!Varginsättning Jag var i vår huvudstad och helt plötsligt tändes en skylt: Trängselskatt, betalstation tio kronor.
Jag hade ingen valmöjlighet i trängseln, bara att köra förbi.
Hem kom en räkning med alla avgifter på 30 kronor. Helt okey för min del, att stockholmarna vill ha betalt när jag besöker deras stad och min huvudstad och sliter på gatorna, parkerar bilenutgör en trängsel.
Det kostar säkert mycket att hålla huvudstaden flytande, fast vi från Uppland betalar ju redan för kommande förbifart Stockholm med vår skatt bland annat i Östhammar.
Jag betalade med ett leende på läpparna, men då började jag fundera och smida planer. Kan inte vi på landsbygden ta ut trängselskatt. Nej, vi har ju ingen trängsel här utan enbart önskan om att fler bosätter sig här, sa mitt huvud.
Jag frågade mig: Har vi något som stadsbon vill se och uppleva, fotografera och är positiva till, som de inte har och som kostar oss pengar och kanske även bekymmer. För trafiken är ju ett verkligt bekymmer för stockholmaren och kostar massor av tid och pengar. De har fått lösa den med skatt. Det läggar vi oss inte ifrån landsbygden.
Då klack det till. Det finns en återinförd verklighet som alla opinionsmätningar visar att nästan 100 procent av stadsborna vill att vi på landet ska förse dem med när man lämnar tullarna, för färd till Dalarna, Värmland eller annat besöksmål på landet.
Det återinförda är en form av trängsel, kostar mer än det smakar och medför bekymmer och kan likställas med stadens trängsel.
Kostnaden är miljarder för förbifart Stockholm, som enligt tre studier på universitet kan jämföras med kostnaden för rovdjursförvaltningen, totalt kostar oss varje år, 1995 4,3 och nu 6 miljarder.
Rovdjurssafariskatt med betalstationer till alla landsbygdens län, för icke länsbor, med tio kronor per bil. Intäkten ska då täcka, precis som stadens trängsel, kostnaden för framtida rovdjur.
Åke Siikavaara, Roslagen.
Landsbygdsbo i Norrskedika.