Björnfilm med skytte i fokus (Film)
Lagom till Elmia Game Fair i maj släppte Swedish Chasseur sin tredje björnjaktsfilm, Svensk Björnjakt nummer tre.
Som vanligt är det Rasmus Boström och Jonas Lännbjer som ligger bakom produktionen. I denna film har man lagt fokus på skyttet. Hur har skotten träffat de skjutna björnarna?
Efter varje jaktsituation där en björn skjutits, analyseras skott och skottögonblick. Rasmus
Boström erkänner villigt att en del av hans skott är rena bomskott. Syftet är att visa hur svåra skotten blir under björnjakt.
Trots flitig träning på skjutbanan ställer löshundsjakt på björn riktigt stora krav på skyttet och omdömet.
Björnjakt är ofta spännande, och detta lyckas man förmedla. Det känns spännande när skytten smyger in på ståndskall, trots att man sitter framför en TV.
Bildkvaliteten blir av förklarliga skäl, ofta sitter kameran monterad på vapnet, lite skakig och riktad nedåt. Men detta kompenseras av de situationer och händelser som Rasmus Boström och Jonas Lännbjer ändå lyckats fånga.
Man ägnar också ett avsnitt till att visa upp hur olika kalibrar och kultyper fungerar i teoretiska tester.
Filmen är 83 minuter lång och säljs på www.swedishchasseur.se (SvJ 9 2011)
Magnus Rydholm
------------------------------------------------------------------------
Varg och landsbygdsboende av Sten Berghs, Karl Hedins och Anders Runnérus
Nya förslag om vargen
Omslaget på Sten Berghs, Karl Hedins och Anders Runnérus bok Varg och landsbygdsboende säger det mesta om vad vargproblematiken gör med Sverige.
Boken har kommit till närmast av en händelse. I förordet förklarar författarna att det inte alls fanns någon tanke på en bok när de bildade en studiecirkel för att på allvar sätta sig in i vargproblematiken:
”Tydligt kunde vi se hur informationen, om än saklig, i stort sett alltid var koncentrerad till frågeställningen hur en livskraftig vargstam ska kunna etableras i Sverige. Den andra sidan av myntet, det vill säga vad det innebär för miljön och de människor som lever i vargrevir, berördes endast flyktigt.”
När författarnas kunskaper växte, och de också började diskutera förslag på hur problemen ska lösas, beslutade de att samla sitt studiematerial i en bok.
Varg och landsbygdsboende är en debattbok och Runnérus, Hedin och Bergh gör ingen hemlighet av var de står i vargfrågan. De slår till exempel fast att de har svårt att se några fördelar med varg i de trakter där de bor och verkar, det vill säga i Dalarna och Västmanland.
Boken är inte alldeles lättläst. Men för den som bortser från ett ibland otympligt språk finns mycket intressant att hämta. Författarna lämnar bland annat flera förslag till vad politiker och myndigheter bör göra för att Sverige ska få bestämma över sin egen vargförvaltning.
De för också fram två förslag på hur vargplågan kan lätta för de boende. Det första är snarlikt Jägareförbundets linje, det vill säga att reviren sprids ut till att bli ungefär ett per län i södra och mellersta delarna av landet. Deras andra förslag är intressantare ur diskussionssynpunkt. I det tänker de sig att vargen ska finnas i närheten av den finsk-ryska populationen. Lämpligt område skulle kunna vara statlig mark norr och öster om Torne älv.
Genom det löser man många problem: genetiken, risken för rabies och dvärgbandmask att spridas över landet, lösningen skulle rymmas inom EU:s nuvarande regelverk, få människor blir berörda. De problem som renägande samer får inom området måste lösas, men det omöjliggör inte fortsatt renskötsel. Boken kan beställas på www.vargboken.com. (SvJ 7/2011)
Jan Henricson
------------------------------------------------------------------------
Vargen – kramdjur eller hatobjekt av Gillis Herlitz och Per Peterson
Fattigt om vargkonflikterna
Gillis Herlitz och Per Peterson har skrivit boken Vargen – kramdjur eller hatobjekt. Syftet har varit att försöka beskriva och förklara vargkonflikterna ur ett etnologiskt perspektiv.
