa lyckats nå satte de kurs mot Frans Josefs land.

Den färden blev ytterst mödo-sam. Maten tog slut och för att komma vidare nödgades man börja slakta de sämsta hundarna för att ha någonting att utfodra de bästa dragdjuren med. De startade med 28 hundar men den 11 juni återstod bara fem.
Det såg kritiskt ut. Nansen och Johansen hade strävat fram i två och ett halvt dygn utan mat när en säl blev deras räddning. Drygt en månad senare fick de äntligen se land, men då blev Johansen över-fallen av en isbjörn. Först i allra sista sekunden hann Nansen fram och sköt björnen.
Den 7 augusti tog Nansen och Johansen farväl av drivisen, slaktade de sista hundarna och fortsatte färden i kajaker i öppet vatten utmed land. Det var bara ständigt nya, stora öar och vintern stod för dörren. Det stod klart att de måste övervintra.
Tack vare den goda tillgången på isbjörn och valross lyckades de samla ett ordentligt matförråd och byggde en hydda av stenblock, som de täckte med valrosshud. De behövde inte svälta, men i övrigt var situationen svår. De sov i samma sovsäck i kläder som var smutsiga. Värst var det för Nansen, hans kläder hade börjat fastna på kroppen.

Doktor Fridtjof Nansen, expeditionens ledare, hade ända från starten hållit styvt på formaliteterna men på årets sista dag 1896 föreslog han ändå att de skulle kasta titlarna och börja säga Du till varandra!
Den 16 mars 1897 visade sig solen och gav en föraning om vår.  Den 19 maj lämnade de hyddan. Äventyren var dock inte slut. Bland annat högg en val-ross hål på Nansens kajak vilket höll på att bli ödesdigert. 
Den 17 juni tyckte de två polarfararna sig höra hundskall inifrån land. Nansen gav sig av för att utreda saken men Johansen behövde inte vara ensam särskilt länge. Det stod inte på förrän han fick besök av en främling. De hade sammanträffat med den engelska expeditionen på Frans Josefs land!
Johansen beskriver hur oändligt skönt det var att få tvätta sig med såpa och få nya, torra kläder samt att äntligen få äta vanlig mat.

I slutet av juli anlände fartyget Windward från London som tog Nansen och Johansen till Norge och den 13 augusti satte de foten på norsk grund. Genom ett ödets nyck hade Fram samma dag sluppit ur isens grepp och var på väg hem. Hela expeditionen sammanstrålade i slutet av augusti i Tromsö. (SvJ 10 2011)
Bernt Karlsson

 ------------------------------------------------------------------------

Om människans inre natur

Innerst inne är vi alla bushmän från Afrika.
Det konstaterar Lasse Berg i sin nya bok Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro (Ordfront förlag).
Människans ursprung finns i Afrika. Här utvecklades också den så kallade moderna människan, som du och jag, för ungefär 200 000 år sedan.
Det dröjde 140 000 år innan några av våra förfäder flyttade ut. Alla nu levande människor utanför Afrika härstammar från denna grupp av människor som tog sig över till den arabiska halvön och spred sig över världen. De första invandrarna kom till Sverige för 13 000 år sedan.
Människan är ett däggdjur bland andra, men har gjort en hisnande resa i tid och rum.
Frågan är om våra gener har hängt med? Från samlare och jägare till jordbrukare och skapare av stora civilisationer och städer. Det var när vi började bruka jorden som allt ändrades.
Genom att gå tillbaka i mänsklighetens historia vill Lasse Berg försöka svara på frågor som Vilket liv är vi egentligen gjorda för? Hur ska människan leva för att få frid med sin inre natur? Hans tes är att genom att lära sig av det förflutna kan vi också se vår framtid.
Och människans största uppfinning är faktiskt varken elden eller spjutet, utan väskan! Bara så att du vet. (SvJ nr 6 2011)
Malou Kjellsson

-----------------------------------------------------------------------

Jaktdagbok av Göran Boström

Dagböcker för jakt och fiske
Konstnären och illustratören Göran Boström, välkänd som medarbetare i Svensk Jakt, har gett ut en liten trevlig Jaktdagbok (Setterns förlag).
Här kan jägaren fylla i sina iakttagelser och sin jaktlycka, allt illu-strerat med djur- och naturbilder.
Det ska sägas direkt att denna jaktdagbok inte är för den som vill skriva långa epos om sina jakt-dagar, men är perfekt för den som ändå vill ha lite minnesanteckningar från skog, fjäll och hav.
Setterns förlag har även givit ut en Fiskedagbok, illustrerad av konstnären Thommy Gustavsson. (SvJ 9/2010)
Malou Kjellsson

