Rubriken tarvar en förklaring. Som liten markägare är jag medlem i ett älgskötsel-område (äsko) och som medlem ser jag det naturligt att vara engagerad (har jagat i över 60 år och varit föreningsaktiv nästan lika länge).
I såväl ord som skrift har jag framfört önskemål att vi skulle göra åtgärder i syfte att förbättra kvaliteten på älgstammen, med Kalmarmodellen som utgångspunkt och samtidigt söka samarbete med angränsande äsko för att uppnå ett bättre resultat.
Men dessa ageranden tycks ha stört en del, en styrelsemedlem framförde utanför mötesförhandlingen följande: ”Du ska inte med din lilla mark agera som en av de större, vi skulle bli glada om du lämnade föreningen”.
Som styrelsemedlem har man ansvar för vad man framför och medlemskapet är inget självändamål för mig.
Med tanke på ovanstående smyger sig en tanke in. Kan liknande händelser ligga bakom de motsättningar som beskrives bland jägare i Norrland?
Georg Gullstrand/Vittsjö