Så står man här på älgpasset igen, ensam med sina tankar. Just innan solen börjar stiga vaknar skogens fåglar till liv. Vilket fantastiskt liv man har som jägare.
Men varför finns det jägare? Varför jagar jag?
Det finns många anledningar. Några av dem stavas viltvård, skogsvård, trafiksäkerhet och ungdomsaktivitet.
Men jag jagar också för viltköttet, rekreationen, spänningen, utelivet.
Ibland kan man i tidningen se en stolt jägare med ett nedlagt vilt. Somliga anser sådana bilder inte ska visas. Men trofén hör också till jakten. En bonus som kan komma av tur, men också av väl genomfört viltvårdsarbete.

Men vad skulle hända om jakten upphörde? Om landets alla jägare skulle lägga av, vilka konsekvenser skulle det få?
Jo, många viltstammar skulle bli för stora, med sjukdomar som följd. Djuren skulle komma närmare bebyggelse, bönderna skulle få problem med  nedrivna stängsel, rovdjuren skulle bli allt mer oskygga och riva får och andra tamdjur på grund av att det är lättare.
För att inte tala om de problem som skulle uppstå i trafiken. Redan med en omfattande jakt på klövvilt inträffar många viltolyckor. Hur skulle det bli om jägarna inte fanns?

Vi kanske måste sluta köra bil och förlita oss på kollektivtrafiken. Något som skulle passa extra bra ute på landsbygden, där det mesta ska skäras ner.
Vilka skulle sköta eftersöken som måste göras då skadat vilt springer till skogs efter kollisioner med bilar? Idag är det jägarna som genomför dessa. Dag som natt, i ur och skur ställer jägare upp för att genomföra eftersök efter att de blivit kontaktade av polisen.
Är inte det en insats värd att berömma jägarkåren för? När jägarna rycker ut för att förkorta skadade djurs lidande, är vi då humana eller mördare?

Min nästa fundering på älgpasset rör skogsbruket.
Idag är betestrycket högt på somliga håll, både skogsägare och skogsbolag vill att vi jägare ska öka avskjutningen.
Givetvis ska den dialogen föras, men vad skule hända med skogsskadorna om inte jägarna fanns?
Jakten betyder också mycket för många ungdomar.  Idag är det svårt att få ungdomar att engagera sig inom skog och natur. Det naturliga arvet är borta, då jaktintresset gick från far till son.
De ungdomar vi får in i vår verksamhet idag vårdas ömt. Dels för att vi ska kunna få in nya jägare, dels för att vi ska få fler som kan förvalta intresset inom skog och natur.
De inventeringar av viltstammarna som jägarna utför, både av klövvilt och rovdjur har förstås betydelse för jakten. Men samhället i stort har också stor nytta av jägarnas insatser.
Viltvård är ett bra ord. De stora insatser som jägarna gör är inte bara till nytta för det jaktbara viltet, utan många andra arter drar nytta av utfodring, med mera. Jägarna finns med längs hela kedjan, från naturvård till att skörda av naturens överskott.

Vi samarbetar med polis, länsstyrelser, skogsbolagen, privata skogsägare och Naturvårdsverket, för att nämna några.
Jägaren behövs som ett led i helheten.
Jag är jägare och kommer inte att sluta jaga!
Katarina Olinder