Men trots att författarna tar avstamp i historien, kulturen, sägner och folkloren, samt intervjuar varghatare och vargkramare och gör en analys av hur media har hanterat vargfrågan, känns hela ansatsen naiv.
Det som ska ge fakta och förklara ytterligheternas ställningskrig om vargens vara eller inte vara, räcker inte till.
Visst, författarna plockar några poänger. Bland annat har de noterat såväl vargkramarnas som varghatarnas likheter som grupper. Där olikheter i tankebanor inte accepteras, och där båda grupper har tagit till hot för att nå sina mål.
Omdömet sänks sedan av några faktafel. Och varför använder man sig av så gamla siffror i sin statistik?
Som jägare – ingen av författarna jagar och de har därför lagt tonvikt vid att försöka förklara varghatarnas synvinkel – känner jag inte riktigt igen mig i beskrivningen av jägarna. Det saknas mycket fakta och deras bild blir ytlig och nyansfattig.
Utan att ha någon kunskap om hur Rovdjursföreningens medlemmar upplever beskrivningen av vargkramarna tror jag att de också saknar såväl bredd som djup.
En slutsats som Herlitz och Peterson borde ha dragit är att frågan är så mångfacetterad och komplicerad att den inte mår bra av att kortas ned och förenklas.
Sedan ser jag som journalist en avgrundsdjup klyfta som borde fyllas med fördjupande kunskap om mediernas delaktighet och tolkningar av mediernas olika roller.
Vargen – kramdjur eller hatobjekt, som ges ut av Libers förlag, når inte fram till ansatsen att skapa en grund för en mer nyanserad dialog. Den känns tyvärr bara fattig. (SvJ 7/2011)
Magnus Rydholm
---------------------------------------------------------------------
Omfattande om björnen
Sune Björklöf har skrivit en riktigt omfattande och stor bok; Björnen i markerna och kulturen. Boken spänner över 400 sidor och ges ut av Gidlunds förlag.
Titeln skvallrar också om hur mycket information som författaren grävt fram. Boken har nio kapitel och börjar med björnsläktet och fortsätter med klassiska skildringar, jakt, lagstiftningen (genom historien), tama -björnar, kultur och magi, konstens björnar och slutligen -björnen i litteraturen.
Bland annat får man stifta bekantskap med några kända björnjägare, Gustaf Schröder och Llewellyn Lloyd. Boken har ett trevligt anslag och pryder sin plats i bokhyllan. (SvJ 2/3 2011)
Magnus Rydholm
---------------------------------------------------------------------
300 sidor om varg
Henrik Ekman, journalist med inriktning på vetenskap och
natur, har skrivit boken Vargen den jagade jägaren (Norstedts förlag).
På bokens försättsblad klargör han syftet med boken, han vill krympa utrymmet för hat och rädsla och istället visa vilket fascinerande djur vargen är.
Boken spänner över drygt 300 sidor och tar avstamp i gångna tider för att beskriva djurets historia fram till nu. Han blandar fakta och intervjuer och försöker fånga vad vargen är för något och hur vi hamnat i dagens polariserade situation.
Boken är ambitiös i många avseenden, men blir lite löjlig när han beskyller Svensk Jakt för att förtiga spännande naturupplevelser av varg eftersom vi inte ville köpa några vargbilder av honom för några år sedan.
Visst stämmer det att vi inte köpte bilderna, men helt beroende på att de inte höll måttet. Att Henrik Ekman lägger in helt ovidkommande detaljer i en annars genomarbetad bok gör att boken sjunker i mitt omdöme.
Jägarnas och varghatarnas klavertramp beskrivs, dock får inte bevarandesidans konstiga utspel och hot lika stor uppmärksamhet. Vill man ändra inställningen hos varghatarna är det nog inte rätt metod. (SvJ nr12 2010)
Magnus Rydholm
----------------------------------------------------------------------------
Om varg och vargjakt
Jakt på varg heter en ny skrift från Svenska Jägareförbundet som kommer ut lagom till att jakt på varg nu åter är tillåten i vissa län.
