Det är nu mer än tre år sedan regeringen ändrade lydelsen i paragraf 3, rennäringsförordningen, vilket möjliggjorde att vem som helst, oavsett boendeort eller kännedom om småviltjakt i Sveriges fjällvärld, kan jaga på statens marker i fjällen.      
Ibland känns det som att vi tvingats ge bort en av våra finaste jakttraditioner till jägare från andra länder.
Jägareförbundet förutsåg direkt att jakttrycket skulle bli oacceptabelt högt för att på sikt kunna behålla en god rippopulation och en kvalitativt god och säker jakt.

Man försökte också med väl underbyggda argument förmå regeringen att ändra tillbaka lydelsen i paragraf 3, men tyvärr utan framgång.
Farhågorna besannades naturligtvis och vi befinner oss idag i ett fullständigt kaos när det gäller småvilts-jakten på statens marker, där markförvaltaren känt sig tvingad att införa en mängd åtgärder, restriktioner och regler.
Ett sådant är ”ripjaktslotteri”, ett annat är straff i form av avstängningar från vidare jakt på grund av försumlighet att viltrapportera i tid. Allt detta, utan egentligen någon som helst hänsyn till lokalbefolkningen.
Det finns till och med högt ansvariga politiker i Sveriges regering som lever i villfarelsen att ändringen i
paragraf 3 skulle leda till en mängd nya arbetstillfällen i Sveriges glesaste glesbygder i form av guideföretag, med mera.

Sanningen är att det är precis tvärtom. Vilken utländsk jägare med självaktning skulle behöva en guide för att skjuta lite ripor under en vecka, när man kan åka in på en bensinstation och köpa ett jaktkort och sedan fara ut själv och jaga?
Det finns nästan inget land i hela världen där en utländsk jägare kan jaga utan guide, förutom i föregångslandet Sverige!
Under sommaren 2010 har Svenska Jägareförbundets Fjällråd intensifierat arbetet med att försöka få en ändring till stånd vad gäller paragraf 3. Dels därför att det är valår och man kan få politiker att ”bekänna färg” i frågan. Dels därför att det framkommit nya fakta som talar för en ändring av paragraf 3 så att jägare boende i Sverige kan prioriteras vad gäller tillgången på jakttillfällen före hitresta utländska jägare.
Dessa nya fakta har framkommit till stor del tack vare en liten entusiastisk grupp svenska fjälljägare som fått EU att pröva Finlands, Danmarks och Norges regler vad gäller positiv särbehandling av inhemska jägare.
EU har inte haft några som helst invändningar mot ländernas regelverk. Dessutom rimmar reglerna väl med den så kallade Chartern, som är en rekommendation antagen av   Bernkonventionen, ursprungligen ett initiativ från Europaparlamentet.
Jägareförbundets Fjällråd har, bland andra aktiviteter arrangerat två välbesökta seminarier i samband med politikerveckan i Visby samt Fäviken Game Fair i Jämtland.

I dessa deltog jägare och riksdagspolitiker och vid båda seminarierna enades man om uttalanden som skickats till regeringen och jordbruks-departementet där innehållet går ut på att en ändring av paragraf 3 i ren-näringsförordningen bör ske snarast.
Nu känns det som om man vaknat till på departementet och fört upp frågan bordet igen efter att den under tre år varit definitivt död.
Med hopp om en välgrundad förändring av lydelsen i paragraf 3 rennäringsförordningen!
Jan Swartström, ordförande
Svenska Jägareförbundets Fjällråd