Det talas ofta om att rådjur, räv och hare är hårdskjutna med hagel under vintern. Men att tjock vinterpäls ställer högre krav på haglens penetrationsförmåga är nog inte den enda faktorn. Utgångshastigheten i hagelpatronerna sjunker ofta ordentligt i kyla.

Av Ulf Lindroth

En vinter för några år sedan gick jag uppför en fjällsida på telemarksskidorna och stighudarna på jakt efter fjällripa. Eftersom det blåste riktigt hårt hade jag hagelgeväret i händerna.
När det viner ordentligt över fjället föredrar jag ibland att gå nära och skjuta hagel istället för att försöka ta stöd och beräkna vindavdriften med kula. Inte för att det alltid är effektivare, utan för att jag tycker att det är roligt.
Just den här dagen var riporna lite nervösa. Det hade varit oväntat svårt att komma in på hagelhåll, så när det till slut plötsligt syntes en lugn ripa i lä av en liten snödriva på ungefär 30 meter så krånglade jag inte till saken. Jag pillade fram pekfingret genom en springa i högerhandsken, lyfte, siktade och sköt.

Gjorde inte jobbet
Svärmen piskade upp snö över ripans sittplats, men ripan flög och den flög långt. Mitt sökande gav aldrig något resultat.
På skottplatsen skvallrade snön om att fågeln varit väl centrerad i en tillräckligt tät träffbild. Det flög till och med något dun över snön. Men 6:orna hade inte gjort jobbet.
Temperaturen var vid det här tillfället under minus 25 grader. Genom åren har jag sett fler exempel på vinterskott med hagel som helt enkelt inte gjort vad som förväntats av dem. Ofta låter skotten dessutom påtagligt matta i sträng kyla.
Bakgrunden till det lilla anspråkslösa test som är månadens ämne var helt enkelt nyfikenhet på vad kyla gör med hagelpatronen. För att nöja mig med något enkelt mätbart fokuserade jag på en enda sak, nämligen patronernas utgångshastighet.

Patroners utgångshastighet
Valet att bara mäta hastighet kan förstås diskuteras. Utgångshastigheten tillmäts nämligen mycket olika betydelse beroende på vem du frågar.
Den som exempelvis läser den mycket analytiskt lagde amerikanske hagelskytten Bob Bristers skrifter från 1970-talet hittar bland annat hänvisningar till en undersökning som visar att ett hagel i US 4 som lämnar mynningen i 405 meter per sekund har en anslagsenergi på 3,38 Joule på 55 meter, medan ett likadant hagel med en utgångshastighet på 376 meter per sekund har en anslagsenergi på 3,15 Joule på samma avstånd.
Bob Brister hävdar att detta är en så liten skillnad i anslagsenergi att skillnader i hastighet mellan olika patroner inte kan vara någon av de viktigaste faktorerna i deras förmåga att döda effektivt.
Mycket av det han skriver om hagelskytte är så väl underbyggt och så förnuftigt att det knappast inbjuder till ifrågasättande.
Men sedan Bristers tid har vi hört fler synpunkter. Till exempel rekommenderas danska jägare i samband med det danska blyhagelförbudet att inte använda stålhagelpatroner med en utgångshastighet under 400 meter per sekund, eftersom det verkade vara en kritisk gräns för att få effektivt dödande patroner med det hagelmaterialet.
Utgångshastighetens betydelse må vara omdiskuterad, men mot bakgrund av att det verkligen verkar hända något med hagelskottets effekt under praktisk jakt i sträng kyla, resonerade jag att en tydlig skillnad i utgångshastighet beroende på temperaturen vore intressant i sig.
Den skulle vara en indikation på att den upplevda skillnaden i skottens effektivitet inte bara handlar om vinterpäls eller fluffiga fjädrar.

En tydlig skillnad
För att snabbt komma till saken så syntes det verkligen en tydlig skillnad mellan samma patroner i höst- och vintertemperaturer.
För diskussionens skull får jag erkänna att skillnaden ofta var i ungefär samma storleksordning som den skillnad Brister hävdade var ointressant. För andra var den mindre.
Den största skillnaden i genomsnittlig hastighet visade Saga Export, som tappade 30 meter per sekund från höstsvalka till vinterkyla. Minst var skillnaden för stålhagelpatronen Gyttorp Wetland, som bara tappade två meter per sekund.
Men det var inte det enda som syntes. Några patrontyper visade dess­utom en mycket stor variation i hastighet mellan enstaka skott i sträng kyla, vilket resulterade i en och annan verkligt klen smäll.

Klena nitlotter
Till exempel tror jag inte att Gyttorp Pheasant får några fler chanser på vinterripa i mitt vapen. 311 meter per sekund i 21 minusgrader kan säkert vara en tänkbar förklaring till att en centrerad ripa på drygt håll klarar sig en kallare dag.
Betänk att jag bara sköt fem skott. Med så stor spridning mellan fem patroner, hur många ännu klenare nitlotter döljer sig i en eller några 25-askar?
Det kan förresten vara värt att notera att bara en stålhagelpatron höll sig väl över rekommendationen på 400 meter per sekund i hösttemperatur, Federals Premium Magnum. Den patronen klarade 400 meter per sekund även i kyla.
Slit resultaten från provskjutningarna med hälsan och diskutera dem gärna inom jaktlaget.
Det kan vara läge att korta det maxi­mala skotthållet några meter när kylan slår till. Det kan också vara idé att försöka hitta en vinterjaktsammunition som förutom att ge bra träffbilder även behåller en hyfsad utgångshastighet och inte ger alltför extrema hastighets­variationer i kyla.
Det är definitivt läge att dra öronen åt sig de gånger när man råkar ut för att enstaka hagelpatroner levererar ovanligt svaga och fjuttiga smällar under vinterjakterna. Det är lätt att misstänka att sådant är en indikation på att en patrontyp inte hanterar kylan bra.

Så genomfördes testet
Alla skott är skjutna i en Benelli m2 halvautomat med halv trångborrning. Varje patrontyp sköts fem gånger genom kronografen i tolv plusgrader i september, samt fem gånger i 21 minusgrader i mars.
I båda fallen hade ammunitionen fått några timmar på sig för att anta utomhustemperaturen. Vid skjutningen kastades de kalla patronerna in i laddningsporten och skottet lossades inom två sekunder för att undvika uppvärmning av patronen.
Snitthastigheter anges, samt inom parentes högsta och lägsta värden.

Ripjakt är bara en av de jaktformer där det är bra att känna till att alla patroner inte är skapade jämlika. En del kan bli mer kraftlösa än andra i sträng kyla.

Försöksuppställningen var enkel. Det svåra var att vänta in en tillräckligt kall vinterdag som inte vigts åt andra aktiviteter.

När Federals snabba stålhagelpatron avfyras känns det att det är ordentlig skjuts på hagelladdningen. Det var också den enda patrontypen som gick ut i över 400 meter i sekunden i 21 minusgrader.