Nästan alla rapporter om detta högvilt sker i negativ anda. Kanske på grund av okunskap, dålig information eller helt enkelt rädsla för det som komma ska.
Vildsvinet tillhör den svenska faunan vilket riksdagen fastställt och ska då också behandlas som ett högvilt. Viltet bör också förvaltas som ett högvilt, men så är tyvärr inte fallet på många håll.

Etiken måste bli bättre.

Vildsvinen är en resurs med möjlighet till att sälja jakter och med ett köttvärde på cirka 1 000 kronor per djur.
Vem av oss skulle acceptera att älgkon skjuts bort från sina kalvar? Eller vem skulle tillåta generell jakt med belysning, för att minska betesskadorna på skogen?
Varför inte börja tillverka fällor som det går att fånga älg i för att slippa att sitta och vaka på kvällarna? Målet är att inte ha en älg på markerna. De ska helt enkelt bort. I fällan avlivas sedan djuren oavsett ålder eller kön. Dessutom tillåts försäljning av mörkersikten där användningsområdet är tydligt.
Visst låter det absurt, men just så bedrivs vildsvinsförvaltningen på många håll.
Resultatet av en kraftig information och lobbying har gett många en skev uppfattning om verkligheten.
På vissa håll behövs det högre och andra håll lägre jakttryck. För närvarande finns det ingen precision i åtgärderna för att styra förvaltningen. Jägarna har nu dess-utom blivit effektiva. På många håll skjuts den lokala stammen sönder.
När etiken kommer i andra hand och suggor skjuts utan eftertanke är det fel. Mediabilden om en explosionsartad tillväxt stämmer inte. Viltet är inte outtömligt i magra skogsmarker. På grund av att belysning och fällor tillåtits tappar vildsvinen allt mer av allmänhetens respekt. De börjar ses som fredlösa djur.
Självklart är det på vissa håll stora skador men lösningen borde vara generös skyddsjakt med belysning och fällor för att få precision i åtgärderna. Inte att använda dessa metoder så fort ett djur visar sig.
Vårt förbund borde vara tydligare och driva denna linje aktivt. Se bara hur andra länder löser sin viltförvaltning. I Tyskland får jakträtts-innehavaren stå för skadorna som vildsvinen skapar. Där är varken fällor eller belysning tillåten. Där finns det också regler för utfodring, för att inte tala om hundanvändning. Naturvårdsverket har mycket att lära.

Ola Johansson lantbrukare och jägare

Ta av de högklackade skorna och hjälp till
Nu diskuteras det om import av varg. Jag bor i Gävleborg, men jagar älg, räv, hare, rådjur i Västmanland. Vargen gör så att jag inte törs släppa mina stövare, eftersom det finns varg på vårt jakområde. Det är bara två veckor sedan en bekant  fick se en vild jakt, en varg som jagade ett rådjur i Hedesunda. Naturvårdsverket vet inte hur stor vargstammen är. Om jag släppte mina stövare och senare hittade hundarna med sönderslitna magar skulle jag bli galen. Naturvårdsverket borde söka av jaktområden där det finns varg.

Damerna, som är med och bestämmer, får ta av de högklackade skorna och på med stövlar, och hjälpa oss så vi kan jaga med hundar. Hur skulle det se ut med rovdjur om vi inte jagade?

Ni måste förstå att våra förfäder jagade  dessa djur för att skydda sig och sin boskap.

Hade ni tänkt att göra Sverige till ett zoo för turisterna från andra länder? Vi som jagar betalar för jaktarrende men vi kan ju inte släppa våra hundar. Mina hundar är mina bästa kompisar. Men det är inte ni. 

 Eva G/Österfärnebo

Ta referenser på hunddressörer
Jag lämnade min hund till en proffsdressör, som hade min hund i elva månader.
Han lovade att lämna tillbaka en färdig fågelhund. Hunden var i mycket god kondition och spontanapporterade och älskade att bada när jag lämnade honom. Det jag fick tillbaka var en apatisk hund som inte kunde någonting.
Efter dressyren anlitade jag fyra erkända jaktprovsdomare som hade samma uppfattning som jag, att hunden inte var tränad.
Med intyg och en mentaltest med mycket gott resultat ville ”proffset” ha 40 000 kronor. Jag betalade 20 000 kronor och har
under ett års tid inte lyckats få tillbaka de pengar jag betalat.

Jag kan leva med det. Men inte med att det finns en person som anger sig för att vara proffsdressör och tar betalt för något som han inte utfört. Det enda hunden kunde när han kom hem till mig var att han stod för fågel och hade bra avance, och hyfsad stadga i flog. Reviering, släpspår och apportering på land och i vatten var obefintliga.
Han hade heller inte lärt hunden några signaler på stanna, sitt, ligg och hit. Jag fick alltså hem en hund som inte ens hade grunddressyr.
Ett gott råd till alla som behöver hjälp med sin hund. Var mer kritisk i ditt val än vad jag var, kontrollera med andra vilka de har anlitat och be om referenser. Hunden mår idag bra och utför det han ska.

Lennart Gullberg/Lindome

Är åtlar vid markgränsen olovligt lockande?
Jag är en vanlig jägare som har jakten som min största hobby sedan tio år tillbaka. Jag har haft förmånen att uppleva mycket inom jakt och jaktförvaltning på olika gods och gårdar runt om i Sverige. Med den ökande vildsvinsstammen här i landet bedrivs det jakt på åtel och med hund nästan överallt.
Många gånger är detta enda sättet att begränsa och undvika att vildsvinen gör skada på intilliggande åkermarker och grödor.
Men på markerna runt omkring där vi försöker bedriva någon form av vilt-vård och viltförvaltning, finns det jakt-arrendatorer, som med alla typer av hjälpmedel skapar åtelplatser och foderbunkar.
Likt soptippar med presenningar, foderspridare, tjärpålar, slaktbaljor, rör, åtelklockor, åtelkameror, sockerbetor, foder samt diverse annat skrot och plast som blir liggande i skogen. Endast för att jägaren ska kunna stilla sin jakthunger och för att få kröka sitt finger runt avtryckaren.

 Som om inte detta vore nog, har det anlagts ytterligare en åtel med lika mycket plast och skräp en kort bit därifrån, på en angränsande jaktmark. Endast ett dräneringsdike skiljer markerna åt. Denna åtel är ganska väl gömd och insynskyddad från angränsande jaktmarker, till anläggarens fördel.
Vad säger egentligen lagen om olovligt lockande av annans vilt? Är det inte minst 200 meter som det ska vara mellan en foderplats och grannmarken? Eller har jag kanske fel? 
Tycker bara att ni jägare som bedriver denna typ av soptippsåtling med diverse utrustning kanske bör tänka om.
Se mer till ett etiskt och jägarmässigt sätt att bedriva jakt på. Tänk på det!

                      Jägarn

Självförhärligande skidskytte

I Norrland finns en tradition av manligt självförhärligande och storskrävel.
Mikael Niemi och Ronny Eriksson är två uttolkare av denna genre som kan vara mycket underhållande. Visst är det roligt att höra om farsan som bar både kärringen och järnspisen över fjället och inte ens satte ner dem när han behövde kissa. Det blir inte riktigt lika roligt när den här typen av komik framförs på allvar.
I Svensk Jakt Nyheter nummer 2 2009 återfinns ett sådant exempel. Här berättar den genuine skidskytten om hur riktigt skidskytte ska gå till.  Svenska skidskytteframgångar på elitnivå är ingenting mot skribentens egna bedrifter.
 Denne fantastiska urkraft spänner på sig tegsnäsarna och pulsar ut i den otroligt hårda Norrlandsvintern. Med tanke på hur djupt han sjunker ner i snön råder nog en viss övervikt vilket gör prestationen än mer beundransvärd. Och skyttet sedan.

De ynkliga skidskyttarna i landslaget skjuter på 50 meters avstånd. Jo, ni hörde rätt. Ynkligt när han själv skjuter på 300 meter och därtill på en mindre träffyta. Eftersom avstånd och träffyta jämförs får vi förmoda att den hjältemodige skidskytten från Norrland använder kaliber 22 för i annat fall havererar jämförelsen. Mot den bakgrunden blir hans insatser rent fantastiska.

Att skjuta en orre på 300 meters avstånd utan stöd och besvärande andhämtning med en 22:a måste ses som ett herrens under.
Tävlingarna i denna löjeväckande sport, om det nu ens är frågan om en sport, borde förläggas till norrländsk vildmark, i lössnö och skjut-avstånd på 300 meter. Vilken publikframgång den tävlingen skulle bli. Tävlingarna borde också avslutas med djurplågeri i form av vargränning. Söte Jesus vilket mandomsprov.

Själv anser jag att skidskytte är en av de absolut bästa träningsformerna för jaktskytte. När man jagar med skidskyttar blir åtminstone jag imponerad av skyttet. Därtill är det aldrig något stånkande eller muttrande när man ska ta ur, frakta hem och flå bytet. Orken verkar räcka i oändlighet.

Det är å andra sidan inte så konstigt med tanke på hur många skott en skidskytt skjuter på banan varje år och hur många timmar de fystränar.  Ett karakteristiskt drag hos den här typen av självförhärligande män, för det är nästan uteslutande frågan om män, är dålig självinsikt och taskig tajming.

                      Stefan Gustafsson/Vilhelmina

Sveaskogs utpressning av glesbygden

Nu är det dags igen för Sveaskog att försöka plåga ut pengar ur övergivna nerhuggna skogar. I lågkonjunkturens och nedgångens spår ska bolaget försöka dubblera priset för jakten. Det logiska vore att sänka priset när folk inte har jobb. Jag vet att bossarna som sitter i toppen av bolagen skiter fullständigt i oss om de kan stjäla mer pengar.

Nu kommer Sveaskog och ska klå före detta anställda och andra på mer pengar. Vanligt folk har lite känsla för heder och rättvisa, det gäller inte Svea-skog. Skäms ni aldrig? Tydligen inte.Jag uppmanar jaktarrendatorena till strejk och uppror. Släpp inte in något annat lag på era marker. Kliv inte åt sidan. Då är det kört. Lär av miljörörelsen.

Sveaskogs nya räkningar ska inte en enda jägare godta innan de nya villkoren har förhandlats med var och en. Djävlas på alla sätt ni kan komma på. Gå ihop med miljörörelsen och gör livet surt för Sveaskog. Sveaskog måste lära sig att förhandla på ett anständigt sätt.

Nu är jag heligt förbannad på ledningen i Sveaskog. Till jägarna vill jag bara säga: Visa att nu räcker det! Var inte fega. Nu tar vi dem!

Kaj Edeborg/Jokkmokk

Övning ger bättre jaktskott

 Flera insändare i Svensk Jakt Nyheter har tagit upp frågan om ett nytt älgskytteprov och vikten av övningsskytte. Jag vidhåller att det älgskytteprov som vi har idag på älgbanan är så nära en verklig jaktsituation som man kan komma. Det handlar ju om att först skjuta ett skott på stillastående älgfigur. Sedan går älgen igång. Då ska man skjuta ett skott till. Det är inte fråga om att i första hand skjuta på löpande älg. Det första skottet ska ju helst vara ett hjärt-lungskott.
Är man för övrigt frisk så ska man väl klara det.  Annars är det ju bara att träna mer. Jag tror att det finns ett dolt motstånd mot övningsskytte, man kanske blir nervös när någon ser på. Det finns så många ursäkter för att inte övningsskjuta.

Magdalena Forsberg är välkänd för en stor del av jägarkåren. Hon säger att skytte är en färskvara, hon om någon borde ju veta. Det finns ingen genväg till den färdighet du skaffat en gång, den underhålls bara genom träning.

  Olle i Hökerum