Att välja kikarsikte kan vara nog så besvärligt. Utbudet, vad gäller såväl fabrikat och priser som modeller, är enormt. Det är svårt att avgöra kvaliteten, både den optiska och den mekaniska.
Av Sten Christoffersson
Två kikarsikten med exakt samma siffror för förstoring och objektivdiameter kan skilja sig mycket från varandra under dåliga ljusförhållanden.
Skillnaderna beror på den optiska kvaliteten och är oftast omöjliga att upptäcka när man står i jaktaffären med kikaren i handen.
Variationen i mekanisk kvalitet kan också vara stor, och strängt taget är denna viktigare än den optiska kvaliteten.
1. Är siktet inte skottfast, så att hårkorsets inställning påverkas av rekyl och de stötar och törnar ett vapen normalt utsätts för, är det naturligtvis fullständigt odugligt hur bra det än är för övrigt.
2. Idag är nog de allra flesta kikarsikten acceptabla i det avseendet, åtminstone om de sitter på vapen av lite mindre kaliber. Skottfastheten beror dessutom till stor del på montagets kvalitet och utförande.
Den mekaniska kvaliteten hos sikte och montage är speciellt betydelsefull om det rör sig om en stor och tung kikare på ett lätt vapen i en kraftig kaliber.
3. Givetvis ska ett kikarsikte också vara tätt så att vatten inte kan tränga in i det. Och tätningarna ska inte åldras, utan hålla siktets hela livstid.
De flesta kikarsikten är fyllda med kvävgas. I annonser använder man inte sällan kväves engelska namn och skriver att siktet är nitrogenfyllt.
Alla gaser utvidgas kraftigt vid uppvärmning och dras samman vid nerkylning. Ett kikarsikte kan utsättas för temperaturskiftningar i storleksordningen 100 grader, från tiotals minusgrader en kall vinterjaktdag till hettan i en bil som står i solen. Det medför stora tryckförändringar inne i siktet.
Är siktet inte absolut tätt tränger kväve ut varje gång siktet värms upp kraftigt. När det kyls ner igen uppstår så småningom undertryck som kompenseras genom att en gnutta luft sugs in. Med luften följer lite vattenånga. Detta sker varje gång nerkylningen blir tillräcklig, och vattenånga ansamlas därför i siktet.
Vattenånga som kommit in i ett kikarsikte omvandlas till vattendroppar när den kyls ner. Siktet kan vara helt klart i rumstemperatur, men när man suttit på passet en stund sätter sig vattnet som små droppar på insidan av de yttre linserna.
Smygande process
Har processen pågått ett tag och mycket vattenånga hunnit tränga in går det inte längre att se genom kikaren i kyla. Men när den kommer in i rumstemperatur klarnar siktet igen.
Det är alltså sällan så att kikaren tar in vatten en regnig dag i skogen. I stället är det fråga om en smygande process.
Det är naturligtvis omöjligt att kontrollera ett kikarsiktes täthet före köp. Men risken för otäthet ökar med minskande pris. Är kikaren provad enligt ISO 9022-8 är den garanterat vattentät.
4. Det finns mycket mer att säga om ett kikarsiktes mekaniska kvalitet. Inställningsvreden bör vara så precisa att ett snäpp alltid motsvarar exakt samma förskjutning av träffläget. Speciellt europeiska högkvalitetssikten är mycket tillförlitliga i detta avseende.
Även andra vred, som inställningsringen för förstoringsgrad på en variabel kikare och skärpeinställningsratten vid okularet, ska ha en jämn och mjuk gång och vara varken för tröga eller för lätta att vrida på.
Vad gäller den optiska kvaliteten har den störst betydelse om siktet ska användas under dåliga ljusförhållanden.
Slipningen av linserna har naturligtvis stor betydelse, men precisionen hos alla moderna slipmaskiner är så hög att även lite billigare sikten har exakt formade linser. Däremot kan det skilja en hel del i material och efterbehandling av linserna.
5. Glaskvaliteten spelar mycket stor roll. Det glas som används i kikare, kikarsikten och kameraobjektiv måste vara av en helt annan kvalitet än vanligt fönsterglas.
Eftersom ett kikarsikte ofta innehåller ett tiotal olika linser och billigt glas har sämre ljusgenomsläpplighet blir ett sikte med verkligt bra ljusegenskaper alltid dyrt.
Ofta har billigt optiskt glas särskilt dålig genomsläpplighet för blått ljus. Siktbilden blir då aningen gulaktig.
Kontrollera glaset
Ett sätt att upptäcka detta är att rikta siktets okularände mot ett vitt pappersark och kika genom objektivet.
Uppfattas färgen på den runda bild man ser genom kikaren som gulare än pappret bredvid tuben, är glaskvaliteten sannolikt inte tillräcklig för att ge en klar och kontrastrik bild under dåliga ljusförhållanden, eftersom andelen blått ljus är störst vid skymningen.
