!Etik. I samma stund som landsbygdsborna vunnit en otroligt stor politisk seger höjs röster som kastar omkull all logik och sans.
Strax före vargjakten och med en ny rovdjurspolitik i ryggen, som ger landsbygdsbor bättre möjligheter att kunna påverka sin livssituation, agerade några jägare väldigt konstigt.
Jägareröster höjdes nämligen för att bojkotta vargjakten. Inte för att de vill ha fler vargar, utan för att de inte vill ha några alls.
Och redan här haltar deras argumentation. Hur ska vargarna bli färre om man vägrar skjuta några?
Eftersom dessa jägare inte vill ha några vargar alls och rovdjuren
klassificeras som statens vilt ska
jakten skötas av staten, menar de. Staten ska få städa. Man behöver inte reflektera mycket för att räkna ut att detta inte skulle fungera.
Det känns konstigt när man hör människor som tycker synd om sig själva, likt martyrer ska de sätta sig utanför vargjakten bara för att de inte accepterar att djuren finns. All skuld läggs sedan på staten. Men eftersom en majoritet av Sveriges befolkning vill ha varg måste man acceptera detta. Annars har vi ingen demokrati.
Hur man än vrider och vänder är deras ställningstagandet antiproduktivt. Fäbodbrukare, lantbrukare, jägare och en mängd andra personer har kämpat för att vi ska få reglera vargstammen, samt för att lokala företrädare ska kunna vara med och påverka besluten. När vi väl har kommit dit, varför ställa sig utanför?
Har dessa jägare verkligen tänkt igenom vilka signaler de skickar till politiker och tjänstemän? Uppfattas jägarkollektivet positivt? Tror någon att en politiker som kämpat för vargjakt tycker att dessa jägarröster är seriösa och några som
man vill lyssna på i framtiden?
Jag hoppas att det är få personer som faller för dessa negativa frestelser. Möjligheten och förmågan att kunna vara med och påverka är något positivt.
Lyckas man inte skapa majoritet för sin linje får man kompromissa. Så fungerar en demokrati. När det gäller rovdjuren blev kompromissen ganska bra.
Vi i Jägareförbundet har under lång tid stått för kunskap om djur och natur. Det är jägarna som fört en sund talan med politiker och olika makthavare. Resultatet har ofta blivit kompromisser, men dessa har gjort nytta. Hur hade jakten i landet sett ut om vi inte hade spelat enligt gängse spelregler eller inte varit med i debatten?
Att ställa sig vid sidan av banan och sura kommer aldrig att leda till något positivt. Väljer man den vägen får vi aldrig gehör för våra frågor.
Björn Löfgren, Örebro