De senaste numren av Svensk Jakt har haft grundliga genomgångar om var de politiska partierna står i jaktfrågorna inför valet. Det finns ingen anledning att upprepa vad som är sagt, utom med ett par punkter.
Det ena gäller fjälljakten, och den försämring som regeringen gjorde 2007. Vi i oppositionen vill riva upp den förändringen, av flera skäl, som många av er säkert redan känner till.
Den andra frågan är Sveaskogs arrendehöjningar i norra delen av landet, prisökningar som ibland fått rent absurda resultat, då priset kan bli 10 000-tals kronor per älg.

Varför just dessa frågor, kan man undra? Av två skäl. Det ena är att vi inte är överens om dessa frågor rent politiskt. Vi socialdemokrater har annars stött regeringen i många jaktbeslut som fattats – många av dem gick även vi till val på 2006.
Det andra skälet är för att de pekar på något annat, en mer ideologisk syn på jakten och inte minst, på jägarna. Då menar jag den stora majoriteten av jägarna, de som bor, lever och verkar i närheten av jaktmarkerna.
När vi diskuterar jaktpolitik är det alltför ofta paragrafer som diskuteras, och mer sällan vem jakten ska vara till för och under vilka förutsättningar.
Fjälljakten, där kan man konstatera att fler får tillgång till jakten. Men vilka? Inte är det de boende som premieras. Tvärtom, de som bosatt sig nära fjällen för jakten och   livsstilens skull, de undviker nu fjällen under jaktens första veckor.

Sveaskog, det av staten ägda bolaget, höjer arrendena på jakt i norra Sverige med argumenten att det är ”för att fler ska få jaga”. Vilka då?
Enkelt svar: De som har råd.
Detta på bekostnad av jakten för de boende i områdena. Vi har hittills inte hört regeringsföreträdarna kritisera Sveaskog för detta, eller ens ta en diskussion med bolaget de äger om problemet. Kanske för att man inte ser det som problem.
För oss socialdemokrater är det viktigt, för att inte säga avgörande, att alla ska ha möjlighet att jaga. Det som är allmogejakt är styrkan i den svenska viltvården. Turistjägare och arrendatorer som bor långt från jaktmarkerna har inte den grundläggande kunskapen och förståelsen för viltstammarna som de boende har.
Det är inte heller de som underhåller vägar, röjer pass och bygger torn. De kommer inte att sitta på älgpassen och frysa långt in i december om det så krävs för att fylla kvoten, samtidigt som man väljer bort en del djur för stammens skull.

Då krävs också att man kan bo kvar i glesbygd. De senaste åren har vi sett hur intäkterna till glesbygdskommuner minskat. Skolor och vård-platser läggs ned. Samhällsservicen försvinner, Försäkringskassan, Post-en, bensinmackar och så vidare.
Infrastrukturen är eftersatt och ska så förbli i norra delen av landet enligt regeringens tioårsplan. Det blir en ond cirkel i ett samhälle där ”marknaden” ska styra allt. Vi socialdemokrater står inte bara på jaktens sida, vi står även på jägarnas sida. Vi ger förutsättningar för hela landet att leva.
Där har ni den avgörande skillnaden inför valet på söndag.
Helén Pettersson
jaktpolitisk talesman (S)