Politik Det är klart att den förda rovdjurspolitiken påverkat människors hälsa, både fysiskt och psykiskt, så till den grad att tillvaron blivit helt olidlig.
Halva björnstammen borde tas bort. Värst är det höst och vår när vilda rovdjur roterar runt och inne i byarna bland barnfamiljer och tamboskap.
När höstmörkret sänker sig vill och vågar ingen vistas ute. Vi sitter som oskyldigt dömda. Barnen lever i otrygghet och rädsla.
Då önskar man både de fanatiska rovdjurskramarna och rovdjuren till ett annat glödhett ställe.
1 000 var målet, nu finns det
3 000–4 000 björnar. Vem har rätt att utsätta befolkningen för denna direkta livsfara? Är FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter tomma ord på ett papper?
Människor har blivit dödade och svårt skadade av rovdjur. Fanatiker mordhotar jägare och river ner jakttorn. Sverige har blivit ett dårarnas paradis. Ingen bryr sig, ingen tar något ansvar för de människor som lever i detta inferno.
De som bråkar om vargjakten är stadsbor som inte vet vad de pratar om. Vårt vackra land är ett förlorat paradis.
Rovdjuren kostar ofantliga summor. Till glädje för vem? De orsakar bara sorg och en obefintlig livskvalitet.
M-B-P