Marken ägs av Skogssällskapet, som är en stiftelse med gamla anor.
Dimbo jaktlag bildades 1929 och i sin nuvarande form 1987. Några av medlemmarna har funnits med sedan slutet av 60-talet.
För två år sedan fick vi ett nytt avtal med en bifogad viltvårdsplan där vi ålades att rapportera avskjutning och vilka viltvårdsåtgärder som vidtagits.

Vi tvingades dessutom till restriktiva avskjutningsregler där vuxna älgar och dovhjortar förbjöds. Vild-svinen var helt fredade.
Syftet som Skogssällskapet angav var att viltstammen inte motsvarade den potential som marken har.
Dessutom höjdes arrendepriset från 64 till 94 kronor per hektar.
Vi tyckte då att höjningen var väl kraftig men den kunde ändå accepteras eftersom såväl dovvilt som vildsvin ökade. Vi förespeglades även att markägaren delade uppfattningen att 94 kronor per hektar var den nivå som kunde anses rimlig.
Det är därför som vi med stor förvåning nu i april månad erbjöds ett kontrakt där priset höjts med mer än 100 procent till 200 kronor per hektar, exklusive moms.
Vi förstår nu att viltvårdsplanen hade ett för oss dunkelt syfte, att höja arrendepriset. Vi får detta som ett slag i ansiktet då vi som seriösa jägare bidragit till en god vilttäthet.
Vår bestämda uppfattning är att priset vida överstiger den nivå som marken ger. Om viltstammarna ska bibehållas på nuvarande nivå kan uttaget av vilt inte överstiga 1,5 älgar, 12 dovvilt, 12 rådjur samt ett antal vildsvin, och med en inriktning på unga djur. Allt detta per 1 000 hektar.
Vi känner oss både besvikna och förbannade över att efter alla dessa år bli behandlade på det här sättet. Vi har under alla år inte bara jagat utan också vidtagit omfattande viltvårds-åtgärder.

Vi trodde att Skogssällskapet var en seriös markägare som i första hand värnade om seriösa jägare som i samråd förstår att vårda den vilt-stam som finns. När man nu låter marknaden styra är risken uppenbar att viltstammen havererar inom några år.
Om fler markägare delar Skogssällskapets uppfattning  om att marknaden ska styra arrendepriserna då kan vi vanliga jägare låsa in bössorna i vapenskåpet för gott.
Vi har pratat med några av de större markägarna i närheten. De har en betydligt tätare dovviltstam till en långt mer rimlig prisnivå. Dessbättre är de av en helt annan åsikt och vill inte ha med den typen av jägare som kan betala hur mycket som helst för att jaga.
Göran Gunnarsson, före detta
ordförande i Västra Dimbo jaktlag

Svar på tal.
"Vi har närmat oss rimliga marknadsnivåer"
Skogssällskapet ska ha en god avkastning från sina fastigheter.
Vi har nyligen tagit in anbud, justerat alla arrenden och närmat oss rimliga marknadsnivåer.
Det vet vi eftersom 85 av 87 jaktlag omedelbart accepterat höjningarna. Vi har heller inte i något enda fall valt det högsta budet, detta just för att värna långsiktigheten.

I denna process slaktas också en del avarter av den jaktkultur som vi beskylls för att skada.
Insändarskribentens jaktlag har kunnat jaga med ett tiotal man på närmare 1 000 hektar och det är de inte ensamma om att unna sig.
För oss, som jagat sedan barnsben, är det ett uppenbart kulturellt problem att alltför många jaktlag i det längsta undviker att låta fler jägare ta del av jaktens allvarsamma nöjen.
Vi har tidigare i våra avtal uppmanat jaktlagen att bereda ungdomar plats och på så vis föra jakttraditionerna vidare ­ utan märkbar effekt.

Även vid vår senaste upphandling har flera arrendatorer valt att fortsätta, med ett fåtal medlemmar i laget. Men de har avträtt arealer för att kunna unna sig det.
I stället har nya jägare fått chansen att jaga på dessa arealer. Är det fel?
Ska bara markägarna ta ansvar för jaktens fortlevnad genom att subventionera jägarna? Eller finns det möjligen ett ansvar från jägarnas sida att i ökad utsträckning dela slit, glädje och kostnader med andra och dessutom välja att bjuda in unga till rimliga priser?

Skogssällskapet har tidigare inte haft en bra strategi för detta, vilket vi djupt beklagar. Det hade utan tvekan kunnat bidra till att fler jägare fått möjlighet att jaga hos oss.
Vi är stolta över att nu sätta värde på jakten och samtidigt ge fler möjligheten att jaga.
Knut Bengtsson, Per Andreasson och
Sverker Johansson, Skogssällskapet