Från att vargen under lång tid varit fredlös blev den fridlyst 1966. Sedan dess har mycket hänt och vargstammen har vuxit sig stark.
I Jakt på varg kan man bland annat läsa om historik, spårtecken, jaktmetoder, skott mot varg, vapen och ammunition, lagstiftning med mera.
Skriften är på 30 sidor och är skriven av Hans Johansson och Britt-Marie Nordquist. Den kan beställas på www.jagareforbundet.se/butik. (SvJ 2/3 -10)
Malou Kjellsson
------------------------------------------------------
Vargar av Tommy Hammarström
Klarsynt om vargen
Journalisten Tommy Hammarström har vid flera tillfällen diskuterat vargen i sina ledarkrönikor i Expressen. Nu har han i debattboken Vargen kommer (Weylers förlag) utvecklat sina tankar om de konflikter detta sägenomspunna djur orsakar.
För Vargen kommer handlar inte i första hand om vargen – utan om människan.
Från första parkett, sitt hemman Fjäll utanför Åmotfors, har Tommy Hammarström allt sedan de första vargarna visade sig i Värmland i början av 1980-talet iakttagit och noterat de starka känslor vargen väcker.
Klarsynt och kompromisslöst, medkännande och emellanåt med mycket humor, skriver Tommy Hammarström om möten med människor, om stormöten med vargmotståndare, om vargvänner som riskerar att krama ihjäl vargarna, om kurser i vargjakt och om myter, legender och verkliga händelser. Han tvekar inte inför de besvärliga frågorna.
Det råder ingen tvekan om vad han själv tycker. Vargen hör hemma i den svenska naturen, men för att den ska få utrymme måste den jagas.
”Skyddsjaktens avsikt är emellertid inte bara att omedelbart undanröja besvärliga individer, den har också ett pedagogiskt syfte; egentligen handlar skyddsjakten mer om att skydda vargarna än om att skydda hundarna. Det är i varje fall min bestämda åsikt efter många år i vargens marker, att vi måste få skjuta vargen för att kunna rädda den.”
Vargen kommer rekommenderas att läsas av alla, oavsett åsikt. (Sv J 11/2009)
Jan Henricson
-----------------------------------------------------------------------------
Herman Falk av Benny och Maria Klint
Den store björnjägaren
Det har skrivits åtskilligt om hovjägmästaren Herman Falk på Risäter i Värmland. Han blev 104 björnars baneman och känd som sin tids store rovdjursjägare.
Herman Falk har också förlänats epitetet som den som räddade den svenska älgstammen. Han lyckades nämligen utverka ett tioårigt förbud mot älgjakt när det som bäst behövdes och han var också den som lyckades sätta stopp för den förödande vinterjakten på älg.
Men Falk började sin karriär som militär och hann till och med delta i 1808–1809 års krig, som vi idag uppmärksammar 200-årsminnet av. Herman Falk tillhörde västra armén och blev chef för Elfdals kompani, med vilket han tågade till Stockholm och deltog i statskuppen då Gustav IV Adolf avsattes.
Om detta och mycket annat har Benny och Maria Klint skrivit i sin bok om Herman Falk som getts ut som årsbok av Gustaf Schröder-sällskapet. De har dokumenterat och sammanställt allt som varit möjligt att gräva fram om Herman Falk och belyser också andra sidor hos den legendariske björnjägaren än de rent jaktliga. Boken innehåller också personteckningar av några av Falks samtida jaktkamrater som Llewellyn Lloyd, Gustaf Schröder och Falks ”högra hand”, Jan Finne.
Av stort jakthistoriskt intresse är förstås också Falks egna anteckningar från ett flertal stora drevskall, som inte minst vittnar om vilka oerhörda mängder av stora rovdjur som plågade landsbygdsbefolkningen under 1800-talets första hälft. Dessa drevskall var på grund av undermålig beväpning inte heller ofarliga för jägarna och personskador var legio. Trots att Falk ständigt befann sig i händelsernas centrum blev han dock själv aldrig skadad.
