Älgstammen fortsätter nedåt. Vildsvins-, dovvilts- och kronviltsstammarna ökar. 2011 passerar vild-svinen älgen med nuvarande tillväxttakt. Det har också varit två starka år för skogshönsen och rådjursavskjutningen har stabiliserats. Det visar den senaste avskjutningsstatistiken.

Av Bertil Lundvik

För två år sedan berättade vi om de stora förändringar som sker i de svenska viltstammarna. De trenderna har förstärkts visar statistiken.
För två år sedan förutspåddes också att det inom ett antal år skulle skjutas fler vildsvin än älgar. Vi närmar oss helt klart den tidpunkten.
Det är jaktåret 2007/2008 som är sista år i den statistik som nu är genomgången inom ramen för Jägareförbundets viltövervakning, där Jonas Kindberg sammanställt statistiken.
Inom kort kanske nya siffror för älgjakten presenteras som kan tyda på att älgstammen åter vänt uppåt. Det finns i alla fall en del som talar för det. Och skulle inte vändningen komma under jaktåret 2008/2009 kan den komma året efter.
Men nu är det inte spekulationer om älgstammen vi ska ägna oss åt, utan åt de data som finns framme.
De baseras som tidigare på den rapportering som kommer in från jaktlag och andra rapportörer. Även om den mark som täcks av rapporteringen långsamt ökar, måste fortfarande avskjutningen på resterande mark beräknas (undantaget älgavskjutningen där rapporteringen är lagstadgad).
– Därför ska man inte ta våra siffror som absoluta tal utan se dem som index som beskriver just trender i avskjutningen, påpekar Jonas Kindberg.
– Täckningen är nu drygt 30 procent av jaktmarkerna nedanför odlingsgränsen. Det betyder cirka tio miljoner hektar, och det är okey.
Men visst finns det fortfarande ställen i landet där det borde kunna bli mycket bättre rapportering. I grunden gör jägarna bara sig själva en tjänst om de rapporterar sin avskjutning.
I Sverige är vi ändå hyfsat bra på att rapportera. Och för att få avskjutningsstatistiken att bli ännu bättre har under ett par år rapportering skett även i form av enkätsvar från jaktkortslösare som slumpats fram. Genom det materialet går det att göra bättre statistiska beräkningar av den totala avskjutningen.
De här enkäterna är också ett led i det arbete som ska ske på EU-nivå för att få fram bättre avskjutningssiffror från hela EU. Men detta EU-projekt verkar ha tappat farten.
– Det har faktiskt inte hänt något de senaste året, säger en smått uppgiven Jonas Kindberg.
Ytterligare steg på vägen till bättre avskjutningsstatistik är också på gång.
– Vi har börjat med inrapportering  av annat vilt än älg i viltdata.se. Avskjutningsrapporten som omfattar allt vilt kan sedan förra året rapporteras via Internet. Småviltavskjutningen sker ju ofta inom andra jaktliga enheter än älgjakten så det blir viss skillnad mot den befintliga älgrapporteringen, berättar Jonas Kindberg.
Till sist ska sägas att förändringar med en eller några procentenheter av kidavskjutning eller exempelvis kalvavskjutning inte ska betraktas som säkra förändringar. Där behövs flerår-iga jämförelser för att se trenderna.

--------------------

Stabiliserat för rävjakten

Avskjutningssiffrorna för rödräv ligger nu stadigt över siffrorna från skabbåren. Men jägarna skulle förmodligen behöva skjuta ännu mycket mera om det skulle märkas på stammarna av övrigt småvilt. Intresset för rävjakt behöver öka om jägarna vill förbättra situationen för harar, skogsfågel och rådjurskid.
Att räven är en mäktig predator är väl belagt i flera forskningsrapporter. Men ska småviltet gynnas räcker det inte med enstaka projekt, det krävs uthållighet och det behövs intensiv jakt över stora områden. Bäst effekt skulle förmodligen en omfattande och bred kampanj för att göra det modernt och elegant att bära rävpäls kunna ha, för då skulle skinnpriserna sannolikt gå upp.

