!Hund Agrias statistik som presenterades i Svensk Jakt nummer 5 visar att under de senaste tio åren har 5 608 hundar fått sätta livet till i trafiken.
Det ger ett genomsnitt på 561 hundar varje år.
Under 2009 dödades 385 hundar i trafiken, något som i och för sig är en minskning men som ändå är tio gånger fler än den näst största dödsorsaken det året (drunkning).
Låt oss leka med tanken att vi rent hypotetiskt räknar om förra årets antal trafikdödade hundar eller kanske till och med de senaste tio årens antal trafikdödade hundar i: träningstimmar, inköpskostnad och om möjligt den rent känslomässiga förlusten för familjen. Låt vara att vi gör ett avdrag för eventuellt utbetalad försäkring. Vad återstår?
Oavsett om vi presenterar resultatet i kronor, timmar eller känslor så borde det med all tydlighet klart framgå att vi står framför enorma förluster framför allt för den enskilde hundägaren, men också sammantaget och sammanräknat för hela samhället.
Vad har då hänt för att förhindra det?
Förhoppningsvis bär våra jakthundar tydliga halsband och västar.
Det svenska vägnätet har också i flera avseenden fått sänkta hastigheter.
Dessutom kan man inför älgjakten på radion höra att det är mycket älg i rörelse och att vi trafikanter därmed bör vara försiktiga.
Aningen långsökt kan man tillägga att vi under körkortsutbildningen lär oss att gryning och skymning innebär att det är mycket vilt i rörelse.
Mot bakgrund av ovanstående skulle jag vilja påstå att vi som fordonsförare har fostrats i att tänka ²bara det inte dyker upp en älg!².
En gissning är att det här bottnar i ett rent mänskligt och grundläggande värnande om den egna personliga och materiella säkerheten och tryggheten.
Jag skulle vilja påstå att hela vår trafikuppfostran bottnar i att vara rädd om medmänniskor och dig själv. Inget fel med det, men för att återkoppla till statistiken så tror jag att vi både som medlemmar och organisation måste medvetandegöra oss själva att jaktsäsong, träningssäsong och eftersök innebär att jakthundar befinner sig i rörelse.
Som trafikant måste jag förstå värdet att vara uppmärksam på och förstå den rent avgörande betydelse som våra hundar har för den svenska viltvården och att en god viltvård i förlängningen också är en vinst för samhället och för den enskilde.
Aningen paradoxalt gör min uppmärksamhet för korsande hundar att jag i förlängningen får ett bättre personligt och materiellt skydd mot viltolyckor.
Jag tror att det behövs en kraftsamling och samverkan bland organisationer och myndigheter som har ett intresse i hundar och trafik.
Om jaktorganisationer, hundorganisationer och trafikorganisationer samverkar för att informera, tydliggöra och kanske finna lösningar på hur man får ner olycksstatistiken tror jag att det finns stora vinster att hämta.
Peter Larsson, Ransäter