Boken avslutas med en återgivning i faksimil av andra utgåvan av Falks mest berömda arbete ”Underrättelser om björnskall” från 1828. En utförlig instruktion om hur ett drevskall ska arrangeras men som också innehåller mycket allmänt vetande om björnen.
Boken går att köpa av författarna på klintgarden@telia.com (SvJ 10/2009)
Bernt Karlsson
----------------------------------------
Svensk björnjakt 2 av Rasmus Boström och Jonas Lännbjer
Spännande film om björnjakt
För drygt ett år sedan kom Svensk björnjakt, en film signerad Rasmus Boström och Jonas Lännbjer. Nu kommer uppföljaren, Svensk björnjakt 2.
Ofta brukar uppföljare vara sämre. Men i detta fall är det precis tvärt om. Med film nummer två visar Rasmus Boström och Jonas Lännbjer att de har blivit bättre på att fånga ögonblicken som gör jaktformen så spännande. Redigeringen är också mer stringent.
De har även utnyttjat möjligheten att fästa en filmkamera på hunden för att få mer kunskap om hur den arbetar och hur björnen reagerar på hundar.
Resultatet har blivit en spännande film med hund- och skytteträning, samt fem jakter med fyra skottsekvenser. En av dessa scener visar en anfallande björn i en tät plantering.
– Vi sköt fler björnar men då var det alltid ett träd eller löv i vägen för kameran. Dessa kom inte med. Man måste kunna se vad som händer, berättade Rasmus Boström när han presenterade filmen på Elmia Game Fair.
En av målsättningarna var att göra filmen bättre än föregångaren. Och redan nu pratas om Svensk björnjakt 3. Det finns mycket kvar att berätta.
Filmandet har gjorts av jägare vilket bidragit till en något sämre bildkvalitet, men detta uppvägs med råge av de spännande och smått unika jaktsekvenser som tittaren får uppleva. Genom kameralinsen kommer man riktigt nära jakten.
Svensk björnjakt 2 finnas att köpa i välsorterade jaktbutiker samt på www.swedishchasseur.se (SvJ 7/2009)
Magnus Rydholm
-------------------
• Vargen är värst av Olov J Sikku och Eivind Torp
Vargen är värst
Under flera år har Olov J Sikku och Eivind Torp samlat material till sin bok om traditionell samisk kunskap om rovdjur.
De har intervjuat samer ur den äldre generationen som berättat om sina erfarenheter från det praktiska renskötselarbetet, både i skogen och på fjället.
Det handlar om rovdjurens beteende, om rovdjursjakter, om olika jakt- och fångstmetoder och hur man skyddar renhjorden mot rovdjursangrepp.
Materialet har nu sammanställts i boken Vargen är värst och boktiteln är en bra sammanfattning av all insamlad kunskap.
Lo, järv och björn kan uthärdas om stammarna inte tillåts växa sig för starka, medan renskötsel i kombination med varg är svår eller omöjlig att bedriva på grund av att vargen inte bara dödar och skadar renarna utan har ett jaktsätt som driver renarna på flykten och skingrar dem över stora områden.
Boken, som utges av Jamtlis förlag, innehåller många spännande berättelser av gamla rovdjursjägare och intressanta detaljer ur renskötarens liv och vardag före snöskoterns och last- bilstransporternas tid.
Vargen är värst finns att köpa på www.jamtli.com (SvJ 6/2009)
Bernt Karlsson
-------------------
• Svensk lodjursjakt nr 1 av Rasmus Boström
Bra lojaktsintroduktion
Den som funderar på att börja jaga lodjur kan få en bra start på sitt intresse genom att ägna Rasmus Boströms film, Svensk lodjursjakt nr 1, en stund. Den är både lärorik och spännande.
Ett antal jakter i varierande snöförhållanden skildras och däremellan pågår en slags intervju eller samtal framför brasan mellan Rasmus och hans medproducent Jonas Lännbjer.
På Jonas frågor ger Rasmus Boström bra och klargörande svar. Men jag saknar frågor och förklaringar kring varför flera hundar används.
Med tanke på den debatt som varit kring hur många hundar som kan användas innan en hundjakt blir en packjakt hade det behövts ett resonemang kring detta. För i flera scener är det tre hundar med i gångstånd utan förklaring.
