I områden där aktiva jägare bedriver viltvård finns det en högre mångfald av både djur och växter än i natur som sköter sig själv. Allmänt kan det sägas att de arter som missgynnas av det moderna jordbruket gynnas av jägarens insatser.

Av Peter Hillve

En av de många foderautomater som finns på godset. På Skabersjö går man successivt över till fler och mindre foderautomater vilket ger mindre konkurrens om maten. I bakgrunden en viltåker som delar ett 75 hektar stort fält. Åkern har två funktioner: dels som häckningsskydd, dels som foderproducent åt fältviltet. Tre olika grödslag samsas om den 700 meter långa och tio meter breda remsan: rörflen, getört och en bra vallblandning. Foto : Peter Hillve
Föreställ dig ett rejält stycke mark. Låt säga av Skånes storlek. Människor förekommer sporadiskt och deras påverkan är blygsam.
Förställ dig sedan samma stycke mark. Nu bor här styvt en miljon människor. 2 000 mil vägar korsar marken, och då är bara de större vägarna räknade. Industrier upptar 9 000 hektar av ytan, handels- och affärsverksamhet 1 800 hektar. De större orterna slukar 55 000 hektar och skogsytorna minskar varje år med 9 000 hektar, oftast till förmån för fler vägar och industrier.
Detta är en bild av människans expansion, mätt med Statistiska Centralbyråns mått, år 1993.
Människans påverkan på djur- och växtlivet är naturligtvis enorm. Vissa arter, som är lättanpassade, gynnas, såsom kråka och räv. Andra arter missgynnas. Till dem hör till exempel rapphöna och gråsparv.
Trots detta kan mångfalden bland växter och djur vara stor, även i de delar där det bor mycket människor. Tacka jägarna för det!

Jakt ger liv
I den ansedda tidskriften Nature publicerades nyligen en rapport där forskare visar att det finns ett tydligt samband mellan plantering av viltskydd och viltfoderväxter och jaktintresse. Jaktintresserade ägare är de som investerar mest i nyplantering och biotopvård på sina marker.
I rapporten konstaterar forskarna också att det är svårt att nå ut med dessa resultat i medierna, eftersom de är kontroversiella och bryter mot några vanliga fördomar om jakt och jägare.
Grovt räknat finns det två sorters människor, de som jobbar med skjortärmarna uppkavlade för naturen, och de som föredrar att betrakta den och prata om den. Och jägarna är de som kavlar upp ärmarna och bevarar livet.
Dan Jönsson är en av dessa. Han är yrkesjägare med lång viltmästarutbildning i botten och hans arbetsplats är Skabersjö gods utanför Malmö. Skabersjö består av 3 800 hektar, fördelat på 1 800 hektar skog och 1 300 hektar åker. Resten är vägar, bete, vatten och icke produktiv jordbruksmark.

Bössan är ett verktyg
–Viltförvaltning är en viktig del av mitt jobb. Om jag inte ser till att vi har mycket vilt, blir det heller ingen jakt. Men den viktigaste effekten av mitt arbete är ändå att markerna blir viltrika för alla människor. Och med viltrikt menar jag allt vilt, inte bara det jaktbara, säger Dan Jönsson.
Allt är ett samspel. Jakten kräver vilt och vilt överlever inte om inte miljön är den rätta. Rätt miljö är en miljö med allt från insekter till rådjur – alltså jobbar viltmästaren med hela miljön. Bössan blir ett verktyg, precis som planteringsspaden för en trädgårdsmästare.
– Det där är en bra jämförelse, säger Dan Jönsson. Brittiska forskare har jämfört 80 viltförvaltade områden med 80 icke-förvaltade, alltså områden där naturpartierna får sköta sig själva. Det visade sig att ett konsekvent viltvårdsarbete, och då pratar vi allt från våtmarksarbete och planteringar till saltstenar och vinterutfodring, ger en mycket bättre miljö för allt det vilda.
– Du får fler arter av både djur och insekter. Ett tydligt resultat av detta är att sångfåglarna uppvisar en större mångfald i viltförvaltade områden. Trastfåglar och vadare verkar gynnas mest av verksamheten. Då ingår också uppfödning och utsättning i bilden, säger Dan Jönsson.

