Inslaget baseras på de undersökningar av döda havsörnar som genomförts vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet. Med ledning av resultatet föreslår forskarna att blyfri ammunition införs vid jakt. Detta gäller både för kula och för hagel.
Tydligen anser forskarna att deras resultat pekar på ett mycket omfattande miljöproblem som omedelbart bör åtgärdas. Om inte verkar örndöden bli omfattande.
Om vi nu närmare granskar det material som resultaten baseras på finner vi att undersökningen omfattar 118 döda havsörnar som hittats i Sverige mellan 1981 och 2004.
Av dessa visade det sig att 14 procent dött av blyförgiftning och att 22 procent hade förhöjda halter av bly i kroppen. Dessa senare dog tydligen en naturlig död.  Omräknat i antalet döda örnar per år finner man att det rör sig om 0,7 stycken.
Orsaken uppges inte vara att örnarna skjutits utan ätit av slaktavfall som lämnats kvar i skogen. Det hade varit intressant om man i undersökningen även gett exempel på hur många örnar som dött genom trafiken, kraftledningar, vindkraftverk med mera. Jag antar att dessa dödstal inte varit mindre. Möjligen är dessa orsaker mera komplexa och svårare att åtgärda.

Det är viktigt att en fortlöpande forskning sker även inom det område som omfattas av jakt och skytte. När man presenterar ett forskningsresultat är det emellertid av stor vikt att detta sker på ett objektivt sätt. Det är nämligen lätt att övervärdera resultaten och vinkla dessa så de väcker en viss uppmärksamhet och att resultaten, som i detta fall, pekar mot ett omfattande miljöproblem.
Det är märkligt att nästan samtliga rapporter om bly i ammunition alltid avslutas med ett upprop som gäller ett allmänt förbud och en snabb övergång till ett blyfritt alternativ. Några alternativ presenteras nästan aldrig utan dessa förutsätts finnas tillgängliga. Att det exempelvis idag inte finns något fullgott alternativ ur ett djuretiskt perspektiv har tydligen gått forskarna förbi.
Blyanvändningen vid jakt och skytte har också minskat med cirka 80 procent genom de blyhagelförbud som gäller på våtmarker och vid tränings- och tävlingsskytte.
Frågan man måste ställa sig är om bly i den form som skyttar och jägare nyttjar utgör en sådan stor miljöfara att det måste förbjudas. Inom den vetenskapliga världen är man överens om att bly i dess metalliska form inte utgör någon stor miljöfara.
Således finns det ingen miljömässig anledning alls att förbjuda blyammunition vid jakt och skytte. Det finns inget läckage från kulfång som kan tas upp av djur och växter.
Lakvattnet från väl använda kulfång uppvisar inga förhöjda halter av blyjoner. I skogsmark är ammunitionsblyets förekomst försumbart jämfört med annat bly och dessutom binds allt det ammunitionsbly som finns där så hårt att det inte heller kan tas upp av djur och växter. Det bly som skjuts ut i vår natur kommer att lagras i orört tillstånd i jordlagren och ligga där till nästa istid. 

För örnarnas del utgör bly därför bara en indirekt risk. Jägareförbundet har uppmärksammat problemet, om det nu är ett sådant och gett ut riktlinjer för hur exempelvis slaktavfallet bör hanteras.
Detta borde vara relativt lätt att
efterleva eftersom det i andra vågskålen ligger ett allmänt rop på blyförbud. I stort kan man tycka att örnfrågan i mångt och mycket liknar hönan och fjädern även om det i detta fall rör sig om örnfjädrar.
Ulf Qvarfort Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI)