Att man ska använda naturligt vegetabiliskt foder, det vill säga sådant som inte är processat i livsmedelsindustrin, när man utfodrar vildsvin förefaller alla idag att vara överens om. De biologiska riskerna med för mycket foder verkar dock vara något överdrivna.
Av Bertil Lundvik

Innan man sätter igång med utfodring och åtling av vildsvin bör man ta sig en funderare. Vad vill man uppnå? Vad ska man utfodra med, hur ska man gå till väga och varför?
Slutsatserna kan variera en hel del med förutsättningarna. Har du precis fått vildsvin på din mark och vill behålla dem där ska du kanske göra på ett sätt. Har du haft vildsvin länge och är inne i en förvaltande fas är det kanske andra saker som måste stå i fokus. Att skjuta tillräckligt många och rätt typ av djur kan i det läget vara det viktigaste, i synnerhet om det är nära till jordbrukande grannar.
Det kan bli dyrt om man ska utfodra vildsvin mycket och regelbundet och om man ska köpa fodret. Dessutom kan det bli tidskrävande.
Har du en liten mark kanske du först och främst ska börja med att prata med grannarna för att komma fram till en gemensam strategi. Att börja fundera på en egen ren foderplats där vildsvinen ska få vara ifred är sannolikt inget för den som inte har stora marker, en siffra som nämnts är ungefär 1 500 hektar. Har du inte det är samarbete absolut rätt väg att gå – och troligen den enda om det ska gå bra i längden med vildsvinsförvaltningen.

Naturligt foder
Oavsett vilken situation du är i ska du tänka på att utfodra och åtla med naturligt foder.
Vad är då naturligt foder? Självklart spannmål av olika slag och baljväxter. Eller mer konkret: ärtor, majs, vete, havre, korn eller ensilage, gärna med inslag av ärtor och vete, eller korn och ärtor.
– Spannmål, ärtor och majs är det absolut bästa, säger exempelvis Leif Göransson på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) vid institutionen för husdjurens utfodring och vård. Han är en av landets främsta experter på grisars foder.
Och när det gäller foder finns det ingen skillnad mellan tamgrisar och vildsvin, de är båda allätare i grunden.
Sedan finns ju andra jordbruksprodukter som potatis, sockerbetor, morötter och andra rotfrukter. Dessutom finns frukt.
Men då kan det börja bli svårigheter med hanteringen. Att tippa ett lass med sockerbetor du köpt billigt kan upplevas som en bra lösning, men det ser lätt ut som en avskrädeshög, i synnerhet när betorna börjar ruttna. Och högen kan dra till sig allehanda andra djur. Vill du ha dem där?
I vildsvinsutfodring i naturen hör processade livsmedel som till exempel bröd, makaroner, tårtor och andra sötsaker inte hemma. Det ger ett dåligt intryck och kanske kan det till och med leda till tandskador.
– Men främst är ju sådant ett etiskt och estetiskt problem. Jag ser själv hemmavid ibland stora högar med bröd. Det ser inte trevligt ut, säger Leif Göransson.
– Det ger allmänheten en bild av oss  jägare som vi inte vill ha, tycker Daniel Ligné, biträdande riksjaktvårdskonsulent vid Jägareförbundet.
Hur mycket ska man då utfodra med? Finns det stora nackdelar med att utfodra för mycket?
Frågan är aktuell och ett hett diskussionsämne i en del kretsar.

Undersöka effekterna
Från vissa lantbrukarhåll ropar man på förbud mot all utfodring, även om LRF enligt sin handlingsplan ser ett förbud som en absolut sista utväg. Däremot vill man ha förbud mot processat foder. Och jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att utreda behovet om ytterligare förordningar kring utfodringen.
Ett forskningsprojekt som leds av Maria Hörnell-Willebrand med stöd av Naturvårdsverket, ska också undersöka effekterna av vildsvinsutfodringen när det gäller annat vilt. Här finns en rädsla att kråkor och skator ska öka på grund av utfodringen och det i sin tur öka hoten mot exempelvis tjäder och vissa småfåglar.
För vildsvinen är det tveksamt om för mycket foder på foderplatserna har så stor betydelse för exempelvis reproduktionen.
– Jag tror inte det har mer än ytterst marginell betydelse. Vi vet från försök med överutfodring av tamgrisar att det knappast alls påverkar mängden kultingar som föds och det påverkar inte när suggorna brunstar mer än marginellt, säger Leif Göransson från SLU.
– Jag tror att det idag finns så gott om naturligt foder i markerna att utfodring av vildsvin inte har den betydelsen som jag sett att man från LRF-håll för fram.
– Däremot kan utfodringen, om den görs på ett riktigt taktiskt vis, säkert bidra till att hålla vildsvin borta från känsliga grödor, särskilt om det kombineras med andra metoder som skyddsjakt på lämpliga platser, säger Leif Göransson.

