Hur farlig är vargen för människan? Tanken far genom huvudet när jag står vid Dödsröset, en kilometer norr om Knäred i Laholms kommun. Röset är minnet över en kvinna som någon gång under mitten av 1800-talet dödades av vargar på väg hem från kyrkan. För att hedra offret slängde bybor sten på platsen.

Av Måns Åberg

Knäred är kanske mest känt för att där slöts fred 1613 mellan Sverige och Danmark efter Kalmarkriget. Vid bensinmacken träffar jag en man som känner till The Death Cairn som det kallas för turister. Han berättar att den gravida kvinnan lämnat sin man och gått i förväg när attacken skedde. I lokallitteraturen står det att läsa att de sista vargarna i Knäredsområdet sköts 1866. Efter det skedde inga fler attacker.
Många har vuxit upp med skräckfilmer där vargen inte sällan får materialisera det skrämmande djuriska och vildsinta.
Under århundradens lopp har det funnits berättelser om vargangrepp på människor och en del, förutom sagor som Rödluvan och vargen, kan spåras tillbaka till Aristoteles tid. Vargen har knutits till övernaturliga väsen och i varulvsmyten görs vargen till symbol för ondskan, en följd av att kyrkan under medeltiden stigmatiserade djuret som djävulens tjänare.
Men hur farlig är vargen? Och varför dödar de människor? För än idag sker angrepp av varg på människor, förvisso inte i Sverige, men i övriga världen.
Många svenskar som stiftat bekantskap med vargen hyser inga varmare känslor för den – det är de som fått sin jakthund eller sin boskap dödad eller där en varg uppträtt oskyggt. I det senare fallet finns kanske anledning till oro, det visar rapporten Rädslan för vargen, där en av författarna är den i Norge bosatte biologen John Linell. 

Vanligast med rabiesvargar
Linell visar att huvuddelen av angrepp av varg på människa skett av rabiessmittade vargar och att oprovocerade angrepp av friska vargar är mycket ovanliga – majoriteten av vargarna ser inte människan som ett naturligt bytesdjur.
De tidigaste attackerna av rabiessmittade vargar som rapporten nämner är från Tyskland 1557 och det senaste skedde i Lettland 2001. Attacker av rabiessmittade vargar riktas i regel mot vuxna människor.
Vid predationsangrepp av varg är offren oftast små barn under tio år och i viss mån även äldre kvinnor. Sådana angrepp på människor verkar knutna till ensamma individer eller en flock som har lärt sig att människan kan fungera som föda och angreppen fortsätter ofta inom samma område tills vargen eller vargarna skjuts.
Tillförlitligheten är av naturliga skäl mindre för mer ålderstigna attacker där dokumentation och vittnesmål är vaga. Men några händelser i historisk tid är väl belysta.
Mellan juni 1764 och juni 1767 dödades mer än 100 människor i franska Gévaduan, varav många blev uppätna. Exakta antalet döda skiftar beroende på källor men en uppgift gör gällande att 49 skadades och 113 dödades. Av dessa hade 98 människor blivit delvis uppätna. Ingen av de människor som skadades drabbades av rabies, vilket tyder på att det var friska vargar som attackerade. Efter en dramatisk jakt sköts två exceptionellt stora vargar och efter det upphörde attackerna.
I Sverige dödades fyra barn av varg mellan 1727 och 1763 och ytterligare tolv människor, varav elva barn och en kvinna, mellan 1820 och 1821. Den senare händelsen kallas Gysinge-episoden. Vargen angrep då sammanlagt 31 människor. Vid många av attackerna åts människorna delvis upp. Angreppen slutade i april 1821 då en ensam varg dödades och det fastslogs att vargen rymt från långvarig fångenskap.
Från Finland finns en rad rapporter om vargattacker under 1800-talet, de flesta kan knytas till städerna Kaukola, Kemio, Kivennapa, Tammerfors och Åbo mellan 1831 och 1882 och vid attackerna dödades 62 barn och två vuxna.
Vargangrepp sker nästan uteslutande i områden där landskapet är kraftigt förändrat, de naturliga bytesdjuren är få och där barn fortfarande används i jordbruk och för att vakta boskap. Vargarna livnär sig inte sällan på husdjur och sopor och vänjer sig därför vid människan.