-------------------------------------------------------------------------------

Försök Til et Swenskt Skogs- och Jagtlexicon av Magnus Hendric Brummer

Gammalt lexikon och lärorik handbok
M.H. Brummers bok Försök Til et Swenskt Skogs- och Jagtlexicon är en nyutgivning av Sveriges första skogs- och jaktlexikon från 1789 med totalt 122 uppslagsord.
Överjägmästare Magnus Hendric Brummers lexikon är mer en nytto-inriktad handbok än ett strikt lexikon. Denna nyttoinriktning går ofta igen som exempelvis i inledningen för ordet skjuta: ”Bör en jägerie och skogsbetjänt kunna, så wäl fogelen i flygten, som haren och djuret i språnget. Detta läres mer och bättre genom öfning än beskrivning.” 
Brummer argumenterar även återkommande för bättre naturresurshushållning och befarade bland annat att det i framtiden inte skulle finnas kvar några större villebråd i vilt tillstånd.
Såväl Kerstin Ekmans inledande essä som en artikel av professorerna Roger Bergström och Kjell Danell sätter in Brummers lexikon i sitt historiska sammanhang.
Denna läsvärda bok kan beställas från Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. (SvJ 9/2010)
Ulf Sterler

-------------------------------------------------------------------------------

Broderskap i näringslivet av Therese Nordlund Edvinsson

Om manligt och kvinnligt
Kung Orres Jaktklubb bildades 1890 och upplöstes 1960. Föreningen var ett sällskap för närings-livets elit.
Therese Nordlund Edvinsson, forskare och fil dr i ekonomisk historia, har använt Kung Orres Jaktklubb som studieobjekt i sin bok Broderskap i näringslivet (Sekel bokförlag). 
Den här boken handlar om manligt och kvinnligt inom näringslivet – och jakten. Och även om man inte är intresserad av ekonomisk historia eller genusperspektiv så är det historiskt intressant och bitvis faktiskt riktigt rolig läsning tack vare det stora källmaterial som finns om jaktklubben. (SvJ 8/2010)
Malou Kjellsson

------------------------------------------------------------------------

Eldpallens glöd av Henning Hamilton

Människorna och skogen
På vår jaktmark finns ett antal kolbottnar med ruinerna av kolarnas kojor intill. Den uppmärksamme hittar också igenplanterad åkermark.
Det är om människorna som en gång arbetade i, och levde av, skogen Henning Hamilton skrivit en bok: Eldpallens glöd (Skogens Hus förlag).
Boken skildrar främst nybyggares, skogsarbetares och en skogsförvaltares liv i norra Sverige på 1800-talet. Författaren har gjort en djupdykning i arkiv, vars papper berättar om människors liv och öden.
Vi som lever nu tar vårt välstånd för givet utan att skänka många tankar åt dem som en gång såg till att timret kom ur skogen, -flottades till kusten och förvandlades till reda pengar.
I boken finns en underström som då och då stiger till ytan. Det är jakten och vad den betydde för nybyggare och skogsfolk.
I boken möter vi till exempel nybyggaren Gustaf Arvidsson på nybygget Dåres utanför Vilhelmina. Under omänskligt slit skapade han och hans familj sig en framtid. En försörjning var snarade ripor och mårdskinn som såldes till handelsman i närmaste by.
Där finns också berättelsen om en jägare som måste fälla en stortall för att komma åt en skjuten ekorre som fastnat i grenverket, och berättelser om många andra -människor som skapade sig en mager bärgning på vad skogen kunde ge.
Fotona görs tyvärr inte rättvisa av den dåliga papperskvaliteten. Bilderna skildrar de människor som lade grunden till det svenska välfärdsbygget.
Borde man inte kunnat kosta på dem att tryckas på papper av bättre kvalitet? (SvJ 7/2010) Bo Lindevall