6. Något som spelar mycket stor roll för hur mycket av ljuset som når ögat är ytbehandlingen av linserna. Det handlar om en behandling i ytterst tunna skikt av alla linsytor, oftast i många lager, för att minska den andel ljus som reflekteras bort från linsen och i stället leda det in genom siktet, mot ögat.
Denna antireflexbehandling är mycket viktig och kan minska reflexerna cirka tre fjärdedelar. Men då krävs en högklassig flerskiktsbehandling av alla ytor, även av linserna inne i tuben.
Testa i motljus
Även här finns olika dyra lösningar beroende på om man använder sig av billig aluminiumoxid eller dyra föreningar med sällsynta grundämnen som tantal. De enskilda tillverkarnas recept är ofta väl bevarade hemligheter.
Man kan få en uppfattning om kvaliteten på antireflexbehandlingen genom att testa kikaren i motljus och helst samtidigt jämföra med en dyr högkvalitetskikare.
Rikta kikarsiktet snett mot en koncentrerad och skarp ljuskälla utan att du ser själva ljuskällan i siktet. Blir bilden urfrätt och kontrastlös är antingen antireflexbehandlingen dålig eller innersvärtningen av tuben bristfällig – eller båda.
7. Exaktheten i monteringen av linserna är givetvis också viktig. Minsta avvikelse i linsernas injustering ger ofelbart upphov till en sämre bild i kikaren.
Ett sätt att bedöma ett siktes optiska kvalitet är att studera randskärpan. Det är ett kvalitetstecken om bilden är skarp ända ut i kanten. Man kan få en uppfattning av randskärpan genom att i kikaren granska en slät yta med distinkt mönster i rät vinkel och bra ljus, till exempel en tegelvägg. Syns fogar och finare strukturer lika klart och tydligt i bildens ytterkant som de gör i dess centrum, är den optiska kvaliteten sannolikt god.
Det förekommer dock att tillverkaren maskar av synfältets yttersta del för att randskärpan ska verka bättre än den är. Man stoppar då samtidigt en ganska stor del av det ljus som kommer in genom objektivet, vilket gör att kikarens ljusegenskaper är betydligt sämre än vad som framgår av siffrorna för förstoring och objektivdiameter.
Var också uppmärksam på färgade konturer när du studerar något mot vit bakgrund. Ljus av olika färg bryts olika och därför måste en kikare konstrueras på ett speciellt sätt för att bilden inte ska få ett regnbågsskimmer i kanterna. En sådan kikare sägs vara akromatisk. Ännu bättre – och dyrare – är kikaren om konstruktionen är apokromatisk.
8. Något som är ytterst viktigt för en kikares eller ett kikarsiktes egenskaper i svagt ljus är bildens kontrast.
Den som siktat med ett medelmåttigt kikarsikte mot ett rådjur eller vildsvin i det allra sista skjutljuset har upplevt hur djurets konturer liksom flyter samman med bakgrunden. Det handlar då om för låg kontrast.
I just detta avseende är de allra bästa kikarsiktena helt överlägsna och kan ge ytterligare tio minuter skjutljus vid vaktjakt på kvällen. Och det är som alla vet ytterst viktiga minuter.
Sammantaget bestäms alltså hur bra ett kikarsikte är under svåra ljusförhållanden av linsernas, glasets och ytbehandlingens kvalitet samt den optiska konstruktionen och monteringsnoggrannheten.
Det finns inga genvägar, och tillverkningen av ett bra sikte kräver både dyra material och en stor arbetsinsats. Således är det alltid klokt att ställa sig skeptisk till en lågpriskikare, speciellt om den ska användas på en grov studsare och/eller i dåligt ljus.
Därmed är inte sagt att endast de allra dyraste kikarsiktena är bra. Det finns många bra kikarsikten i mellanprisklassen, men det är också utan tvekan så att dyrast också är bäst.
Behöver inte det bästa
Alla behöver dock inte det allra bästa.
Att belamra sin studsare med ett stort, tungt och mycket ljusstarkt högkvalitetssikte och samtidigt tömma sin sparbanksbok är en dålig affär och gör vapnet onödigt tungt och klumpigt om man så gott som endast jagar i dagsljus. Däremot kan ett sådant sikte vara nödvändigt för den notoriske skymningsjägaren.
Men det gamla rådet till den som står i begrepp att köpa både studsare och kikarsikte står sig alltjämt: Spara gärna några kronor på studsaren och lägg dem i stället på siktet.
Hur du ska hitta rätt i kikarsiktesdjungeln och välja det sikte som bäst passar dina behov återkommer jag till i nästa nummer av Svensk Jakt.