-------------------------

Vildsvinet är en vinnare

I den stora pågående förändringen av de svenska viltstammarna är vildsvinet en vinnare.
– Avskjutningsökningen är i snitt åtminstone 25 procent om året de senaste åren, säger Jonas Kindberg.
Det allra senaste året var dock ökningen till och med 30 procent.
Men kanske är den kraftigt höjda avskjutningen 2007 också ett tecken på att jägarna på många håll har svarat på maningarna att öka jakttrycket på vildsvinen. I så fall kan den branta kurvan uppåt långsamt börja plana ut.
Året före visade ju faktiskt en tillfällig nedgång i avskjutningskurvan. Den kan möjligen vara en återspegling av den kalla vintern 2005/2006 som tog många rådjur och troligen i alla fall tillfälligt hejdade vildsvinsstammens tillväxt.
– Och man ska alltid hålla i minnet att siffrorna ska ses som index, inte som en absolut sanning ett visst år, påminner Jonas Kindberg.
Förutsägelserna om att vildsvinsavskjutningen om några år kommer att vara större än älgavskjutningen verkar ändå inte som någon utopi.
Vildsvinen fortsätter att både sprida sig och förtätas och allt färre områden i landets södra delar kan hävda att man helt saknar vildsvin. Rapporter om vildsvinsförekomst dyker också upp allt högre upp i landet, även i norra Svealand.
Dessutom ökar trafikolyckorna med vildsvin vilket är ett tecken så gott som något på att stammen är på tillväxt.
Fortsätter avskjutningen att öka med något försiktiga 20 procent om året passerar vildsvinskurvan älgkurvan redan om sex år – om vi nu inte får en större ökning av älgstammen under tiden. Och skulle den 25-procentiga årliga tillväxttakten hålla i sig så har vildsvinen gått om älgen som jaktvilt redan  2011/2012. Vem hade kunnat drömma om det för tio år sedan?
Fast regeringens beslutade krafttag mot vildsvinens expansion och/eller kalla vintrar kan måhända stoppa explosionen, eller i alla fall dämpa den.

----------------------

Rådjursavskjutningen har planat ut
Från toppnoteringen 1993 med över 382 000 skjutna rådjur, störtdök avskjutningssiffrorna under resten av 1990-talet. Men nu verkar det branta fallet ha hejdats. Återstår att se om det bara är tillfälligt.
Dör det fler djur i en viltstam än det föds, då minskar stammen. Så enkelt är det, och så har det varit inom rådjursstammen sedan 1993. Fast från en bottensiffra på lite drygt 100 000 skjutna rådjur 2006, ökade avskjutningen 2007/2008 till drygt 119 500. Den låga avskjutningen 2006 kan vara ett resultat av den rätt stränga vintern 2005/2006.
Det är annars jakt, räv och lodjur, i nämnd ordning, som svarar för de största delarna av rådjurens dödlighet i landet som helhet. Lokalt kan fördelningen vara en annan. 
I takt med att lodjursfronten flyttar allt längre söderut har det dock skett en viss återhämtning i rådjursstammen i norra Svealand och södra Norrland rapporterar många jägare. Men fortfarande finns stora områden i Mellansverige där rådjursstammen är mer eller mindre utplånad, och där räv och kvarvarande lodjur och delvis även varg håller rådjuren under sådant predationstryck att rådjursstammen knappast får en riktig chans att återhämta sig på allvar.
Med en allt större lodjursstam även i södra Svealand och i Götaland återstår att se om uppgången i avskjutningen nu ändå bara är en tillfällighet, och att vi framöver kommer att få se en fortsatt minskning i rådjursstammen.

------------------------

Ringduva ett viktigt jaktvilt

Ringduvan är ett viktigt jaktvilt för de svenska jägarna, det visar avskjutningsstatistiken.
Men rapporteringen varierar, och upp- och nedgångar i siffrorna kan delvis bero på vem som rapporterat ett visst år, framhåller Jonas Kindberg på Jägareförbundet.
De stora fluktuationerna kring mitten av 1990-talet förklaras av de ändringar i jakttiderna som kom då. I övrigt kan ändringar i grödorna förklara en del av fluktuationen.
För ringduvan gäller i särskilt hög grad att se på kurvorna som index och inte stirra för mycket på enskilda siffror. Man bör inte heller titta för mycket på de enskilda åren.
Så den nedgång som ses de senaste två åren efter tre år med mycket höga siffror, behöver inte vara något alarmerande.
Ser man på siffrorna över en längre tidsperiod ser det rätt stabilt ut för ringduvan, tycker Jonas Kindberg.