----------------------------------------------------------------------

Från torparkultur till miljardindustri av Mats Persson

Debattbok om varg och kultur
I debattboken Från torparkultur till miljardindustri (Högmans förlag), diskuterar värmlänningen Mats Persson dagens avståndstagande till vargen.
Mats Persson menar att det kan spåras till den tid då skogarna var befolkade av fattiga torpare som för sin överlevnads skull måste freda sina tamdjur, och också ha möjlighet att emellanåt förstärka hushållet med en och annan älg.
Och Mats Persson vet säkert vad han talar om. Trots en karriär som bland annat utvecklingschef för Ericsson Enterprise i USA har han hållit fast vid sina rötter, och ingående studerat den kultur han är kommen från. Hans kunskaper i ämnet gör boken intressant.
Från torparkultur till miljardindustri tar upp många aktuella frågor, vad gäller både regional- och rovdjurspolitik. Tänkvärd är bokens avslutning där Persson för fram tesen att Jordbruksverkets mål för certifierat ekologiskt kött redan överträffas genom att jägarna omhändertar stora mängder närproducerat viltkött. (SvJ 6/2010)
Jan Henricson

------------------------------------------------------------

• Aktse på nio rökars håll
av Mats Gärling 

Historien om ett fjällhemman
Porten till Sarek inramas av branta fjällväggar, Skierffe i norr och Tjahkkelitj i söder. I dalgången emellan utbreder sig Rahpaädnos deltaland, längre västerut reser sig Nammasj som en jättestubbe.
Det är en storslagen vy som fjällvandrare längs Kungsleden möter när de kommer till Aktse.
Men Aktse är inte bara en turiststation utan också ett 3 000 hektar stort fjällhemman; en ödemarksgård intimt förknippad med släkten Länta, vars anfäder slutade flytta med sina renar och slog sig ner här som nybyggare. Redan 1840, långt innan turisterna hittade hit, hyste Aktse ett 15-tal bofasta.
Om Aktses spännande bakgrund och historia skriver konstnären Mats Gärling i sin bok med den något kryptiska titeln: Sarek på nio rökars håll (Ord & visor förlag).
Med det menas att nybygget Aktse låg på nio rökars, det vill säga bosättningars avstånd från Jokkmokk, när det utsynades för snart 200 år sedan.
Gärling skriver om Aktsefolkets liv och arbete, om jakten, fisket, kreatursskötseln och ängsslåttern. Läsaren får möta den legendariske rovdjursjägaren Sigurd Länta, den siste bofaste i Aktse, men också många andra personligheter från denna spännande del av Jokkmokks fjällvärld.
Gärling försummar inte naturstudiet, men istället för naturen och djurlivet utgår författaren från människorna som bott, levt och arbetat i fjällens storslagna miljö – och många gör det ju ännu.
Boken om Aktse känns därför som en välgörande motvikt till de schablonmässiga hyllningarna av fjällens djur och natur.
För fjällen är inte bara en stor, orörd vildmark, som det brukar stå i turistbroschyrerna. Fjällen är också samernas och nybyggarnas urgamla kulturlandskap. Här finns mängder av kulturspår och området är också starkt påverkat av tamdjursskötsel.
Gärlings bok är konsekvent illustrerad med hans egna teckningar, trots att han ibland nödgats använda museiarkivens bilder som förlagor. Resultatet är imponerande och förstärker hans insats som folklivsskildrare. (SvJ 5/2009)

Bernt Karlsson (SvJ 5/2009)

--------------------------------------- 

• Bengt Berg – ett bidrag till en bibliografi Av Ulrik Lohm
 

Bibliografi över Bengt Berg 

Bengt Berg (1885-1967) var en mycket flitig författare, fotograf, filmare och debattör. Fåglar var ett stort intresse. För jägare är han kanske mest känd för att vara den som inplanterade kanadagåsen i Sverige.
Bengt Berg köpte också Eriksberg i Blekinge 1938 för att ha ett område där han kunde bedriva forskning på kronvilt. Eriksberg är idag ett av norra Europas största vilthägn med bland annat kron, dov, visenter, vildsvin och mufflon.
För den som är intresserad av Bengt Berg och hans gärning är boken Bengt Berg – ett bidrag till en bibliografi en guldgruva att ösa ur. Här presenteras alla hans skrifter, på både svenska och andra språk. Det är böcker, artiklar i tidskrifter och dagspress.
Bengt Berg gav ut mer än 30 böcker under sin livstid och översattes till minst 16 språk.
Boken är skriven och sammanställd av Ulrik Lohm och kan köpas genom Bengt Berg-sällskapet, www.bengtberg.se.

