!Viltfoder Jag läste om viltet som svälter i Kolmårdsskogarna i Svensk Jakt Nyheter nummer 9. Detta är ett fenomen som jag har försökt belysa tidigare. Jag tror att svälten är mycket vanlig i södra delen av Sverige.
Att fodret inte räcker till gäller främst på magra marker där tallen är dominerande. Där har vi också problemet med stora viltskador på tall-ungskogarna
På 1970-talet var hjortdjursstammarna inte hälften så stora som idag, men vi hade helt andra slaktvikter.
Jägareförbundet gjorde då en undersökning av kalvarnas och fjolingarnas slaktvikter. Undersökningen, som omfattade hundratals djur, gav resultatet att slaktvikten på en kalv under jakten var 80 kilo och vikten på en fjoling var 150 kilo. Idag är sådana vikter ovanliga.
Och det är inte bara älgen som drabbas. Slaktvikterna för andra hortdjur minskar också.
Jag tror att många inte inser att alla hjortdjur delvis äter samma föda under vegetationsperioden, och att den mest näringsrika maten inte räcker till.
Vi måste lära oss att se till det samlade betestrycket från alla hjortdjur när vi ska bestämma stammarnas storlek.
Ett hjälpmedel som jag anser borde användas är det kartmaterial som innehåller uppgifter om landets skogsmark, kNN-Sverige.
Där kan man för ett bestämt område utläsa vilken typ av skogsmark det är och vilken ålder skogen har. Man bör från detta kartmaterial kunna få fram hur stora foderarealer man har och utifrån detta göra beräkningar av vilken fodermängd som finns tillgänglig.
Jägareförbundet och Skogsstyrelsen borde här samarbeta och på kommunnivå få fram siffror som vore användbara när viltstammarnas storlek ska bestämmas.
Tyvärr är okunnigheten stor bland jägare och markägare när det gäller viltfoder. Man ser gräs och sly och tror att det finns oändligt med foder, när sanningen är att bara en liten del av detta är bra foder. Här har Jägareförbundet en stor uppgift när det gäller utbildning.
När vi bestämmer viltstammarnas storlek måste vi också se till att våra skogar kan växa upp utan att skadorna blir för stora, och att skogsbruket kan bedrivas på normalt sätt.
Avslutningsvis vill jag säga att kvaliteten på jakten aldrig kan bestämmas av antalet fällda djur. Upplevelsen av att skjuta en tolvtaggare är större än av att skjuta två pinntjurar.
Seved Johansson, ordf Vimmerby jvk och viltombud Södra