Bakgrunden är att Kommerskollegium, som i Sverige är utsett att pröva om regler följer EG-rätt, kom fram till att försäljning av jaktkort indirekt kan hindra den fria rörligheten av tjänster.
De tidigare reglerna hindrade turistföretag att sälja jakttjänster (resor, logi med mera) till utländska medborgare på samma villkor som man kunde sälja de tjänsterna till svenska medborgare. Det stred mot en av de mest grundläggande principerna i EU-samarbetet, nämligen alla EU-medborgares lika rättigheter och den fria rörligheten inom EU.
Därefter prövade jurister inom regeringskansliet frågan. Efter att ha fått de beskeden uppdrog regeringen även till Jordbruksverket att utreda frågan. De anlitade i sin tur en extern jurist med inriktning på EG-rätt. Även denne kom fram till att de tidigare reglerna stred mot EG-rätten.
Till detta ska läggas att även Danmark ändrat sina regler för sjöfågeljakt. Tidigare var det endast bosatta i Danmark som hade möjlighet till sådan jakt.
Filip Örnekrans, Helén Pettersson med flera hävdar nu, utifrån ett utlåtande från EU-kommissionen om att jakt inte är en tjänst, att reglerna kan ändras.
Beskedet, vilket vi och regeringen upprepat flera gånger, innebär ingenting nytt. Regeringen har hela tiden sagt, både i riksdagen och i insändare i denna tidning, att jakt-upplåtelsen i sig inte är en tjänst.
Om försäljningen av den där-emot begränsas kan det innebära ett indirekt hinder att sälja andra tjänster. EG-rätten ger dock en möjlighet till viss särbehandling av lokalbefolkningen. Det har länsstyrelserna utnyttjat genom att ge länsborna möjlighet att köpa länskort. Det tycker vi är bra.
Att vara politiker handlar om att företräda medborgarna utifrån verkligheten. När en samlad juridisk kompetens (förutom en jurist anlitad av Jägareförbundet) presenterat förutsättningarna måste vi politiskt hantera det. Att driva frågan vidare innebär att vi ger oss in i en långdragen och kostsam juridisk process där bedömningen är att vi med största sannolikhet kommer att förlora. Det kommer i sin tur att innebära mångmiljonböter och att en domstol slår fast förutsättningarna för den svenska jakten. Det är inte ansvarstagande att hantera varken skattepengar eller den svenska jakten på ett sådant sätt.
Efter tolv år av socialdemokratiskt dödläge inom jaktområdet har alliansregeringen ändrat blyförbudet (stoppat blyskatten), utvidgat (ändrat) paragraf 28, presenterat en strategi för att hantera vildsvinen, gett stöd till eftersöksjägare och beslutat om en ny rovdjurspolitik.
Vi har också tagit strid inom EU för fortsatt möjlighet till jakt på duvhök och säl. Ingen jägare kan tvivla på att nuvarande regeringen ser ett värde med den svenska jakten och är beredd att försvara den.
Reglerna för att svenskar och övriga EU-medborgare ska behandlas lika kommer inte att ändras (vare sig av denna eller kommande regeringar). Det bästa för svensk jakt och fjälljakten är att vi konstruktivt diskuterar på vilket sätt vi kan utveckla jakten utifrån förutsättningarna i stället för att gräva ned oss i skyttegravar. På vilket sätt kan vi ytterligare förbättra förvaltningen av ripa? På vilket sätt kan vi ytterligare förbättra hanteringen av jakttryck? På vilket sätt kan förutsättningar för jaktguider och turistföretag förbättras för att skapa fler arbetstillfällen i glesbygden? Det är de frågorna vi, jägarorganisationerna och fjällrådet skall ägna kraft åt.
Bengt-Anders Johansson (M)
Erik A. Eriksson (C) riksdagsledamöter i miljö- och jordbruksutskottet
”Något är ruttet i historien”
Svar på tal I Svensk Jakt Nyheters juninummer beskyller Hans von Essen mig för att vara ovederhäftig när det gäller korpen.
Upprinnelsen är en intervju i radions Studio 1 med anledning av uppgifter om att korpar skulle ha dödat 14 kalvar och ett lamm i Västergötland.
Om Hans von Essen lyssnat noga, skulle han ha hört att jag inledde med att poängtera att korpen är en mycket potent och dessutom förhållandevis intelligent fågel. Den är kapabel till mycket. Men jag sa också att det aktuella fallet är märkligt samt att kalvarna och lammet sannolikt varit försvagade eller redan döda innan korparna gav sig på dem.