Malou Kjellsson (SvJ 4/2009)

--------------------------------------- 

 
• Jägarkungar
av Åke Nordenram, Carl Carlsson och Staffan Larsson 
Kungligt och kvinnligt

Jag var onekligen något skeptisk när jag började bläddra i en bok med titeln Jägarkungar, med undertiteln Gustav V och hans föregångare (Bokförlaget Settern). Sedan började jag läsa och därefter sträckläste jag från pärm till pärm och lärde mig bland annat  att det här med kvinnliga jägare inte är något specifikt för vår tid.
Gustav V var en jägarkonung av Guds nåde. I biljardrummet på slottet i Stockholm finns 1 107 av hans troféer – och det är inte alla av det vilt han nedlade under ett långt jägarliv i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Egypten med de mest aktiva åren kring sekelskiftet 1800–1900.
Kungen var naturligtvis privilegierad när det gäller egna jaktmarker och inbjudningar. Men Gustav V vann också sin omgivnings beundran för att vara en Nimrod och god skytt. Att han dessutom under en tid var Jägareförbundets ordförande har kanske fallit i glömska.
Boken innehåller en uppsjö av sakuppgifter, men också kungliga, dråpliga jakthistorier får läsaren att dra på smilbanden.
Dock är föregångarna – från 1 000-talets Olof Skötkonung och framåt min största behållning. För i den tillbakablicken får man sig till livs att inte bara kungar utan även drottningar och prinsessor var hängivna jägare. Kvinnor av sin tid – då som nu. De var många. 1600-talets  drottning Kristina till exempel älskade jakten.
I boken citeras ett franskt sändebud som entusiastiskt skrev: ”Jag har sett henne jaga till häst tio timmar i sträck. Det finns ingen i Sverige, som säkrare än hon fäller en hare i språnget.”
Författarna till boken – Åke Nordenram, Carl Carlsson och Staffan Larsson – har i ord och bild lyckats fånga svensk jakthistoria, så att man läser den såväl med eftertanke som med ett leende. (SvJ 4/2008)

Göran Bengtsson

----------------------

• Däggdjur i svensk folklig tradition
av av Staffan Fridell och Ingvar Svanberg

Om tasse, myrtuss och andra svenska djur

Däggdjur i svensk folklig tradition (Dialogos förlag) är en guldgruva att ösa ur för den språkligt och kulturhistoriskt intresserade. 31 olika däggdjur presenteras, en del kortfattat, en del mer utförligt. Vargen, liksom björnen, är några av de arter som beskrivs lite mer utförligt.
Om björnen kan man till exempel läsa att man förr skiljde på två slags björnar utifrån deras beteende. Dels sådana som mest levde av växter, bär och myror, dels sådana björnar som mest levde av kött och som kunde attackera tamdjur.
De förstnämnda kunde kallas gräsbjörn, myrbjörn, myrtafs, myrtass eller myrtuss, de andra för slagbjörn, revbjörn eller hästbjörn beroende på vad de åt och hur de betedde sig.
De växtätande björnarna var oftast unga eller mindre björnar. Benämningarna björntafs, björntass och björntuss syftar också uttryckligen på ungbjörnar.
I boken kan man också läsa legenderna om varför björnen ligger i ide, hur räven fick sin vita svanstofs och om hur vargen skapades. Här finns mycket information om hur de olika djuren användes, med mera, med mera.
Däggdjur i svensk folklig tradition är skriven av Staffan Fridell, professor i nordiska språk, och Ingvar Svanberg, etnobiolog. (SvJ 5/2008)

