Skogsstyrelsen har till uppgift att ta lika stor hänsyn till miljön som till produktionen i skogen. När granskogen breder ut sig över södra Sverige kan man undra om myndigheten har fokus på miljöarbetet? Svensk Jakt har träffat Skogsstyrelsens generaldirektör Göran Enander. Det blev en diskussion om älgar, biologisk mångfald och viltbete.
Visst får markägare avsätta skogsmark till viltbete.
– Vill man varaktigt avregistrera marken som skog och i stället ordna viltbete så kan Skogsstyrelsen inte motsätta sig det, säger Göran Enander, generaldirektör på Skogsstyrelsen.

Av Magnus Rydholm
 

Hobby: Vara ute i naturen, men just nu finns väldigt lite tid till några fritidsaktiviteter Senaste bok: Tyst hav av Isabella Lövin Aktuell som: Generaldirektör på Skogsstyrelsen

Fakta Göran Enander Ålder: 52 Familj: Sambo, två barn och ett barnbarn Bor: Stockholm Karriär: Kommunalt på miljökontor (bland annat som miljöchef), miljövårdsdirektör på länsstyrelse, planeringschef på miljödepartementet

Du har varit ordförande för Naturskyddsföreningen. Vilket engagemang drev dig?

– Jag är så gott som född i skogen och har alltid varit naturintresserad. Som ordförande för Sveriges största miljöorganisation fick man möjlighet att genomföra en hel del. Drivkraften låg väl i att kunna åstadkomma förändringar i en riktning som jag trodde på.

Drivs du av samma engagemang idag?

– Jag har kvar mitt grundengagemang, men förutsättningarna att driva frågor är delvis annorlunda.

Skogsstyrelsen arbetar för att minska betesskadorna på skogen. Era förslag går främst ut på att minska antalet klövvilt. Varför?

– Vi har ett problem med att betesskadorna är för stora. Älgar har betat sönder vissa planteringar nästan helt och hållet. Det finns idag för lite foder för det klövvilt som finns.

– Vårt förslag är att man initialt minskar klövviltets antal så att de hårt betade områdena kan återhämta sig. När asp och andra begärliga arter vuxit upp kan vi öka antalet klövvilt.

Är detta verkligen rätt väg?

– Ja, det tycker jag. Att ordna viltbete för att föda eller öka en hel population blir svårt.

Blir inte frågan för komplicerad när man ställer skogsbrukets lönsamhetskrav mot mångfalden i naturen och sedan pekar ut klövviltet som den stora boven?

– Det är det moderna skogsbruket som skapat de tätheter med klövvilt som finns. När skogsbruket förändas, med färre stora kalhyggen, blir det mindre för klövviltet att äta. I vissa områden kan man inte hitta exempelvis asp och sälg, allt har betats bort. Detta visar att det finns för mycket klövvilt.

Om det hade funnits mer att äta runt planteringarna hade kanske aldrig betesskadorna uppkommit?

– Det har naturligtvis betydelse hur markerna runt omkring ser ut. I södra Sverige har det planterats för lite tall. Då samlas älgarna vid de få tallplanteringar som finns. Då blir det högt betestryck där.

Är det rätt att ekonomin i skogsbruket ska styra hur mycket vilt som ska få finnas?

– Det är inte mer fel än att ekonomin styr hur skogen ska se ut. Visst måste det finnas en balans. Sedan är det svårt att mäta värdet av att se djur och upplevelser i skogen. Virke och massaved är betydligt enklare att sätta ett värde på.

Men är det rätt att ekonomin styr?

– Ja, men vi måste också ta hänsyn till andra värden.

Skogsstyrelsen håller på med en ny viltskadepolicy. Hur mycket betesskador är acceptabelt?

– Vi använder sällan tvåprocentmålet längre. Skogsstyrelsen tycker väl att vi måste ner till ungefär den nivån. Eftersom det rör sig om färska årliga skador blir det kanske uppåt 15 procent innan träden kommit ur beteshöjd.

– Det hela handlar om en rimlighetsbedömning. Vi tycker inte att betesskadorna påtagligt ska påverka skogs-produktionen. Då måste klövviltstammarna minskas, i alla fall lokalt. Sedan vill vi också få bättre inventeringar för att mer exakt veta hur betestrycket ser ut. Får vi det skulle det finnas ett bra underlag som gör att jägare och markägarna kan arbeta tillsammans för att hitta en nivå då skogsskadorna blir acceptabla.

Behövs det en förbättrad ÄBIN?

– Ja, framför allt bör inventeringsmetodiken utvecklas i södra Sverige.

Är älgen ett hot mot mångfalden?