Över 200 döda i Indien
Predationsangrepp under 1900-talet är mer sällsynta, men det finns uppgifter om barn som dödats av varg i Polen,
Spanien och i Kirovregionen i Ryssland.
Under de senaste åren är rapporter om vargattacker från några delstater i Indien särskilt intressanta eftersom de är så väldokumenterade. I Uttar Pradesh, Bihar och Andhra Pradesh har minst 273 barn dödats av varg de senaste 15 åren. Områdena där attackerna skedde var oftast kalhuggen jordbruksmark, med väldigt lågt bytesdjursbestånd och hög täthet av människor.
För att sätta attackerna i ett perspektiv nämner Linell att i Hazaribaghregionen i staten Bihar där 90 barn dödats av varg, dödades samtidigt under en sex månaders studie 242 människor av vilda elefanter, 50 av läppbjörn, fyra av leopard, två av tiger och två av hyenor.
Nordamerika har i nuläget cirka 60 000 vargar och det har skett ett flertal attacker av friska vargar på människor, men fram till alldeles nyligen inga dödsfall. I november 2005 attackerades och dödades dock en 22-årig man i provinsen Saskatchewan, Kanada, när han vandrade ensam i ett ensligt beläget gruvområde. Attacken tros ha skett av fyra vargar som förlorat sin naturliga skygghet genom att äta på en soptipp i närheten. Tre av vargarna sköts efter angreppet.
Varg som förlorat sin naturliga rädsla återkommer i ett angrepp på en 55-årig man ett år tidigare i samma provins, där man efteråt konstaterat att vargar drogs till ett sopberg i närheten av gruvan där mannen arbetade. Följden blev att soptippen hägnades in med elektriskt stängsel.
Mannen som var vältränad, närmare en och nittio lång och vägde hundra kilo lyckades med nöd och näppe stå emot attacken från en ensam varg tills kamrater kom till undsättning. Rabiessmitta konstaterades inte i något av angreppen.
Mönstret går igen i många fall av vargattackerna; vargarna dras till avskrädeshögar och i nationalparker i Nordamerika finns strikta regler för besökarnas mathantering eftersom varg lockas till lägerplatserna av lukten. Människors oförmåga att hantera avfall har också lett till ett flertal vargattacker i nationalparkerna.

Angrepp i Sverige?
Är det då troligt att en vargattack skulle kunna ske i Sverige idag?
– Man ska aldrig säga aldrig, men inga av de omständigheter som kan förorsaka en attack på människa finns i Sverige idag, svarar John Lindell.
– Det finns gott om vilt så vargarna är inte beroende av boskap eller sopor för att överleva och det reducerar risken för att vargen kommer i kontakt med människan. Barn används inte som skydd för boskap, och slutligen så har jakttrycket på vargen historiskt sett varit högt vilket gör att endast de skyggaste vargarna har kunnat fortplanta sig och det finns inte heller någon rabiessmitta i Sverige.
Vissa vargar söker sig till tamhundar – ska det vara en källa till oro för andra än hunden?
– En varg som visar intresse för en hund behöver inte ha förlorat sin skygghet för människan. En varg som passerar nära ett hus på natten beter sig inte konstigt. Vargens beteende går enbart att  bedöma genom ett direkt möte med människan, säger John Linell.

Jakt kan vara en metod
Den norske biologen fortsätter:
– Konflikten varg och hund är sådan att den kan vända den allmänna opinionen mot vargen, och man måste vidta åtgärder om en varg visar ett återkommande intresse för hund. Ett sätt är att hålla hundarna bakom lås och bom. Den data vi har idag visar att intresset för hund bland varg skiljer sig mycket åt mellan enskilda vargar.
– Om det finns gott om vargar så kan tröskeln för att skjuta vargen vara låg men om så inte är fallet eller om vargen är en viktig individ av något skäl så bör man först testa metoder som inte är dödliga, till exempel använda gummikulor eller smällare.
Vet man varför vissa vargar ger sig på människor?
– Nej, egentligen inte. Men vi kan se ett mönster med vargar som attackerar och dödar hundar. Vissa flockar eller enskilda individer gör det men inte andra. Jag antar att det är ett inlärt beteende. Om en varg övervinner sin naturliga skygghet och attackerar ett barn och kommer undan så kan den göra det igen.
John Linell menar att människan ska se till att vargen behåller sin skygghet, en välreglerad jakt kan vara en metod. Han föreslår att hjortviltsbestånden förvaltas väl för att hålla uppe tillgången på bytesdjur, att skyddsjakt planläggs för det fall en varg förlorar sin skygghet och att konkreta handlingsplaner finns färdiga om rabies skulle bryta ut i Sverige. l

Fotnot: Rädslan för vargen är en tvärvetenskaplig utredning gjord av John D C Linell och Tore Bjerke, Stiftelsen för naturforskning och kulturminne, Norge och Viltskadecenter, Sverige.