Malou Kjellsson

------------------

• Människan och faunan
– Etnobiologi i Sverige

En skattkammare att ösa ur

Etnobiologi i Sverige är ett bokverk i tre delar. Människan och naturen kom ut 2001, Människan och floran 2005 och nu har den sista delen, Människan och faunan, lämnat tryckpressarna.
Men vad är då etnobiologi kanske någon undrar? Enligt Nationalencyklopedin är det en ”forskningsinriktning som studerar traditionella kunskaper om hur organismer utnyttjas som livsmedel, medicin och råmaterial samt deras roll i sedvänjor, föreställningar och ritualer.”
Människan och faunan tar upp vårt förhållande till både vilda och tama djur. För oss jägare kanske det vilda lockar mest, men det är mycket intressant att till exempel läsa om djurhållning förr i tiden med tanke på dagens rovdjursdebatt. Här kan man bland annat läsa om ilskna fjällkor som jagade iväg både björn varg.
När det handlar om faunan så kretsar det naturligtvis mycket om jakt i alla dess former. Men här hittar man också intressant läsning om den styvaste hundoljekokaren Roslagen ägt i mannaminne, malar och andra sjöodjur, ostens invånare med mera, med mera.
Totalt innehåller Människan och faunan över 100 tematiska uppsatser och mer än 150 djurmonografier om fåglar, fiskar, däggdjur och insekter. Inte ens vägglusen har glömts bort.
Bilderna, layouten och upplägget är mycket tilltalande och när man väl sätter sig ned och börjar läsa är det lätt att fastna. Det här är en skattkammare för den vetgirige att gräva i och hela tiden hitta nya guldkorn.
Boken är på nästan 500 sidor och rikt illustrerad med gamla bilder, annonser, teckningar och konstverk. Själv fastnar jag framför en bild från en sjöfågeljakt där Bruno Liljefors, Albert Engström och Anders Zorn poserar iklädda stora vargpälsar.
Med Människan och faunan är ett gigantiskt bokprojekt avslutat, ett projekt som pågått i tio år och involverat nästan 130 olika författare.
Projektet är ett samarbete mellan Kungliga skogs- och lantbruksakademien, Centrum för biologisk mångfald, Nordiska kulturlandskapsföreningen, Naturhistoriska riksmuseet, Fredriksdal museer och trädgårdar, Ajtte – Svenskt fjäll- och samemuseum, Julita – Sveriges lantbruksmuseum, Nordens ark och Stiftelsen Skansen.
Människan och faunan, liksom de två tidigare volymerna, ges ut av Wahlström & Widstrand. (SvJ 6/2008)

Malou Kjellsson

----------------------

• Bernströms Bestiarium – en djurens nordiska kulturhistoria
av Henrik Otterberg (redaktör)

Medeltidens djurvärld

För den historiskt intresserade kan Bernströms Bestiarium med undertiteln En djurens nordiska kulturhistoria (Antlantis förlag) vara av intresse.
Texterna är skrivna av zoologen, historikern, kultur- och språkvetaren John Bernström och fanns ursprungligen i uppslagsverket Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid som gavs ut mellan 1956 och 1978.
Nu har litteraturvetaren Henrik Otterberg sammanställt alla Bernströms texter till en enda bok och dessutom skrivit en intressant inledning om John Bernström och hans fascinerande liv och arbete. John Bernström dog vid 86 års ålder 1989.
I Bernströms Bestiarium kan man inte bara läsa om nordiska djur utan också om till exempel apor och elefanter liksom om sjöodjur och enhörningar. (SvJ 11/2008)

Malou Kjellsson

-------------------------

• Djur och natur på skolplanscher
av Jens Wahlstedt

En bortglömd kulturskatt

I mellanstadiets kartrum hängde de gulnade skolplanscherna oanvända på sina ställ. Någon gång under 1950-talet hade de blivit omoderna och försvunnit ur undervisningen. Givetvis var det bara en tidsfråga innan de skulle städas bort från denna skola liksom från alla andra. Men vilka bilder!
Jens Wahlstedt, tidigare generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF, lyfter i en serie böcker fram denna nästan bortglömda kulturskatt. Det är i sista momangen.
I nyutgivna Djur och natur på skolplanscher (Prisma förlag) varvas nostalgi med fakta. Boken går att läsa på olika sätt. Själv fascineras jag mest av planscherna som tidsspegel. Vissa bilder är oemotståndliga, exempelvis Bruno Liljefors skildring av räven som smyger på anden. (SvJ 12/2008)

Mari Ermeland

------------

• Jakten i Norden
av Sten Christoffersson (redaktör)