Ett par andra småsaker stör, om än bara i marginalen: Speakern säger att skotthållet ska vara max 35 meter med hagel, men i förklarande text i rutan sägs 25 meter. Antalet lodjur anges till 1 500–1 700 i speaktertexten, men i rutan står det cirka
2 000.Det är ändå en film jag kan rekommendera, även om priset är i högsta laget.
Bertil Lundvik
--------------------
• Svensk björnjakt
av Rasmus Boström och Jonas Lännbjär
Film och bok om svensk björnjakt
Det är något visst med björnen. För dig som drömmer om chansen på en svensk björn finns nu en film och en bok som kan trissa dig ytterligare. De ligger naturligtvis helt rätt i tiden, med tanke på att björnstammen bara fortsätter att växa.
Filmen Svensk björnjakt nr 1 presenteras som en jaktdagbok filmad i huvudsak av Rasmus Boström. Den innehåller hundträning och jakter på björn samt även
avslutningen på ett eftersök. Tittaren får se många björnar och långa filmsekvenser på björn. Därtill flera skott
Få hade kunnat samla ihop det här filmmaterialet under en höst. Rasmus Boström har gjort ett mycket bra jobb med handhållen kamera mitt under brinnande jakt och det är dessutom ingen större tvekan om att detta är bilder från några av de mest rutinerat genomförda björnjakterna i landet. Det här är 60 minuter film som är både lärorika och inspirerande.
Samtidigt med filmen släpps boken Svensk björnjakt som skrivits av Rasmus Boström och Jonas Lännbjär. Den omfattar 137 rikt illustrerade sidor.
Fokus ligger på det du behöver veta och har nytta av vid björnjakt och det märks att det ligger en stor samlad erfarenhet bakom tipsen i den här boken.
Om björnjägaren behöver en bokhylla är det här boken att börja med! Filmen och boken kan beställas från swedishchasseur.se och den finns också i många jaktbutiker. (SvJ 8/2008)
Ulf Lindroth
--------------------
• Besiktning av rovdjursangripna tamdjur
av Maria Levin, Jens Karlsson, Linn Svensson, Mona HansErs och Inga Ängsteg
Blodig faktaskrift
Viltskadecenter har samlat erfarenheter från ett stort antal besiktningar av dödade tamdjur och hundar i boken Besiktning av rovdjursangripna tamdjur. Medarbetarna är Maria Levin, Jens Karlsson, Linn Svensson, Mona HansErs och Inga Ängsteg.
Boken har alla förutsättningar för att bli en ”bibel” för länsstyrelsernas besiktningsmän och rovdjurshandläggare som jag kan bedöma. Som baksidestexten så riktigt säger ger den en praktisk handledning i besiktning av rivna tamdjur och hundar.
Jag tror att också alla andra tamdjursägare och hundägare som lever nära de stora rovdjuren, inklusive kungsörn och järv, kan ha en hel del kunskap att hämta ur boken. Rätt praktiskt är ju om drabbade djurägare förstår att en besiktningsman alltid måste tillkallas om man vill få ut ersättning för sina skadade eller dödade djur. Det räcker inte mer veterinär. Viktigt är också att en besiktningsman inte är skyldig att ange dödsorsak om den är en annan än ett rovdjursangrepp.
Även en del andra som vill delta i rovdjursdebatten kan bredda sina kunskaper genom denna skrift.
Bland bokens pedagogiska förtjänster finns det rika – och av naturliga skäl rätt blodiga – fotomaterialet, kompletterat med tydliga illustrationer.
Boken beställs direkt hos Viltskadecenter, www.viltskadecenter.com (SvJ 9/2008)
Bertil Lundvik
----------------------
• Trettio år med rovdjur
av Anders Bjärvall
Personligt om svensk rovdjurshistoria
Anders Bjärvall, som arbetat länge och engagerat med de svenska rovdjuren som handläggare på Naturvårdsverket, har nu efter några år i pension sammanfattat sin bana med självbiografin Trettio år med rovdjur – och människor.