Utfodringens betydelse
En slutsats kan vara att så länge vildsvinen finns inom någorlunda klimatmässigt naturliga områden så har utfodringen ingen egentlig betydelse för reproduktionen och överlevnaden.
Men å andra sidan visar en studie från Nederländerna att i magra marker, sandhedar och liknande, och där ingen utfodring är tillåten, kan konditionen hos vildsvinen under en sträng vinter efter ett dåligt ek- och bokollonår leda till att reproduktionen påverkas – ettåriga suggor gick inte i brunst.
Henrik Thurfjell som forskar om vildsvin vid SLU i Umeå tror också att reproduktionen kan påverkas under stränga vintrar när marken är frusen.
– I januari–februari går vildsvinen ofta in i en svältperiod som de i allmänhet klarar, men foster kan tillbakabildas. Jag tror inte att ett förbud mot utfodring skulle leda till så mycket. Det bästa är intensiv jakt. Att det har betydelse för att minska skadorna finns det studier på från Schweiz. Det finns också en enda studie, som jag har hittat, som visar att utfodring och jakt i kombination har effekt.
– Den gjordes i vindistrikt i Frankrike där man la ut majs på ett ställe och satt och vaktade vid vinodlingarna och sköt vildsvin som sökte sig dit.
Visst kan man hysa förståelse för ilskan eller oron hos lantbrukare som får skador i vallar och på andra grödor av vildsvinen. Men ett totalförbud mot utfodring eller ”överutfodring” leder alltså sannolikt inte till mycket färre vildsvin och mindre skador.
Tvärtom bör foderplatserna användas som hjälpmedel för att hålla vildsvinen borta från grödorna, och lämpligen då kombineras med andra åtgärder som jakt vid rätt tid och på rätt plats.

Åtling bra jaktmetod
– Åtling för att jaga tror jag definitivt på som jaktmetod. Det kan på många håll vara enda sättet att komma åt vildsvinen, säger Henrik Thurfjell.
Jägareförbundet vill absolut inte ha något förbud mot utfodring.
– Och vi vill heller inte ha några regler om hur mycket man ska utfodra med. Det blir ju alldeles hopplöst att kontrollera. Det som vägde två kilo ena dagen kan ju väga mer än det dubbla efter ett regn exempelvis, säger Daniel Ligné.

---------------------

Jägareförbundets råd om utfodring

Jägareförbundet håller på att utforma råd och riktlinjer för utfodring av vilt. Där ingår förstås även vildsvin.
Ett förslag har tagits fram och materialet har varit ute på remiss i organisationen.
Av förslaget framgår att Jägareförbundet vill att jägarna även i fortsättningen ska kunna utfodra vilt, eller genom särskilda åtgärder ge stöd åt vilt, så som det sägs i jaktlagens fjärde paragraf, men att några grundförutsättningar ska uppfyllas.
För det första ska bara naturliga, oförädlade jordbruksprodukter användas. Det betyder att mekanisk bearbetning ska vara tillåten, exempelvis kross och pellets. Däremot bör inte bröd användas. Förpackningsmaterial måste vara bortplockat, det är fastslaget i EU:s regelverk.
Jägareförbundet påpekar att man måste hålla snyggt och rent på foder- och åtelplatser.
Det ska inte vara någon begränsning av mängden foder som får användas.
Förbundet tycker det är bättre med rådgivning och samråd än absoluta gränser. Jägareförbundet tycker dock att foderplatser och åtlar inte ska få anläggas närmare än 200 meter från närmaste granne med mindre än att man har kommit överens om det. Viltåkrar ska inte räknas som foderplatser.
Fodermängderna ska hållas nere. Om man använder en timerstyrd automat för att sprida fodret kan det ofta räcka med ett till ett par kilo per dygn. Samtidigt är det bra om vildsvinen kan hållas sysselsatta under längre tid på en foderplats om man vill minska skador och på en åtel för att jägaren ska kunna välja lämpligt djur.
Bertil Lundvik

--------------------------

Det här med foderplatser och åtlar

Det råder en del oklarheter kring skillnaden på foderplats och åtelplats. Enkelt uttryckt kan man säga att på foderplatsen jagar man aldrig.