Praktverk om jakten i Norden

Jakten i Norden. Går det över huvud taget att göra en bok som spänner över ett så stort område? Jodå, det går och det går dessutom bra!
Gapar man bara lagom stort över kakan kan man till och med producera ett praktverk i ämnet. Såsom Prismas bok Jakt i Norden för vilken Svensk Jakts medarbetare Sten Christoffersson är redaktör och där flera namnkunniga jaktskribenter bidrar med sitt kunnande.
Sverige, Norge, Danmark och Finland erbjuder tack vare ett tålmodigt, kunnigt och historiskt förankrat viltvårdsarbete fantastiska jaktmöjligheter. Cirka en miljon människor i dessa länder ger sig varje år ut på jaktstigen. Sprungen ur gammal allmogetradition är jakten inte förbehållen några få med feta plånböcker, utan alla som vill och som anstränger sig något lite har möjlighet att bedriva en givande och upplevelserik jakt.
Tar man dessutom chansen att prova vad grannländerna har att erbjuda får den nordiske jägaren nya jaktäventyr, härliga naturupplevelser och – i många fall – nya jaktkamrater att utbyta stort och smått med.
Det är delvis med detta i bakhuvudet som jag tar mig an Jakt i Norden. Det känns stort och svåröverskådligt men blir till min förtjusning raka motsatsen – en lustfylld jaktresa genom fyra länder som har så mycket gemensamt, men där var och ett har sina specialiteter och guldkorn som vore härliga att någon gång få prova på.
För att bara ta ett par exempel: vem lockas inte av vadjakt i Vadehavet i de långgrunda vattnen vid Jyllands sydvästra kust? Eller varför inte ge sig ut i den sydnorska fjällvärlden på jakt efter vildren?
Om detta och mycket mer kan man riktigt frossa i Jakt i Norden. Författare är förutom Sten Christoffersson också Bernt Karlsson, Ulf Lindroth och Göran Bengtsson, alla med sina specialiteter och kända medarbetare i Svensk Jakt. Andra nordiska jaktskribenter som bidragit är Jörgen Hermansson, Ole Andreassen och Ole Kirkemo.
Men det är inte bara olika jaktformer som beskrivs i denna bok, utan där finns också utrymme för de nordiska jakthundarna liksom en historisk och nutida exposé över jaktvapen.
Värdefullt är också den genomgång av vilka regler som gäller för att få jaga i ett grannland. Något som kan förändras snabbt med ny lagstiftning men boken ger ändå en bra guide till vad man ska tänka på inför jaktresan till ett grannland.
Till sist, men absolut inte minst; Jakt i Norden är rikt illustrerad med härliga fotografier, teckningar och grafik. Bokens formgivare Lars Bärg, som för övrigt är redaktörens gamle vapendragare och jaktkamrat, har inte sparat någon möda i sina ansträngningar att presentera innehållet i ett tilltalande skick.
Sammantaget är Jakt i Norden en bok som vid genombläddring oupphörligt lockar till läsning. En bok som hör hemma i jaktintresserades bokhyllor. Och i andra mer allmänt naturintresserades också för den delen. Boken ges självklart ut på de fyra nordiska språken. (SvJ 1/2007)

Jan Henricson

------------------------------

• Herrarna i Skogen
av Kerstin Ekman
 

Skogen i våra liv

När man åker in på vår jaktmark i Uppland kantas grusvägen av hamlade askar. Väl inne på marken är det lätt att hitta ett antal kolbottnar och den som rör sig i terrängen finner ett antal övergivna rester av ladugårdar, ombyggda torp och igenplanterade åkrar.

Alla dessa tecken visar att människor för inte allt för länge sedan försörjt sig på ett annorlunda sätt i landskapet än vi gör idag. 

När man läser Kerstin Ekmans bok Herrarna i skogen (Bonniers förlag) skadar det inte att fundera över sådana frågor. Kerstin Ekman lyfter fram det faktum att skogen har i långliga tider också använts till annat än att producera timmer och så småningom massaved, energi eller stängselvirke. Skogen har använts att jaga i och självfallet också varit en inspirationskälla för diktare och konstnärer.

Läsaren av Herrarna i skogen får möta ett stort antal personer som har det gemensamma att skogen spelat en stor roll i deras liv. Det är diktare som Jonas Love Almquist och Janne Wängman men också jaktliga storheter som Llewellyn Lloyd och Gustaf Schröder.

Själv blir jag nyfiken på Magnus Hendric Brummer som på 1700-talets mitt sammanställde ett skogs- och jaktlexikon. Enligt Kerstin Ekman var Brummer en person som helt stod på skogens och det vildas sida. En ovanlig attityd på 1700-talet.

Som jägare är man långt ifrån bortskämd med att jakten får plats i det finkulturella rummet, men Kerstin Ekman är en av de författare som skriver bra och kunnigt om jakt. En av förklaringarna är säkerligen att hennes man jagar och att hon själv ibland går som hundförare.

Den jaktliga attityden lyser också fram när hon skriver om det okänsliga sätt att förhålla sig till naturen som dagens massorienteringar innebär liksom när hon skildrar en jägares och en fårbondes inställning till vargen.

I Herrarna i skogen målar Kerstin Ekman med breda penseldrag alla skogens värden och när boken är slut är det många personer, döda och levande, jag skulle vilja sitta och språka med vid kaffebrasan i väntan på upptaget. Helst skulle jag nog vilja ta en kopp kokekaffe med Kerstin Ekman själv. (SvJ 6/2007)

Bo Lindevall

---------------------------------

• Nordic Wildlife Art
 
Naturkonstnärer i fokus

Naturen betyder mycket för många människor, inte bara jägare. Konstnärer har till exempel i alla tider haft djur och natur som inspirationskälla.