Den som ger ut en självbiografi har naturligtvis ett syfte. Ofta är syftet att ostörd få ge sin syn på skeenden och förlopp i historien, ibland kanske att förminska sin egen betydelse, ibland att förstora den.
Som handläggare av rovdjursfrågor på Naturvårdsverket har Bjärvall fått utstå mycket spott och spe. Det är lätt att begripa att positionen varit utsatt. Men kanske beror det i särskilt hög grad på att jobbet på verket inte bara varit ett jobb, det har varit en del av hans själ. Det ger självbiografin tydliga belägg för.
Bjärvall berättar om sin förvåning över att personer han mött i en debatt och uppfattat som fiender, i ett annat sammanhang mött honom med leenden och vänliga handslag. Det säger just en del om personen Bjärvall. Han verkar ha svårt att förstå att man i ett sammanhang har en agenda eller ett uppdrag som man kan lägga åt sidan i andra.
Bjärvall har genom sitt personliga patos i rovdjursfrågorna varit den engagerade statstjänstemannen som varit mer politisk än politikerna själva. Och kanske därigenom skapat mer konflikter kring rovdjur och sin person än vad som varit nödvändigt. På den punkten tiger dock biografin.
Även när Bjärvall skriver om hur han bröt samarbetet med Svensk Jakt 1989, säger det – troligen oavsiktligt – mer om Bjärvalls prestigetänkande än om händelsens betydelse i sig.
För det var så att dåvarande redaktören Herman Huldt vägrade ta med sju författarnamn till en rätt kort artikel. Huldt ville att Bjärvall ensam skulle stå som författare, det var ändå han som hållit i pennan. Men Bjärvall vägrade ge sig.
Det här hände innan jag började på Svensk Jakt, men händelsen har berättats för mig av Herman Huldt och av andra, och händelseförloppet som Bjärvall beskriver stämmer alltså i sak.
För alla med ett intresse för rovdjursfrågorna är boken synnerligen läsvärd. De långa avsnitten om fältarbetet är helt enkelt fängslande läsning. Kanske kan boken också något minska myten om utplantering av vargar.
Till författarens förtjänster hör att han ledigt och flödigt kan berätta sin historia med många intressanta detaljer, och avslutningen om vad som händer om och när vargstammen växer är insiktsfull och förtjänar att återges:
”Då måste de som växt upp och fått lära sig att vargen är en art som behöver allt skydd, fås att förstå och acceptera den nya situationen. Det är inte säkert att det arbetet kommer att bli så mycket lättare än det arbete i andra riktningen som vi nu ägnat oss åt i trettio år.” (SvJ 12/2007)
Bertil Lundvik
----------------------------
• Ren och varg av Yngve Ryd
Detaljrikt om varg och ren
Yngve Ryd har gjort det igen. Svensk Jakt har tidigare recenserat hans bok Eld, i vilken inget är osagt om samernas sätt att hantera elden. I det närmaste lika detaljrik är Ryds nya bok Ren och Varg, samer berättar (Natur & Kultur förlag).
I förordet skriver författaren att det nästan inte känns som att texten blivit skriven utan alltmer nötts fram under de många intervjuerna med gamla samer, där man gång på gång återvänt till samma ämne för att försöka hitta ytterligare detaljer.
Och läsaren som kan överse med att texten emellanåt blir en aning tjatig får mycket kunskap genom Ren och Varg. Onekligen är det fascinerande att ta del av samernas berättelser om hur vargen påverkade renskötseln.
För det handlar om så mycket mer än berättelser om hur vargen kan skingra en renhjord. Det är istället iakttagelser och erfarenheter som generationer av ren-skötare gjort, och som vandrat vidare till Yngve Ryds sagesmän, som fyllt på med allt de själva varit med om.
En av dem är Ola Omma vars goda minne och vilja att dela med sig av sina kunskaper varit en förutsättning för bokens tillkomst. En annan källa är Nilas Tuolja som berättar om hur ripa jagades med armborst och björn med spjut. Det sistnämnda kapitlet har rubriken ”Du ska vara precis jävligt nära björnen – björnjakt med spjut”. Försök att låta bli att läsa det, den som kan.
