Framgångsrik viltvård bygger i stor utsträckning på att man arbetar med viltets livsmiljöer. Och ofta kan man uppnå stora vinster för viltet genom att anpassa markanvändningen.

Av Fredrik Widemo (Text & Foto)
 

Värdet av enstaka åtgärder, som till exempel stödutfodring och predatorjakt, blir också mycket större om de kombineras med viltanpassad markanvändning.
Modern viltvård bygger därför i stor utsträckning på tanken om samverkan mellan viltförvaltning och annan markanvändning. Genom ett mer viltanpassat jord- och skogsbruk, i kombination med god viltvård, kan man samtidigt utnyttja viltstammarnas potential och minska risken för skador på grödor och skog.

Varierat landskap

Våra hjortdjur är exempel på vad man kallar för kvalitetsbetare, och utnyttjar alla minst ett fyrtiotal olika växtarter som föda.
Detsamma gäller såväl fält- som skogshare. Fält- och skogshöns är beroende av olika insekter under ungstadiet och en varierad föda bestående av växtdelar under resten av livet. Vill vi gynna vårt jaktbara vilt bör vi följaktligen skapa en mångsidig miljö, rik på olika arter som kan fungera som föda. Dessutom behövs det god tillgång till skydd under hela året.
Ett varierat odlingslandskap, där viltet samtidigt har tillgång till vår- och höstsådda grödor samt träda, är optimalt ur viltsynpunkt.
Det historiska landskapet präglades i större grad än idag av småskalig markanvändning och variation. Åkrarna var mindre och en stor del upptogs av diken och åkerholmar. Man odlade dessutom åkrarna enligt en roterande växtföljd, där olika grödor avlöste varandra mellan åren.
Fältviltet erbjöds därmed god tillgång till föda genom varierade grödor, örtrik vegetation och ett rikt insektsliv. Samtidigt fanns det gott om skydd i form av buskar, stenmurar, odlingsrösen och dikesrenar.

Fältviltet förlorarna

När jordbruket rationaliserats har man aktivt strävat efter allt större odlingsenheter, som ofta odlas med samma gröda år efter år. De art- och viltrika brynen mellan åker och skog har minskat kraftigt när åkrar slagits samman och odlingshinder tagits bort.
De extremt artrika ängs- och hagmarkerna nyttjas dessutom i allt mindre utsträckning och istället bedrivs vallodling, eller bete, på gödslad åkermark. Alla dessa förändringar har haft negativ inverkan på fältviltet.
Med ganska enkla grepp kan man dock återskapa mer variation i odlingslandskapet. Åtgärderna behöver inte heller vara förenade med några större kostnader.
Målsättningen med många av miljöstöden till jordbruket är att återskapa liknande förutsättningar som i forna tiders mer småskaliga markanvändning. Även bland övriga stöd till lantbruket finns det goda möjligheter att kompensera ekonomiskt för något lägre avkastning från ett mindre intensivt, men mer viltanpassat, jordbruk.
 
Mycket att vinna

Det finns mycket att vinna för bägge parter på diskussioner mellan brukare och jakträttshavare om inriktningen på markanvändningen, inklusive möjligheter till ersättningar och stöd för olika viltanpassade åtgärder.

------------

Vad är viltvård?

Markägare och jakträttshavare har enligt jaktlagen ett gemensamt ansvar för att det bedrivs god viltvård på en mark.
Viltvård är åtgärder som syftar till att på något sätt förbättra levnadsbetingelserna för en eller flera viltarter.
Det kan handla om att förbättra tillgången till föda, skydd och vatten, men även att minska predationen genom jakt på rovdjur och att beskatta viltstammarna på ett ansvarsfullt sätt.

---------------

Projekt vilvård

Svenska Jägareförbundet driver under 2008–2010 projektet Viltvård för ett rikare landskap, med fokus på utökat samarbete mellan olika former av markanvändning.
Genom kontakter med Jägareförbundets viltvårdsansvariga tjänstemän kan du få råd om hur du kan vårda och styra viltet i landskapet, samt vilka möjligheter det finns att få ekonomiskt stöd för ett mer viltanpassat lantbruk.
Jägareförbundet erbjuder även kurser i hur man kan bedriva viltvård i odlingslandskapet. Besök www.jagareforbundet.se/viltvard för mer information, eller kontakta ditt lokalkontor.