Valet! Då regeringen tillät jakt på varg i syfte att långsiktigt hålla vargstammen på en hållbar nivå väcktes många känslor till liv.
Alla verkade ha en stark åsikt om vargen. Skrönor om en okontrollerad avskjutning spreds, inte minst från den rödgröna oppositionen. Utan att ta hänsyn till vargstammens behov av genetisk förnyelse, och utan att kommentera vikten av en lagom stor vargpopulation för att vinna allmänhetens acceptans för varg, ropades det om ”blodbad” och ”oreglerad jakt”.
Men vad som var allvarligare än dessa populistiska utspel var att ingen alternativ rovdjurspolitik presenterades.
Nu är det dessutom valår och väljarna förtjänar att få veta var oppositionen står i rovdjursfrågor.
I stället för att presentera några förslag har de rödgröna däremot lyft frågan om vargjakten i ett helt annat, ganska opassande, sammanhang. Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter har nämligen försökt att flytta vargfrågan till absolut högsta politiska nivå och så långt ifrån lokalpolitik man kan komma.
Carl Schlyter har vänt sig till kommissionen i syfte att få stopp på varg-jakten, och till och med frågat vilka åtgärder kommissionen kan tänka sig att vidta mot Sverige i ärendet. Det här betyder att oppositionen, utan egna idéer i frågan på hemmaplan, försöker dra Sverige inför Europeiska gemenskapernas domstol.
Det borde som sagt vara de svenska väljarna som i valet i höst avgör rovdjurspolitikens inriktning för de kommande fyra åren. Regeringen står för en genomtänkt och långsiktig politik där vargstammens utbredning, allmänhetens acceptans för varg och väl avvägda jaktkvoter balanseras.
Oppositionen verkar mest vara motståndare så där i största allmänhet och om de alls tycker något så förefaller det vara att flytta frågan till Bryssel och ignorera de svenska väljarna.
Det är väldigt tråkigt, för är det något vi alla borde kunna vara överens om när det kommer till svensk rovdjurspolitik är att den ska vara just svensk, och avgöras av väljarna i vårt eget land.
Christofer Fjellner Europaparlamentariker (M)