Hålla efter predatorer
Vad gör man då på Skabersjö i viltvårdande syfte?
– Om vi tar det övergripande arbetet, det som gynnar allt vilt, så har vi under sex år anlagt fyra våtmarker på cirka fem hektar och planterat 46 000 buskar av olika slag. Under 2006 tillkommer ytterligare cirka 4 000 buskar, samtliga med det enda syftet att gynna biotopen.
– Vi underhåller också ungefär 60 hektar viltåker varje år. Utöver detta tillkommer det löpande arbetet med att skapa nya vatten. Bara i år ansöker Skabersjö om att få anlägga ytterligare fyra våtmarker, säger Dan Jönsson.
Ett viktig del i viltvården är också att hålla efter predatorer. Det är en ständigt pågående process som går ut på att vidmakthålla balansen och begränsa rovdjurens inverkan på övriga arter.
– Man ska komma ihåg att till exempel kråkan är starkt gynnad av det moderna jordbrukslandskapet, medan andra arter är missgynnade. Många rovdjur är mycket mer anpassningsbara till olika livsmiljöer än till exempel tofsvipan eller vakteln. De senare gynnas med andra ord av en viss reglering av överlevnadskonstnären kråkan, säger Dan Jönsson.
– Predatorkontroll handlar alltså inte om att bekämpa en art, utan snarare om att ge känsligare arter större chans att överleva på justa villkor.

Ta av räntan
Yrkesjägaren på Skabersjö pekar ännu en gång på jaktens betydelse för mångfalden. Om inte ägaren hade varit jaktintresserad, hade ingen av gårdens viltvårdande åtgärder ens påbörjats. Samtliga åtgärder kostar nämligen pengar utan att ge direkt vinst. Det enda sättet att bekosta dem är att skapa ett visst viltöverskott, som sedan beskattas. Det är där säljjakterna, eller jaktturismen, kommer in och det är här man med fog kan tala om att ta av räntan.
– Ordet ränta förutsätter att man sätter in ett kapital. Min chef investerar pengar och intresse och jag och mina kollegor investerar tid och kunskap. Jag har svårt att förstå att folk rynkar på näsan åt jaktturism när dessa evenemang i själva verket garanterar att vi har vilt i våra tätortsnära marker, säger Dan Jönsson och fortsätter:
– Vi har en verksamhet som ger liv och mångfald, men vi ska helst inte utöva den så att den syns. När vi gör det protesterar de som tror att naturen mår bäst av att klara sig själv. När vi sedan försöker förklara samspelet mellan människan och viltet vill de inte lyssna, eftersom ”jägare dödar för nöjes skull!”
– Jakt är bara ett redskap för att gynna helheten. Visst, vi föder upp fåglar och sedan tjänar vi pengar på att jaga dem. Men den som accepterar min fågeljakt får alltså djur i naturen som tack för hjälpen. Dessutom bidrar den här verksamheten med sund mat, uppfödd under fria former. Hur många djurhållare kan skryta med det?

Dan Jönsson pekar på att forskarna också har visat att de marker som ligger omkring områden där till exempel fasaner sätts ut innehåller fler arter, både på växt- och på djursidan.
De viltvårdsgrödor som yrkesjägaren sår ut inför vintern ger en betydligt större artrikedom än lantbrukets mer traditionella grödor.
Detta betyder att även småfåglar, till exempel finkar och sparvar, får ett extra tillskott av insekter till ungarna och vintermat till de vuxna individerna. Bland kålen och örterna hittar man allt från gnagare och harar till fälthöns och klövvilt.
– De som pratar om så kallade godsjakter ser ofta inte att geväret i förlängningen är en garant för liv och mångfald.
– Min uppgift är att ge viltet förutsättningar att överleva. Hur ska det annars klara sig när människan ständigt lägger beslag på mer och mer mark för sina egna intressen? Den hjort är inte född än, som kan leva på asfalt allena, avslutar Dan Jönsson.