Att något är ruttet i denna historia förstärks av nya uppgifter från en av de drabbade lantbrukarna. Han säger till tidningen GT att han sett en korp flyga iväg med ett lamm i näbben!
Detta är fullständigt omöjligt! En korp väger mellan 900 och 1 500 gram, ett nyfött lamm mellan 1 500 och 4 000 gram. Hur potenta och intelligenta korpar än är, kan de inte lyfta med något som väger lika mycket eller dubbelt så mycket som dem själva.
Med så här grova osanningar, måste man ställa sig frågan om hur det förhåller sig med de båda lantbrukarnas övriga påståenden. För visst skulle väl debatten vara vederhäftig?
Att folk ”ser” kråkfåglar som hackar ut ögon på levande djur är något vi hör allt oftare. Men ännu finns inget fall som dokumenterats på bild eller film.
Börjar man gräva i dessa rapporter, visar det sig att rapportören inte sett själva angreppet, däremot att djurkroppen är hackad i ögon (och ofta även i analöppningen). Detta är rimligt då dessa öppningar är lättast att börja äta från. Så ser också praktiskt taget varje dött djur ut som kråkfåglar eller trutar ätit av.
En fårägare uppger att upp till tio procent av alla lamm som föds utomhus dör vid eller strax efter födseln av olika skäl (svaghet, sjukdom med mera). Förhållandet lär vara likartat bland renkalvar. Självklart blir dessa döda djur föremål för diverse asätares intresse. Det är fullt naturligt.
Korpen är allätare. Den äter således inte enbart animalisk föda utan även annat. Under de senaste fem åren har jag tillbringat tusentals timmar i Hallands skogar eftersom vi genomfört en stor fågelinventering. Jag har sett en hel del korp, och de allra flesta har jag sett vid just utfodringsplatser för vildsvin. Men så dumpas det också allsköns livsmedel och annat på dessa platser.
Det är smått obegripligt att inte detta ”svineri” debatteras mera inom jägarkåren.
Anders Wirdheim Redaktör Sveriges Ornitologiska Förening
Riktlinjer för utfodring av vildsvin under framtagande
Kommentar Jag håller med Anders Wirdheim om att det vore en fördel om korpars angrepp på nyfödda tamdjur hade dokumenterats på bild eller film. Detta är kanske inte så enkelt att åtgärda – första reaktionen från tamdjursägaren är givetvis att skrämma iväg fåglarna för att rädda djuret.
Det jag vände mig mot var det kategoriska förnekandet av att inte djuren skulle ha kunna angripits när de levde.
Den situationen är enligt min mening inte svår att föreställa sig.
Jag anser att sannolikheten för att korpar angriper nyfödda lamm eller kalvar när möjlighet ges är större än att detta inte sker.
Vad gäller Wirdheims kommentar om utfodringen av vildsvin ska framhållas att Jägareförbundet just nu håller på att ta fram riktlinjer för hur utfodringen ska ske på ett etiskt försvarbart sätt. Utgångspunkten är att all utfodring ska ske med naturliga och oförädlade jordbruksprodukter.
Hans von Essen
Svenska Jägareförbundet
Viktig varg upptäckt i Mälardalen
Varg I slutet av juli upptäcktes en av vargungarna från Galvenreviret utanför Norrtälje. En genetiskt viktig individ i närheten av huvudstaden.
Detta är intressant av flera olika anledningar. Eftersom denna varg skulle kunna tillföra den inavlade stammen nya gener har den högre värde än andra vargar.
Därmed kommer det att krävas stora mängder attacker på tamboskap innan det kan bli aktuellt med skyddsjakt. I stället kommer det bli lantbrukarna, i vargens nya revir, som får ta stryk. Dels med skadade djur och oro som följd, dels med arbete att sätta upp stora mängder rovdjursstängsel.
Frågan är hur befolkningen i Mälardalen och storgodsen som får bidra med hjortar, älgar och hundar för att hålla vargen mätt och nöjd, reagerar på den nya bekantskapen? Fast det dröjer nog inte länge innan de lär sig att paragraf 28 inte gör någon skillnad på om vargen är genetiskt värdefull, eller inte. Går den inte att skrämma i hagen, får man skjuta.
Nisse
Älgarna blir vargmat¨
!VArg Det ligger sanningen nära när Einert Anderson befarar ett tillskott på 150 varg-
valpar.
