!Genetik I senaste numret av Svensk Jakt Nyheter redovisas de kriterier som SLU forskarna anser vara viktiga när man väljer områden för utsläppande av varg.
Det står bland annat så här:
• Socialt kapital. Ett exemplariskt område för insättning av varg har en historia av meningsfullt medborgardeltagande i beslutsfattande omkring offentlig politik och förmåga att överbrygga synliga skillnader mellan olika individer för att förbättra möjligheterna för samhället som helhet.
Jaha, vad betyder det? Man ska alltså hitta en plats i Sverige där de flesta är politiskt aktiva, där man är engagerade i allmänna frågor och där man alltid blir sams!
Var är det någonstans? Inte ens Bamse och hans vänner är alltid överens.
Vidare nämns följande:
• Kommunikativ kompetens. Ett tänkbart område för insättning av varg ska administreras av tjänstemän från myndigheter med en relativt hög kommunikations- och beslutskompetens.
Om nu allt ska skötas av Naturvårdsverket eller andra myndigheter, varför ska folk i området vara duktiga i medborgardeltagande och offentlig politik?
De kommer ju inte att få ett skvatt att säga till om i alla fall.
Är det en kommunistisk mönsterkommun man söker? Där folk har drillats till att lydigt säga: ”Ja, herr ordförande” i kör? En sådan finns nog bara i Nordkorea.
Man kan också läsa:
•Tidsperspektiv. Ett tänkbart område för insättning av varg ska vara en plats där både medlemmar av lokalsamhället och naturvårdsorganisationer har möjlighet till kontinuerliga och progressiva diskussioner/ beslut om insättning av varg under en flerårig öppen process.
Här antyds att lokalbefolkningen ska få vara med och tycka. Men denna paragraf motsägs av paragraf 2 där det slås fast att det är Naturvårdsverket som bestämmer. Och de har hittills totalt struntat i vad lokalbefolkningen tycker.
Eller menar man att man ska få ha kommunala folkomröstningar om varg? Då skulle vi nog få se på ett väldigt tydligt ”medborgardeltagande”.
Man kan ju alltid hoppas.
Och till sist:
• Infrastruktur. Ett lämpligt område för insättning av varg ska ha en lämplig blandning av social och teknisk infrastruktur, såsom djurhållningspraxis och teknik för att skydda tamdjur från eventuella angrepp.
Det måste betyda storstadsområdena. Ju tätare folk bor desto lättare är det ju att beskydda tamdjur. Och där finns verkligen både social och teknisk infrastruktur.
Så om man hittar några områden i Stockholm, Göteborg och Malmö där folk är engagerade, alltid blir sams och villigt gör som myndigheterna säger, ja då verkar saken vara klar.
Och det låter rimligt, det är ju faktiskt där de flesta miljöpartisterna bor.
Magnus Eriksson, Särna