– Lokalt är den det. Det finns områden som idag saknar asp, sälg och rönn. Där finns det för mycket älg. Men generellt är den naturligtvis inte det.

Är inte skogsbrukets metoder ett hot mot mångfalden?

– Det finns risker. Därför sparar vi vuxna lövträd, död ved med mera. Vi arbetar också med att skydda natur genom olika åtgärder, till exempel naturreservat.

I jaktlagens fjärde paragraf står det att markägarna genom särskilda åtgärder ska se till att det finns skydd och stöd för viltet. Uppfyller alla markägarna detta?

– Den paragrafen kände jag inte till. Jag kan därför inte svara.

I södra Sverige är granskogsdominansen enorm. När träden blir äldre finns det knappt något för viltet att äta, det finns ingen markvegetation. Är det tillräckligt för att se till att det finns viltbete?

– Idag utnyttjas inte den produktionspotential som finns. Det finns möjligheter för markägaren att välja olika trädslag som ger mer markvegetation. Som myndighet kan vi inte tvinga en markägare att plantera tall.

Är det en brist?

– Ja, vi behöver nog ökade styrmedel. Det finns nu bidragssystem i södra Sverige till stängsling av planteringar som även gäller för tall. Men de flesta markägarna vågar inte plantera tall av rädsla för att få dessa sönderbetade.

– Skogsstyrelsen ser gärna att tallplanteringarna i södra Sverige ökar.

Skogsnäringens argument om att viltstammarna ska vara i balans med betestillgången verkar vara ensidigt, det vill säga minska viltet, inte skapa mer bete. Kan man inte kräva mer av markägarna?

– Det är viktigt att markägarna initialt anpassar viltstammarna till betestillgången.

Behövs det inte mer blandskog med gran och tall blandat med löv för att bevara biologisk mångfald?

– Vi har inget speciellt mål för blandskog. Vi har andra mål istället. Sedan skyddar vi värdefull natur. Markägarna kan också vid röjning och gallring spara lövinslag. Detta är något vi uppmuntrar.

Men de naturreservat som bildas räcker väl inte för att bevara mångfalden?

– Nej, det räcker inte, de måste bli fler och samtidigt måste också andra åtgärder vidtas.

Stämmer det att du inte vill att man ska få utnyttja skogsmark till viltbete?

– Inom ramen för godkänd skoglig avkastning och naturhänsyn medger skogsvårdslagen att skogsskötseln anpassas till att främja produktion av vilt. Jakt och viltvård är däremot inte att betrakta som en enskild, separat form av markanvändning.

Men i skogsvårdslagens tredje paragraf finns ett utrymme för undantag, julgranar och energiskog nämns som exempel. Är julgranar viktigare än vilda djur?

– Ja, det kan man undra. Varken julgransodling eller energiskog är virkesproduktion. Skogsvårdslagen hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

Då borde det gå att göra samma sak för viltbete?

– Ja, det går. En markägare kan ta i anspråk skogsmark för annan markanvändning. Det måste dock vara en varaktig och seriös hantering.

– Det räcker med andra ord inte med en ettårig viltbetesplantering. Skogsmark får inte ligga outnyttjad. Om området ska avverkas och är större än 0,5 hektar ska det anmälas till Skogsstyrelsen.

Detta har varit en fråga som ältats under lång tid. Då kan man bara köra igång?

– De som vill satsa på viltbete bör noga kontrollera hur annan markanvändning påverkar såväl ekonomin som fastigheten som helhet samt vad som faktiskt krävs av "fysiska åtgärder" för att det ska anses som annan markanvändning.

– Personligen tvivlar jag på att detta är rätt väg.

Har vi någonsin haft mer skog i landet än vad vi har nu?

– Nej, vi avverkar drygt 90 miljoner kubikmeter per år.

Ändå vill regering och skogsnäringen öka produktionen?

– Ja, det framgår tydligt i skogspropositionen att produktionen ska öka. Det finns ett stort samhällsintresse för det.

Är det meningen att skogen ska bli en grön fabrik?

– Många ser redan idag skogen som en grön fabrik. Men jag tror inte att människorna i landet vill se det så. Inom skogsbruket måste man ta hänsyn till naturvärden. Ju intensivare skogsbruket blir desto mer insatser måste göras för natur och miljö.

Görs det tillräckligt?

– Nej, det finns ett behov att göra mer även inom miljöområdet.

Riksdagen har beslutat att produktions- och miljöintressena ska jämställas i skogspolitiken. Prioriterar inte Skogsstyrelsen produktion framför miljö?

– Jag får ibland kritik från skogsnäringen som menar att vi gör tvärt om. Svaret är därför att vi prioriterar båda.