Eftersök! Betalningen som utgår till eftersöksjägare inom Nationella viltolycksrådet står inte i proportion till arbetets omfattning eller till de krav organisationen ställer på jägarna.
Jag har varit eftersöksjägare, numera fungerar jag som kontaktman. Det innebär att jag har telefonjour varannan vecka. Det kan gå till så här:
Polisen ringer mitt i natten och meddelar att en viltolycka inträffat. Jag tar in alla uppgifter om olyckan och kontaktar en eftersöksjägare som ska göra det praktiska jobbet.
När han varit ute ska han ringa mig och berätta om det varit ett platsbesök där djuret legat dött á 100 kronor eller ett eftersök á 400 kronor. Dessa uppgifter ska jag lägga in i viltdatabasen. För det arbetet får jag den otroliga ersättningen 50 kronor.
Ett annat exempel: Polisen ringer mig om en rådjursolycka där bilisten uppgett att djuret ligger på vägrenen. Jag bestämmer mig för att själv köra på uppdraget. Jag kör två mil enkel resa, hittar det sönderslagna rådjuret och lägger det på gödselhögen, och dagen efter får jag rapportera alla uppgifter i viltdatabasen, vilket tar 15–20 minuter. För detta arbete får jag 150 kronor i ersättning.
Att vara kontaktman och eftersöksjägare innebär med andra ord mycket arbete, höga krav och dåligt betalt. Med tanke på den kompetens som vi har och de kostnader vi måste stå för i form av vapen, ammunition, skott, hund och obekväma tider, anser jag att ersättningen skulle vara högre.
Mikael Henrysson, Helsingborg