- - - - -

Visste du att…
• Viltförvaltade områden uppvisar en bättre och mer mångsidig vegetation än traditionell jordbruksmark. Konsekvent bedrivet viltvårdsarbete ger en gynnsammare biotop för det vilda. Särskilt småfåglar verkar gynnas av viltförvaltning.
(Sage, Ludolf, Robertson 2004))

• De marker som ligger omkring utsättningsområden för fasan och rapphöna har en högre artmångfald än konventionellt brukade områden. Detta gäller både insekter, större djur och växter.
(Sage, Ludolf, Robertson 2004))

• De viltvårdsgrödor som de större egendomarna sår ut inför vintern ger betydligt mer ätliga insekter än lantbrukets grödor. Många småfåglar klarar sig tack vare viltvårdsgrödorna och skillnaden kan vara så stor som 26 arter mot 1 per hektar jämfört med icke-viltförvaltade områden.
(Henderson, Vickery, Carter 2003, Sage, Parish, et al.2005)

• En väl avvägd predatorkontroll ökar antalet framgångsrika fortplantningar för till exempel vår inhemska rapphöna (med cirka 75 procent). Forskarna kan visa att predatorkontrollen spelar en stor roll för bevarandet av flera sällsynta arter i kulturlandskapet. Den som håller efter räv, kråka, mink etc. garanterar alltså flera skyddsvärda arters fortlevnad.
(Tapper, Potts, Brockless 1996)

• Markägare som är jaktintresserade är de som lägger ned mest tid, pengar och energi på att vårda kulturlandskapet. Resultaten är engelska, men det är sannolikt att de är snarlika i Sverige.
(Oldfield, Smith m.fl. 2006)

- - - - -

Fakta Skabersjö
• Cirka 4 000 fasaner sätts ut varje år. Fåglarna lever en kort tid i fångenskap, men när jakttiden är inne har de tillbringat större delen av livet i vilt tillstånd. Ungefär en fjärdedel finns kvar på hösten och bildar grund för vilda föryngringar.

• Cirka 600 rapphöns sätts ut varje år. Rapphönan är en inhemsk art och betraktas av EU som särskilt skyddsvärd. Rapphönan är en så kallad indikatorart, vilket innebär att den är en betydande mätare av kulturlandskapets hälsostatus.

• Skabersjö har tillstånd för fällfångst och i vissa fall skyddsjakt på duvhök. Denna verksamhet är en naturlig del av arbetet med att ge känsligare arter en chans att överleva. Lokala myndigheter har på senare tid inskränkt tillstånden, men Skabersjö har överklagat till Naturvårdsverket. Övriga predatorer som hålls efter är räv, kråka och grävling.

• Ungefär 60 hektar är viltåkrar. Värt att nämna är att flera av de insekter som produceras i viltåkrar i anslutning till större fält, så kallade beetlebanks, faktiskt äter de insekter som skadar jordbruksgrödor. Beetlebanks kan alltså bidra till en mer försiktig användning av växtskyddsmedel, samtidigt som de gynnar fältviltet. Viltåkrarna ger både skydd och mat, men som viltskydd planteras också buskar. Under de senaste åren har man planterat 46 000 buskar, under 2006 blir det ytterligare 4 000 buskar.

• På godset finns åtta viltvatten. Dessa vatten bidrar markant till att ge vattenhäckande fåglar livsutrymme i det utdikade jordbrukslandskapet.

• Klövvilt och fåglar stödutfodras under vintern. En genomsnittlig vinter tuggar klövviltet på gårdens ägor i sig cirka 80 ton betor och sex ton kraftfoder blandat med spannmål. Utöver detta tillkommer cirka 100 ton vete och korn till fåglarna.

• Egendomen arrangerar cirka 20 större jakter per år, både för representation och för försäljning. Allt fällt vilt blir mat.