Boken har vackra illustrationer av Lukas Thelin. Emellanåt känns det som att utformningen och tillgängligheten skulle tjänat på om redaktören kortat en del i vissa texter till förmån för bilderna.
Men Ren och Varg är en gedigen informationstät bok som jakt- och naturintresserade kan finna både nytta och nöje av att läsa. Den är dessutom ett historiskt dokument som Yngve Ryd ska ha all heder av att ha sammanställt. (SvJ 12/2007)
Jan Henricson
-----------------------------
• Vargpark Gotia av Magnus Eriksson
När alla vargar kom till Gotland
Gillar du politisk satir och svart humor? Ja, då är den här boken perfekt läsning för dig.Vargpark Gotia – ett banbrytande förslag av Magnus Eriksson (Bokverkstan/ Haimdagar) handlar om när statsministern i ett framtida Sverige bestämmer sig för att ”Nu ska här minsann Regeras!” En av konsekvenserna blir att alla vargar fångas in och släpps ut på Gotland. Men det går inte riktigt som statsministern tänkt sig...
Vargpark Gotia är en lättläst och fantasifull historia, full av oväntade vändningar. Författaren, som själv bor i Särna, har med denna bok gett sig in i vargdebatten på ett lite annorlunda sätt.
Boken kan beställas från haimdagar@swipnet.se. (SvJ 9/2007)
Malou Kjellsson
----------------------
• Leva med björn
En film att diskutera kring
Leva med björn är ett informationsmaterial som Viltskadecenter producerat i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket, Norska Institutet for Naturforskning och Svanhovd Bioforsk.
Det består av några informationsblad som tagits fram, och dessutom kom en film på DVD i somras. Den består av en huvudfilm på 33 minuter och sex stycken sexminutersfilmer som tar upp några specialområden.
Tanken är att filmerna ska kunna visas som inledning på informations- eller diskussionsmöten i trakter där det finns björn.
Man kan säga att materialet handlar om hur jag kan göra för att slippa möta någon björn, och hur jag agerar om jag ändå möter en björn. Filmen bygger på intervjuer med människor som mött björn en eller flera gånger. Det kan säkert väcka frågor som leder till vidare samtal och meningsutbyten kring björnar och björnmöten i allmänhet. Möjligen utnyttjas inte filmen som medium till fullo, när den mest visar inspelade intervjuer. Här kunde man ha önskat sig mer ”action”, om man får uttrycka sig så.
För jägare kanske materialet som helhet inte har så stor praktisk betydelse, även om det finns inslag som berör jakten. Till exempel får björnjägaren Lars Svanberg från Strömsund berätta några episoder från sina jakter. Det är naturligtvis intressant för andra jägare att lyssna till.
Mer tveksam är jag till ett inslag med jägaren Roger Gellerstedt, Kungsör, som under en älgjakt blev allvarligt attackerad av björn. Kanske hade han bara en osannolik tur som inte skadades värre än han gjorde. Fortfarande finns skadan han fick i huvudet när han närapå blev levande skalperad kvar som ett skarpt ärr över huvudet. Fast han lyfts i filmen fram som en hjälte och förebild som inte försvarade sig med sin bössa.
Budskapet till jägare som attackeras är: Skjut inte! De flesta björnattacker är skenattacker! En skadskjuten björn är farligare än en oskadd!
Det är helt säkert sant. Men hur farlig är en död björn?
Och hur hade Roger Gellerstedts situation beskrivits i filmen om attacken tagit några centimeter längre ner mot halsen? Om Roger hade dödats? Hade han då alls fått vara med i filmen?
För mig hade filmen lämnat ett seriösare och kanske inte fullt så enkelspårigt intryck om den grävt djupare i situationer där jägare skjutit björn på nära håll och det gått bra, och ställt det mot de situationer där jägare skjutit och där det slutat illa.
Utöver detta kunde man ha kvar sådant som nu finns i filmen: Situationer med lyckligt slut där jägare inte skjutit. Då hade man kunnat få ett ännu bättre underlag för en allsidig och intressant debatt bland jägare. (SvJ 10/2007)
Bertil Lundvik