Monica Blomqvist flyttade till Malå i Västerbottens inland 1998, på grund av sitt jobb som geolog. De flesta grannarna var förstås jägare och Monica såg att det hängde tio rävar på brödernas Näslunds stugvägg. Hon bad om att få ta hand om ett av rävskinnen. Och det blev starten på ett nytt liv.
– Jag hade helt enkelt lite tråkigt och behövde mer att göra. Hantverk med enkla tekniker har alltid intresserat mig, men det var först i Malå som jag kom igång ordentligt. Grannarna Jan-Erik Norman och bröderna Rune och Anders Näslund bidrog med rävar, mårdar och bisam, berättar Monica.

Traditionell metod
Intresset för skinngarvning bara växte. Monica gick två kurser på Bäckedals Folkhögskola i Sveg, Härjedalen, som har specialiserat sig på skinngarvning med traditionella metoder. Den längre kursen är på en termin.
Efter en kurs i tvåltillverkning på Ragnarök, som är en workshop för olika forntida tekniker, började
Monica att koka tvålar av älgfett.
– Förr i tiden gjorde alla sina egna tvålar av nöt- gris- och fårfetter hemma på gårdarna. Jag tänkte att det väl borde gå att använda även vilda djurs fetter, säger Monica.
I Västerbotten finns det mycket älg, så det blev experiment med älgfett som hon fick från de lokala jägarna.
Älgfettstvålarna blev förstås populära bland jägare. Nu fick hon det skämtsamma smeknamnet – Fett-Monica från Malå.

En festival föddes
– Men det var inte så roligt att stå där ensam och skära 80 kilo älgfett i flera dagar och koka det, så jag bjöd in vänner att hjälpa till. Så föddes den så kallade Älgfettsfestivalen, berättar Monica.
Den första festivalen hölls 2001, och den arrangerades sedan varje år strax efter älgjaktspremiären i september. Ett år var det med en journalist från TT.
-– Det kändes lite absurt att höra reportaget på radio, säger Monica. Vi var ju bara ett dussin personer som stod och hackade älgfett helt enkelt!
Det har hänt en del lustiga episoder kopplat till Monica Blomqvists intresse kring viltfett. En gång blev hon uppringd av författaren Mikael Niemi.
– Han frågade om det verkligen var äkta älgfett i älgtvålen. Tydligen satt han och några kamrater i en bastu i Norrbotten och funderade på det, skrattar Monica.

Björnfett favoriten
Älgfett är inte det enda Monica Blom-qvist experimenterat med.
– Björnfett är helt klart min favorit. Det har så bra konsistens. Björnfett är halvflytande i rumstemperatur och det är bra till allt utom att baka kakor med. Det har jag provat och de blev verkligen äckliga.
Monica gör framför allt sko-smorning av björnfettet. Och det blev förstås en Björnfettsfestival 2007.
– Det märkliga är att en del av björnfettet klarar 30 minusgrader utan att frysa, säger Monica.
Det här visste jägare förr i tiden och de smorde in slutstycket på sitt vapen med björnfett för att det inte skulle frysa under vinterjakterna.

Unik köldtålighet
Idag har jägarna ofta problem med att moderna syntetiska vapen-fetter fryser och man måste lägga slutstycket i fotogen för att avfetta det. Monica upptäckte björnfettets egen--skaper av en slump, när hon öppnade frysen och såg att det var en del av fettet som flöt överst som en olja i burkarna.
– Då började jag gräva i gammal litteratur och hittade historierna om hur jägarna nyttjade det unika med björnfettets köldtålighet.
Det traditionella kunnandet ligg-er ibland före den moderna veten-skapen. En norsk björnforskare hade hört att de gamla smorde in sig i ansiktet med björnfett för att skydda sig mot väder och vind. Nu fick han veta varför. Björnfettet tål 30 minusgrader.

Konsten att koka fett
När man tar hand om fett kokas det för att renas från blod, hinnor och köttrester. Fettet skärs i små bitar och får smälta i en gryta över öppen eld. 120 grader är en maxgräns för de flesta viltfetter. Om fettet bränns blir det mörkfärgat och luktar illa.
– När man kokar fett är det bra att ha lite vatten i botten på grytan i början, för att inte fettet ska brännas, tipsar Monica.
När fettet smält silas det renade fettet och hälls upp i lämpliga burkar innan det svalnar.
– Fett från till exempel älg, hjort och rådjur får en fast konsistens när det svalnar, medan fett från säl och grävling ger en flytande olja.
Renat fett förvaras i frysen tills det är dags att tillverka till exempel skosmorning eller tvål. Frysning förhindrar att fettet härsknar. Säl- och grävlingsolja kan dock, om det har kokats och renats väl, förvaras i åratal i rumstemperatur.

