Flera olika faktorer påverkar viltets hälsa och därmed även kvaliteten på köttet. Störst betydelse har djurets näringstillstånd, kondition, eventuella färska eller äldre skador, samt sjukdomar eller förgiftningar av olika slag.
Kött kan bli dåligt av att det växer bakterier eller jästsvampar i det som en följd av en sjukdom eller en skada på något organ.
Kött kan också bli dåligt av andra anledningar, exempelvis lukt- eller smakförstöring som ett resultat av ett bukskott. Kött från starkt avmagrade djur är inte heller lämpligt att konsumera då det tappat all sin näring. 

Var uppmärksam
Som jägare kan man själv skaffa sig en ganska god bild av hur viltet mår om man bara är lite extra uppmärksam under jakten, och när man passar djuret i skogen.  
Ett djur som är skadat eller sjukt beter sig inte sällan på ett avvikande sätt när det blir jagat. Noterar man något sådant under jakt bör man vara extra noga vid undersökningen av det fällda djuret. Det gäller att titta på de yttre och inre delarna av kroppen för att kunna hitta en förklaring till det avvikande beteendet. 
Beteendet hos ett sjukt djur skiljer sig ofta från ett friskt när det gäller hur djuret uppträder under jakten. 
Ett djur som är sjukt, eller på något annat sätt i dålig kondition, rör sig inte på samma rena sätt som ett friskt och kan i många fall uppträda oskyggt. Har djuret fel på synen, hörseln eller luktsinnet kan det också uppträda konstigt. Fel på dessa viktiga sinnen leder också ofta till att djuret inte kan finna föda som det ska och därför är i dålig kondition.
Ett djur som är mycket gammalt kan ha nedslitna tänder och av denna anledning vara i dålig kondition.

Äldre skador
Om djuret råkat ut för en tidigare skada – en trafikolycka eller något annat yttre våld – påverkar detta i allmänhet hur djuret rör sig.
Äldre muskelskador eller benbrott leder också ofta till att muskel-vävnaden i den skadade kropps-del-en tillbakabildas. Om ett ben ska-das kan detta leda till en felställning och att klöven slits onormalt, med åtföljande hudsår och infektion som följd.
Samtidigt måste det påpekas att en skada i ett ben inte alltid leder till att djurets rörelsemönster påverkas. Det finns exempel då rådjur och andra hjortdjur haft en allvarlig skada i ett ben, men där jägaren inte upptäckte något ovanligt när djuret kom springande i skogen.

Låter konstigt
I vissa fall låter djuret något när det kommer fram till skytten eller drevkedjan. Djuret flåsar eller låter på något annat ovanligt sätt. Då kan djuret ha någon typ av skada eller sjukdom i munnen, andningsvägarna eller lungorna och dessa bör då undersökas extra noga.
Det kan också röra sig om ett djur i dålig kondition, eller ett djur som stressat mycket och överansträngt sig. Att djuret är magert ser man främst på avsaknad av fett eller muskulatur. Är djuret överansträngt får det akuta cirkulationsrubbningar, blodigt skum ur näshålan, samt i vissa fall ansamling av blod i underhudsvävnaderna.

Yttre inspektion
Om djuret uppvisar ett onormalt beteende är detta alltid en signal att man ska undersöka kroppen extra noga. Undersök huvud, ögon, öron, näshåla, mun, ben och klövar samt gör en allmän bedömning av kroppen, hårremmen och hullet.
Ett friskt djur ska ha en normal storlek och ett normalt hull. Ryggraden ska inte vara ”vass” utan platt med välutvecklad muskulatur längs ryggraden och kroppssidorna. Muskulaturen på fram- och bakbenen ska vara likartad och välutvecklad. Hårremmen ska ha normal färg och utseende. Man bör vidare titta efter sår i huden eller konturförändringar i kroppen.
Mun, näshåla, ögon och öron ska vara av normalt utseende. Ändtarmsöppningen och avföringen ska också vara av normalt utseende. Finns det avföring som fastnat vid ändtarmen kan man misstänka någon typ av mag-tarmsjukdom hos djuret.
Det är en fördel om man tar ut bukhålans organ först och därefter brösthålans vid passningen. Då kan man bättre se om det finns några förändringar i organen. Dessutom kan man vanligtvis undersöka bukhålans organ oblodigt vilket underlättar undersökningen väsentligt.

Normalt utseende
Det första man bör notera när man skär igenom bukväggen är om det finns någon fri vätska i bukhålan. Det kan röra sig om fritt blod, blodtillblandad ljus vätska, vattenliknande vätska eller till och med var. Förekommer det vätska i buken kan djuret vara sjukt.
Mage och tarmar ska ha ett normalt utseende. Blå-röda tarmar signalerar att något är fel. Lever, mjälte och njurar ska ha normal mörkröd färg och ren yta. Urinblåsan ska innehålla normal klar urin. Hittar man vita härdar i något organ är det en signal att det kan föreligga en allmän infektion.
Därefter öppnar man brösthålan vars insida ska vara slät. Sitter lungorna fast mot bröstkorgen kan det tyda på att djuret har en infektion i luftvägarna.
Hjärtat på ett djur i normal kondition ska ha en ring av fett. Saknas detta fett är det en signal att djuret är i dålig kondition. De oskadade delarna av lungorna ska vara orangeröda. Grönaktiga knutor i lungorna kan vara orsakade av lungmask, men också vara en bakterieinfektion.
Om man hittar organ med förändringar som beskrivs ovan är det klokt att låta en veterinär med erfarenhet av vilt titta på organen, eller så kan man skicka in organen till SVA för undersökning.
I nästa nummer av Svensk Jakt berättar vi hur du ska gå till väga i slaktboden för att kunna se om djuret är sjukt eller om det finns andra faktorer som gör köttet olämpligt att äta.

Bildtext
Vom, andra magar och tarmar hos ett hjortdjur har normalt en gråaktig färg. Vid tarminflammationer eller andra sjukdomstillstånd i bukhålan blir tarmarna inte sällan blå-röda till färgen.