När nu årets vargjakt är avslutad och 19 av de 20 tilldelade vargarna är skjutna kan vi konstatera att ingen minskning skett av den vargpopulation som finns i Sverige.
Med de inventeringsresultat som finns för handen har vargstammen enbart i Värmland ökat från 60 till 120 individer. Detta innebär att mer än hälften av det antal vargar Sveriges riksdag beslutat att vi ska ha finns i ett landskap.
Om vi fortsättningsvis ska ha en livskraftig vargstam, vilket vi genom olika beslut blivit tvingade att acceptera, måste denna fördelas över hela landets yta. Det är inte demokratiskt rättvist att låta två tredjedelar av Sverige slippa de problem som det innebär att hysa landets vargar. När man hör miljöministern hävda att vargen behövs för att vi ska komma till rätta med vildsvinsproblemet får han väl se till att vargen kommer dit där vildsvinen finns. Så är det inte idag. Problemet lär dock kvarstå eftersom forskarna hävdar att vargen, enligt tillgängliga studier, inte gärna angriper vildsvin.
Att statistiskt hävda att fler jakthundar dödas i trafiken och av jägarna själva genom vådaskott, än av varg är att läsa statistik som fan läser bibeln. Det finns idag enligt
obekräftade uppgifter cirka 250 vargar, våra vägar trafikeras av flera miljoner bilar och cirka 300 000 jägare bedriver jakt årligen.
Procentuellt sett dödas ofantligt många fler hundar av varg, detta måste även den mest inbitne representant för de intressen som till varje pris vill ha en större vargpopulation utan svårighet begripa.
Vi kan också konstatera att när en varg blir skjuten hanterar polismyndigheterna ärendena olika även om jägarna har följt de bestämmelser och lagar som de har att rätta sig efter.
I ett län blir man konsekvent delgiven misstanke om grovt jaktbrott medan man i ett annat län direkt avskriver ärendet. Här måste till en förändring så att alla behandlas lika inför lagen.
Vargstammens storlek måste snarast återställas till den beslutade
nivån om vi fortsättningsvis genom vår verksamhet ska kunna medverka i förvaltningen av en älgstam, som har ett betydligt högre ekonomiskt värde än vad vargen någonsin kommer att uppnå. Varje år ger älgen en avkastning på cirka 15 000 ton kött av en kvalitet som ska jämföras med ekologiskt nötkött. Denna volym motsvarar 12 procent av nötköttsproduktionen i Sverige, är tre gånger större än produktionen av fårkött och tio gånger mer än renköttsproduktionen.
När sedan våra motståndare hävdar att besluten om vargens framtid i Sverige ska tas i Bryssel är måttet rågat. Dessa beslut måste tas på lokal nivå, närmare dem som berörs, exempelvis genom viltförvaltningsdelegationerna.
Svenska Älghundklubben, Rovdjurskommittén