Sälprojektet
– Fettet kan sedan användas till tvål, skosmorning, hudsalva och till att garva andra skinn med. Grävlingsolja är bra att smörja verktyg med. Sälolja användes förr till lampor och målarfärg, säger Monica.
Sälprojektet i Kvarken, där bland annat Jägareförbundet Västerbotten ingick, arrangerade olika hantverksprojekt. Samarbetet pågick mellan Sverige, Finland och Norge för att på nytt lära jägare och andra att tillvarata säl. 
– Av en äldre finsk säljägare lärde jag mig att koka sältran, så att den blir klar och nästan luktfri. Sedan lärde jag mig garva sälskinn med nordiska traditionella metoder. Un-der en workshop på Vega i Norge fick jag också prova metoderna som inuiterna använder på Grönland, när de tar hand om sälskinn.
– Man lär sig de här teknikerna genom att se på hur någon annan, erfaren gör. Sedan sprider man kunskapen vidare, säger Monica, som i sin tur lärde personalen på Jägareförbundet Västerbottens kontor att koka sältran.
Den gången blev det 30 liter säl-olja, som det numera kallas på grund av den dåliga klangen i ordet sältran.

Testar dun
Sedan 2008 bor Monica på en liten gård utanför Finspång med sambo, två barn, kaniner, kalkoner, höns och ankor.
Just nu blir det inte så mycket fettkokning för Monica, men gård-ens djur inspirerar till nya projekt.
– Jag håller på att testa att ta hand om dunet från myskankor. Det vore också intressant att prova med dun från kanada- och grågäss.

 
Gör din egen skosmorning
Bra viltfett till skosmorning är fett från grävling, mink, säl och björn. Sedan behövs bivax (15–20 procent) för att få bra konsistens samt eventuellt tjära (1–5 procent) för konservering.

1. Smält 20 gram bivax i vattenbad. Rör om tills det har smält.
2. Blanda i tjäran (2,5 gram eller 0,5 tesked).
3. Blanda i fettet (cirka 100 gram) och rör om och värm så att fett, bivax och tjära blandas ordentligt.
4. Häll upp skosmorningen i små burkar medan den är varm och flytande.
5. Låt svalna så att skosmorningen stelnar.

Älgfettstvål
Hur man gör sin egen älgfettstvål skrev Monica Blomqvist om i Svensk Jakt Nyheter, edition Västerbotten, nummer 3/2001. Receptet finns också i Svenska Jägareförbundets aktivitetshäfte för ungdomsverksamhet, övriga aktiviteter och matlagning, och går att ladda hem på www.jagareforbundet.se/ungjagare/media/_vriga_aktiviteter_och_matlagning.pdf
 
BILDTEXTER:

Det händer att Monica Blomqvist drar ut på jakt. Här är hon ute efter fjällripa.

Gråsälskinn uppspända på ramar för torkning och för att låta solljusets UV-strålar hjälpa till i garvningsprocessen.

Vinterpäls från skogshare är mycket svårt att garva, till skillnad från kaninskinn.
Barkgarvad - påse av baggpung ligger på harskinnet.

Traditionella skinngarvningsverktyg.

Väska gjord av ett grävlingskinn. Under den barkgarvade skinnväskor med bitar av laxskinn på.

Älgfettsfestivalen är över. Det kokade och silade älgfettet är upphällt och har stelnat i burkarna. Fettet förvaras sedan i frysen för att förhindra att det härsknar.

Det går också enkelt att göra lampor med fast fett som bränsle och en veke av till exempel tvinnad enbast, vitmossa eller en veke till en fotogenlampa. En olivskål i porslin eller i metall med sluttande kanter och en liggande veke förvandlas snabbt till en funktionell lampa till jaktkojan. Den varken osar eller luktar och brinner länge.

En räv ska flås. I bakgrunden syns ett rävskinn uppträtt på en tana för torkning. På väggen hänger några mårdar i väntan på att Monica Blomqvist ska ta itu med flåningen.

Skosmorning, sälolja i flaska och en fettlampa. Tre användningsområden för olika viltfetter.