Det låter så storslaget med vargjakt till vintern. Jag gissar att avskjutningen blir bara en liten bråkdel av 150 vargar. Mera av värde att notera, Sofia Hammarskjöld har räknat älg i Malå och Harma och konstaterade: ”Med en
älgstam i området på 2,3 älgar per 1 000 hektar torde detta innebära ett älgjaktstopp på obestämd tid”. Det är bara början. Det kommer att bli likadant på fler ställen.
Vargen ska i första hand äta sig mätt på älgkött. Sedan får jägarna sitta hemma ”på obestämd tid” och vänta. Ska vi rädda vår älgstam krävs en dramatisk avskjutning av varg.
Annars blir det som i forna Sovjetunionen där avskjutningen av älg är 0,006 älgar per
1 000 hektar.
Sven-Olov Westberg/Gustafs
Öka etiken vid vildsvinseftersök
!Jaktetik Vildsvinen är nya bekantskaper för många jägare och markägare. Jakt-en utförs på helt andra sätt än då det i huvudsak var fråga om sträckande morkullor på våren, bockjakt i augusti, älgjakt på hösten och harjakt med stövare på vintern.
Vildsvinsjakt kräver etablerat samarbete över markgränserna, vilket börjar bli självklart för de flesta.
Det kan ändå förekomma att ett påskjutet vild-svin under eftersöket försvinner in på grannmarken utan att grannen, med en gång, blir informerad.
Här handlar det inte bara om att förkorta ett djurs lidande, utan också om etik och säkerhet. En självklarhet för de flesta, som tur är, men en påminnelse om betydelsen och vikten av hög etik inom jakten kan ändå vara nödvändig.
Per Sjöswärd/Rimforsa
Utveckla vildsvinsjakten med fällor
Vildsvinsfällor Jordbruksverket konstaterar att det är fullt möjligt att vildsvinsstammen inom fem år kommer att öka från nuvarande 100 000 djur till kanske 500 000. Det är en larmrapport.
Vildsvinsstammen växer ifrån jägarna i Sverige i rasande fart. På samma sätt som vildsvinen är på väg att göra det i Tyskland och andra länder. Av nuvarande 100 000 vildsvin i Sverige borde avskjutningen vara minst 70 000 djur för att ligga i nivå med tillväxten. Och det skjuts endast 30 000.
Att bara förvalta vildsvinsstammen med jakt betyder att nuvarande avskjutning måste tredubblas inom två år. Hur ska det gå till?
Som tillverkare och konstruktör av vild-svinsfällan Sinkabirum har jag levererat mer än 400 fällor till markägare och jägare. Intresset och behovet av en ny jaktmetod på vildsvin har alltså varit stort. Rapporterna kring fällan visar att fångst är en bra och mycket utvecklingsbar jaktmetod.
Det optimala jaktresultatet når den jägare som lär sig att använda både vapen och fällor i sin jakt.
Dagens larmrapporter om vildsvinen är en följd av att hela beslutsapparaten kring svensk viltförvaltning hakat upp sig i minst tre år. Handlingsförlamningen har varit tydlig inom Jägareförbundet. Där borde tjänstemän och ansvariga för några år sedan ha kunnat förutse utvecklingen och börjat agera.
Därför är det bråttom nu. Det räcker inte med gamla
jaktmetoder. Nya måste utvecklas. Fällfångst av vildsvin är en sådan. Med bra fällor och mer kunskap om hur de ska användas för att bland annat komplettera annan jakt kan avskjutningen av vildsvin i landet öka väsentligt.
Evald Hellgren/Kåge
Förbjud vildsvinsfällorna
Vildsvin Jag undrar hur någon kan motivera vildsvinsfällor? Jag känner till ett fall där en markägare nyligen fångade två små suggor tillsammans med fem kultingar. Han avlivade alla vildsvinen. Jag vet att han gjorde sig skyldig till jaktbrott då han sköt suggorna, men vad bryr sig sådana personer om det? Fällorna ger i stället oss jägare dåligt rykte.
Förbjud fällorna, och bryter man mot reglerna ska det medföra indragna vapenlicenser.
Tidigare så har vi jägare fått betala skyhöga arrenden för att jaga. Kanske är det dags att vända på det hela och inse att vi faktiskt utför en samhällstjänst. Som det är nu ska markägarna ha bidrag för skadade grödor, höga arrenden och i vissa fall del av bytet. Sedan har en del mage att klaga över viltet. Underlätta då för seriösa jägare att sköta jakten, inte försvåra genom att ge oseriösa jägare och markägare sådana verktyg.
Urban Karlsson/Nybro