Jägare, markägare och andra intresserade hade bjudits in till en viltvårdsdag som inleddes med samling i viltvårdssnickeriet i före detta trädgårdsskolans lokaler i Nedre Vojakkala.
Eskil Lugnet, som håller i trådarna för viltvårdssatsningen, demonstrerade olika typer av fågelholkar och berättade om sina erfarenheter.

På löpande band
– Vi har en benägenhet att bygga holkar mer för människor än för fåglar, menar Eskil. De ska vara snygga, rymliga och ha lutande tak och se bra ut för ögat, men faktum är att fåglarna inte bryr sig så mycket om sådant.
Sedan berättade Eskil hur en stormby vräkte omkull en björk nere vid Torneälven i vilken det satt en knipholk. Holken följde med trädet och blev hängande horisontellt. Likväl förmådde knipan kläcka fram sin kull.
Viltvårdssnickeriet har öppet varje måndagskväll vintern igenom. Alla som har tid och lust kan komma dit. Här tillverkas holkar på löpande band, både bildligt och bokstavligt, och för den som vill sätta upp en småfågelholk eller knipholk är det bara att köra till snickeriet och hämta. Holkarna är gratis.
Småfågelholkarna massproduceras. Det börjar med att man slår ihop en trätrumma, förborrar hålen, märker ut kapställena och stumpar upp trätrumman vilket sker med en vanlig vedkap.  Sedan är det bara att spika fast tak och botten på varje holk.
– När det går som bäst kan fyra man göra 100 holkar på en och en halv timme, det är som i tomteverkstaden på julafton, konstaterar Eskil.
Den knipholksmodell som tillverkas är gjord på minimimåtten men har visat sig fungera väl.
– Och så länge den fungerar finns det ingen anledning att gå upp i storlek, fortsätter Eskil. Det är bara slöseri med virke. Det är bättre att göra fler holkar istället.

Hundratals holkar
Till dags dato har flera hundra knipholkar satts upp, både nere vid älven och vid sjöarna uppe i skogen.
Som ett experiment har man också satt upp cirka 15 holkar på störar ute i älven på Mattilas vatten i den så kallade Stadsviken, alldeles i utkanten av Haparanda stad. Till detta ska läggas de 34 knipholkar som satts upp längs stranden.
Holkarna har numrerats för att göra det möjligt att jämföra häckningsresultaten och kunna avgöra vilken holkplacering som är bäst när kniporna själva får välja.

Flytstockar
När andkullarna väl är utkläckta och kommit i vattnet behöver de någonstans där de kan krypa upp, vila och sola sig. Som en extra, trivselbefrämjande åtgärd har jägarna därför ankrat ut en mängd flytstockar, närmare bestämt 21 stycken, en bit ut från älvstranden. Det är vanliga massavedsbitar som tagits direkt ur skogen.
Ute på en sådan flytstock är emellertid andungarna väl skyddade för de faror som skulle lura på dem om de istället skulle nödgas söka sig upp på stranden.
Efter introduktionen i snickeriet bar det av ut på exkursion i skogen, där deltagarna fick titta på ett planerat dämningsläge för ett blivande viltvatten. Sedan blev det kaffe och korvgrillning vid Nedre Vojakkalas älgslakteri.
Alf Göte Hjelm informerade om att platsen för älgslakteriet hade en alldeles särskild historia eftersom den utgjorde lägerplats under beredskapsåren. En av de så kallade militärbarackerna blev så småningom också ombyggd till älgslakteri.

Oaser i skogen
Att ta vara på gamla övergivna åkerlyckor i skogen och omvandla dem till viltåkrar är en viktig viltvårdsåtgärd. Fem sådana platser har iordningställts av jägarna i Övre och Nedre Vojakkala och Mattila. Dessa åkerlyckor har röjts, plöjts, harvats, gödslats och såtts in med olika viltåkergrödor.
I anslutning till dessa gröna oaser inne i skogen har man också byggt så kallade hargolv för att harungarna ska ha någonstans att krypa in och gömma sig i under dagarna.
Hargolven har byggts av stockar som täckts med bakved och sedan risats över. Sammanlagt 31 hargolv har byggts.
Rovdjursefterhållning är en vik--tig del av viltvården och exkursionsdeltagarna fick också lära sig hur man bygger en så kallad minkspärr i en bäck med styrhinder som gör att minken på ett naturligt sätt leds igenom fällan.
Instyrningen gör att fällan inte behöver betas och genom att använda en så kallad slagfälla som dödar det fångade djuret behöver fällan inte heller vittjas varje dag.
Viltvårdsdagen avslutades med att Eskil Lugnet och hans medhjälpare stakade sig ut på älven på en flotte och satte upp några knipholkar på störar i Stadsviken.

Hoppas på spridning
Hos Jägareförbundet Norrbotten är förhoppningen att de idéer och åtgärder som utvecklas och testas i Övre och Nedre Vojakkala och Mattila med det goda exemplets makt ska sprida sig bland jägare och jaktlag runt om länet.
Viltvårdssatsningen är ett projekt till vilket man i fjol fick anmäla sitt intresse.
Styrelsen för Jägareförbundet Norrbotten valde sedan ut två områden som under resans gång erhållit stöd i form av kurser, material, utsäde till viltåkrar, med mera.
Förutom Övre och Nedre Vojakkala och Mattila i kustlandet utsågs även ett område representativt för inlandet. Det blev K4 i Arvidsjaur.