---------------------------

Dov- och kronviltstammarna ökar stadigt
Avskjutningen av dov- och kronvilt ökar med cirka tio procent om året i snitt, och de två hjortarterna kan därmed räknas in bland vinnarna i den svenska faunan de senaste 20 åren.
Den sex- till sju-dubblade avskjutningen på dessa 20 år speglar också en motsvarande ökning i de faktiska hjortstammarna.
Särskilt noterbart är att fördelningen av skjutna djur på kalv, hind och hjort har förändrats så tydligt. Uppenbarligen har kunskapen om hur hjortstammarna ska förvaltas ökat. Allt mer av jakttrycket läggs på kalvarna.
Särskit tydligt är detta i kronviltförvaltningen. För dovvilt är förändringen alltjämt statistiskt bräcklig.
I absoluta tal ligger kronviltavskjutningen fortfarande på en låg nivå, och den låg också på i stort sett samma nivå under åren 2004 till och med 2006 för att sedan ta ett litet skutt upp 2007.

Den något ryckiga uppgången kan ha att göra med en något osäker rapportering till Jägareförbundet, men den kan även avspegla de ambitioner som finns inom kronhjortskötselområdena, att vara försiktig med avskjutningen och tillåta en långsam tillväxt i stammen.
Det är länsstyrelserna som egentligen är ansvariga för inhämtningen av kronviltsavskjutningen och i länet med den största stammen, Södermanland, har avskjutningen på bara sju år mer än fördubblats. Den har gått från 414 djur till 957.
Samma snabba utveckling är det inte i Skåne.
Avskjutningen har ökat från 263 till 336. I det licenssystem man har där ligger nyttjandegraden kring 70–75 procent.
– Men hur det är med rapporteringen av kronkalv från de områden som ligger utanför skötselområdena, det vet vi förstås inte, säger man från en av länsstyrelserna.
Kronviltet är väl anpassat för den svenska faunan och man kan säkert förvänta sig en fortsatt tillväxt i stammen på många håll i landet. Men det kommer aldrig att ske explosionsartat, som med vildsvinen, för reproduktionen ser  helt olika ut.

-----------------------------

Bra år för skogshönsen
Avskjutningen av skogsfågel går upp vissa år och ner andra. De två senast rapporterade åren tyder på att det varit bra år, eller till och med mycket bra, för skogshönsen.
Ibland har skogshönsen, och särskilt  tjädern, pekats ut som mer eller mindre akut hotade arter. Men nya uppgifter och forskning tyder på att läget inte är nattsvart, snarare tvärtom. De senaste årens avskjutningsstatistik visar också att kurvorna inte bara går neråt.
Jaktresultaten för de två skogshönsen följer varandra rätt väl. Både tjädern och orren hade 2007/2008 sina bästa år sedan1994. Men det är klart, jämfört med de fantastiska skogsfågelåren 1945 och 1946, låg avskjutningen på mindre än hälften än den gjorde då.
Fast å andra sidan kan man också se ljust på skogshönsens utveckling och konstatera att avskjutningen 2006 och 2007 var mer än fördubblad än de riktigt dåliga åren på 1950- och 1960-talen.

-----------------------------

Nedåtgående trend för hararna
Utförsbacken för skogsharen bara fortsätter. Och nu går det även utför för fältharen. Det kan finnas flera orsaker.
Skogsharen trängs undan mer och mer av fältharen i de områden där man möts. Mildare vintrar kan påverka – om de nu alls blivit märkbart mildare de senaste åren.
Starkare rävstammar och fler andra rovdjur inklusive rovfågel bidrar säkert också. Att lo tar en hel del hare, särkilt där rådjursstammen tryckts ner, är känt.
Vargen har kanske främst en indirekt effekt.
I många mellansvenska skogsbygder gör de allt tätare vargstammarna att många jägare avstår från harjakten med stövare och andra drivande hundar.
Det är ett faktum som syns i de allt lägre siffrorna över nyregistreringen av drivande hundar. Det borde ge genomslag i statistiken och finns troligen med som en faktor bakom den allt lägre avskjutningen av hare, särskilt skogshare.
För fältharen har det varit dåliga år i Sydsverige. Där man andra år kan skjuta många fältharar under en enda jakt, i Skåne, rapporteras om tydligt sämre tillgång. Där kan sjukdomar finnas med som en viktig faktor.