Nordic Wildlife Art är en sammanslutning av konstnärer som med sin konst vill gestalta personliga upplevelser och möten med naturen och dess invånare. Syftet med föreningen är i första hand att verka för att öka intresset för djur-, natur- och landskapskonst, men också för att öka vänskapsutbytet mellan konstnärerna och för att uppmuntra unga konstnärer.

I den nya boken Med naturen som förlaga presenteras medlemmarna i text och bild. Varje konstnär får generöst med utrymme och tack vare bokens stora format och det utmärkta trycket talar verkligen konstverken till läsaren. Varje sidvändning ger nya starka upplevelser.

Det är en härlig bok, full av fantastiska målningar och skulpturer. En bok att äga och en bok att ge bort i present.

Föreningen består idag av 36 medlemmar varav till exempel Rolf Svensson och Göran Boström är välkända för Svensk Jakts läsare. Här finns också ett antal postuma hedersmedlemmar som Gunnar Brusewitz, Harald Wiberg, Eric Palmquist, Erik Reimhult och Arvid Knöppel.

Även stödmedlemmar kan ingå i föreningen. Svenska Jägareförbundet är en sådan. På Jägareförbundets kursgård Öster Malma i Södermanland kan föreningens medlemmar visa upp sin konst i den permanenta utställning som pågår i slottet och i matsalen.

Boken kan köpas i Öster Malmas butik eller genom medlemmarna på www.nordicwildlifeart.org (SvJ 11/2007)

Malou Kjellsson

--------------------------------

• Jägarna – ett folk av folket
av konstnären Erling Johansson
 

Timmar av vällust

Jägarna – ett folk av folket är en bok med text och illustrationer av konstnären Erling Johansson från Lunds By i nordöstra Småland.

I konstkretsar är Erling ett välkänt och etablerat namn, och han har haft separat- eller samlingsutställningar såväl nationellt som internationellt på flera kontinenter.

Boken är inte en skrift som man sträckläser och sedan lägger i hyllan. Tvärtom ger den en djupare förströelse som man tar fram vid behövliga stunder, för avkoppling och njutning.

Boken domineras av bilder som sedan kompletterats med en väl avvägd och berömvärt sparsam text - en text med eftertanke och underfundighet.

Erling Johansson har sina rötter i och representerar den genuina allmogejakten.

Erling har samlat på sig mycket material genom åren, från det att han som så många andra startade sin jägarbana med att gå i drevet. Det är ett 40-tal år sedan och sedan dess är han en aktiv jaktutövare.

I boken beskrivs de olika jaktformerna och den sociala samvaron i jaktlaget med många kommentarer för lyckade skott och gliringar för missade skott, de viktiga kaffepauserna och fixandet i slaktboden. Boken vänder sig även till dem som hyser tveksamhet till jakt och ”nöjesdödandet”. Hans uppfattning är att jägare i allmänhet är kunniga och seriösa.

Boken kan varmt rekommenderas och ger många timmars återkommande vällust.

Boken ges ut på Hedéns Grafiska Konsult i Linköping och kan köpas direkt från författaren på 0490-201 65 eller på Hultgrens Bokhandel i Västervik och AT Outdoor i Vimmerby. (SvJ 12/2007)

Bengt Andersson

------------------------------------

• Mitt liv som renskötare
av Apmut Ivar Kuoljok
 

Renskötarens liv var hårt

Apmut Ivar Kuoljok, född 1928, har arbetat hela sitt yrkesaktiva liv som renskötare i Sirkas sameby. Men han gjorde dess-utom någonting annat samtidigt. Han förde noggranna dagboks-anteckningar och skrev även ned de äldres berättelser. Allt detta har nu blivit en bok: Mitt liv som renskötare.

Den börjar med en höstflyttning från Guorbak 1943, ned efter Lule älvdal.

Då var författaren ännu bara en yngling på 15 år men redan en så god skidåkare att han längre fram på vintern blev en av klassegrarna vid de anrika Jokkmokkspelen.

Renskötarens liv var hårt. Nästan varje dag innebar en fysisk topprestation värdig en elitidrottsman. Transportmedlet var skidor eller apostlahästar. Något annat fanns inte. Bohaget flyttade med ackjor som drogs av tamhärkar. Flyttvägarna var långa och nattlägret inreddes ofta med bara himlens stjärnor som tak.