Vildsvin som uppehåller sig i skog gör oftast ingen större skada. Förvisso kan svampplockare bli besvikna när deras favoritkantarellställen bökats upp, men i jämförelse med de skador som vildsvinen kan åstadkomma i jordbruket är skogsskadorna att betrakta som små.
Markberedningen kan till och med vara gynnsam för den biologiska mångfalden har några studier visat.
Det är därför mycket bättre om vildsvinen kan förmås att söka lugn och trygghet i skogen än att de ger sig ut på vallar och åkrar för att söka föda. Därför blir det också viktigt att göra åtskillnad på foderplatser och åtlar.
Foderplatser är platser där vildsvinen kan äta i lugn och ro. Och där jagar man aldrig. Rätt utformade kan en eller ett par foderplatser hålla stora grupper av vildsvin borta från känsliga grödor helt och hållet.
Jakten sker på åkrar och vallar eller på speciellt iordningsställda skottplatser, det vill säga åtlar.
Det krävs omdöme och försiktighet vid planeringen av åtelplatserna. Läggs de för nära känsliga grödor finns risken att vildsvinen ger sig ut på grödorna när vildsvinen upptäcker att det är farligt på åtelplatserna.
Det bästa kan vara att placera åtelplatserna inom 200 till 300 meter från foderplatsen. I bästa fall passerar vildsvinen åtelplatserna och stannar till där en stund så att skottillfällen ges.
Tipset kommer från jaktvårdskonsulent Jöns-Lennnart Andersson, ansvarig för Agusa jakthägn i Skåne. Han har experimenterat med olika avstånd från foderplatsen till åtelplatsen för att finna bäst placering.
– Kommer man närmare än 200 meter, då störs vildsvinen på foderplatsen, är man längre bort finns risken att vildsvinen inte finner åtelplatsen eller bara passerar, utan att stanna till, berättar Jöns-Lennart Andersson.
Bertil Lundvik

-------------------------

Han odlar foder åt vildsvinen

Odling av foder för utfodring av vildsvin har blivit en ny nisch för lantbrukaren Stefan Runarsson i Barkö i Roslagen.

Av Bertil Lundvik (Text & Foto)

Jakt är ett av unge lantbrukaren Stefan Runarssons stora intressen. En levande landsbygd ser han gärna också. Nu kombinerar han de två intressena genom att på familjens gård vid sidan av mjölkproduktionen odla grödor som passar för vildsvinsutfodring.
Han använder fodret på sina egna utfodringsplatser, säljer till grannar och många andra jaktintresserade runt om i östra Uppland. Och han har på kuppen lärt sig en del om vad som fungerar.
– En del utfodrar så lite. Vi försöker se till att vildsvinen befinner sig på foderplatsen hela natten. Då kan de i alla fall inte göra skada någon annanstans, förklarar Stefan.
Stefan Runarssons bästa recept är pressade rundbalar med ärtor och vete ihop.
– Rena kornbalar går också bra om man pressar ordentligt. Korn och majs ihop fungerar också, men vi har inte tillräckligt med majs själva.
Att det fungerar vet han.
– Vi satte upp en kamera på en foderplats och där gick 30 vildsvin hela natten. De kom tio på kvällen och var kvar till fem på morgonen. Då gjorde de i stort sett slut på en bal, men var också sysselsatta med att plocka efter ärtor och vete i balen hela natten.
– Ofta sätter man ju upp en foderautomat. Då bör man ha en öppnad bal under eller intill så att fodret från automaten faller ner i balen. Då tar det tid för vildsvinen att plocka fram godbitarna. Det kan gå med ren halm också, och så slänga i lite ärtor i den, men det drar ju bättre med en bal, tycker Stefan Runarsson.
– All plast och alla nät måste bort. Dels kan vildsvinen få i sig plast, dels kan de lära sig att andra balar som står uppställda på någon vall eller på gården går att sprätta upp. Det vill vi inte.
Hittills har man heller inte haft några sådana skador.
Han tillägger också att om man ställer ut balar på nya platser kan man få räkna med att det tar några månader innan vildsvinen upptäcker balarna och vågar använda dem. Så att snabbt försöka stödutfodra om det blir mycket snö och kallt är inte så lätt.
– Det är bra om man kan anordna
foderplatsen på en bergknalle. Det blir ju inte så nedtrampat då. Och så håller ställningen för foderautomaten mycket längre.