Med blick för detaljer och vardagshändelser ger författaren läsaren en utomordentligt god inblick i vardagslivet kring renarna; djur som ständigt tycks befinna sig i rörelse.

Boken är helt enkelt en unik dokumentation om renskötarlivet före de stora förändringar som skulle komma senare. Inte bara genom det moderna skogsbruket och vattenkraftsutbyggnaden utan också genom rationaliseringar och mekaniseringar inom renskötseln med snöskotrar, fyrhjulingar och mobila slakterier.

Men renskötsel är också jakt, och till boken har författaren även fogat en mängd egna jaktäventyr, i huvudsak efter älg och stora rovdjur i Jokkmokks fjällvärld, samt en del andra spännande berättelser.

Mitt liv som renskötare ges ut av Ord &visor förlag. (SvJ 12/2007)

Bernt Karlsson

------------------------------------

• Längs fjällvinden
av Göran Lundin och Erland Segerstedt
 

Om liv och människor i Tärnaby

Ingemar Stenmark, Stig Strand, Anja Pärsson… Hur kan en liten by med bara tusen invånare producera så många alpina världsstjärnor?

Kanske en del av svaret ges i boken Längs fjällvinden av Göran Lundin och Erland Segerstedt, där den förstnämnde står för texten och den sistnämnde för bilderna. Boken är nämligen en serie bildreportage om människor och livsöden i och omkring Tärnaby, som var en av de sist koloniserade och bebyggda trakterna i Sverige, och där nybyggarandan ännu i hög grad lever.

Första gången Tärnaby blev rikskänt var 1955 när ripjägaren Evert Stenmark överraskades av en lavin och låg levande begravd under snön i åtta dygn. Till slut lyckades han sticka upp en björkkvist över snöytan på vilken han fäst en biobiljett och locket från en vallaburk. Det blev hans räddning och det var då Johan August Persson från Nedre Ältsvattnet löpte sitt livs skidlopp ner till Tärnasjön för att larma räddningsledningen.

Johan August var pappa till Anders Pärsson som i sin tur har en inte alldeles obekant dotter med förnamnet Anja, som också är rätt duktig på att åka skidor.

I boken vävs trådarna ihop och människor och miljö får ett samband. Göran Lundin och Erland Segerstedt tar läsarna med på en oerhört spännande resa genom en bygd, som de flesta bara känner till namnet genom dess världsberömda idrottsmän men i övrigt inte vet så mycket om.

Resan går på smala, slingrande grusvägar till småbyar och enstakagårdar, till konstnärer och knivslöjdare, småbönder och jägare, fiskare och fjällräddare. Läsarna får bland annat träffa Sven Hermansson i Norra Fjällnäs, som fick fingrarna avslagna av lärarinnan för att han råkade säga några ord på samiska i skolan, och lantbrevbäraren Dagmar Östergren, som kör ut posten med sin Toyota Rav4 till ödsligt belägna gårdar. Hon har inte ens ersättning för bilen utan får dra av körda kilometrar i deklarationen. Vad som händer den dag hon slutar står skrivet i stjärnorna.

Längs fjällvinden ges ut av Ord & visor förlag. (SvJ 12/2007)

Bernt Karlsson

--------------------------------

• Gården på fjället
av Lars-Olov Hallberg
 

Tidsbild från väglöst land

Under sju års tid följde fotografen Lars-Olov Hallberg livet på fjällgården Lillhärjåbygget i Jämtlands län. Resultatet blev boken Gården på fjället (Gullers förlag), ett praktverk om hur det är att driva jordbruk och leva på gammalt vis i väglöst land utan moderna bekvämligheter.

Boken är också en nostalgitripp för oss äldre som i ord och bild påminns om hur det var före frysboxen, när köttet konserverades på burk. Eller när alla kor mjölkades för hand och grädden drogs fram med hjälp av separatorn.

Gården på fjället handlar om Karin Eriksson, hennes familj och gårdens alla djur under olika årstider. Det är ett annorlunda liv för att vara i början av 2000-talet, men många ur den äldre generationen känner säkert igen sig. Älgjakten finns också med som ett naturligt inslag i vardagen liksom bärplockning, ostframställning och höslåtter. Allt utomordentligt väl skildrat, både i text och bild.

Lillhärjåbygget utsågs 2002 till kulturreservat, vilket innebär att gården kommer att finnas kvar och drivas på samma sätt även i framtiden.

Bernt Karlsson