I Svensk Jakt Nyheters majnummer kunde vi läsa en insändare om det senare. Insändarskribenten var uppenbart irriterad över vindkraft i allmänhet och en specifik anläggning i Rotliden utanför Lycksele i synnerhet. Eftersom jag forskar kring vindkraftens miljöpåverkan och har funderat en del över hur det funkar med jakt i vindkraftparker väckte delar av artikeln min nyfikenhet.

Det anges att området för vindkraftverken är avspärrat med en radie, om jag uppfattar det hela rätt, om cirka tre kilometer. Inom detta område uppges det råda vistelseförbud och hjälmtvång, samt att jakten i området hotas. Av alla de hundratals vindkraftverk och vindkraftparker jag besökt i jobbet har jag än så länge bara stött på en där det råder besöksförbud sedan parken tagits i bruk. Att man har besöksförbud under anläggningsskedet är en annan sak, det har man på alla byggarbetsplatser.
För att kontrollera uppgiften om vistelseförbud i Rotliden kontaktade jag Vattenfalls projektledare. Denne verifierade min misstanke, att något förbud inte kommer att råda när parken väl används fullt ut (till sommaren).
Vattenfalls projektledare poängterade även att de har samarbetat med jägare och markägare för att området ska kunna brukas normalt under, och mellan, byggfaserna. Projektledaren menar att det funnits ytterst få jaktliga restriktioner under bygget och än färre kommer att finnas när parken är i drift.
Vad gäller problem med isbildning forskas det mycket på det och alla parter tar det på stort allvar.

Nog om det enskilda fallet. Jag vill nu passa på att lyfta fram några observationer jag gjort när jag besökt olika vindkraftparker runt om i landet.
De senaste årens hårda vintrar har slagit hårt mot framför allt rådjursstammen i södra Sverige. Jag har sett att man har använt vindkraftverkens vägar, som brukar vara plogade, för att utfodra rådjur på tidigare otillgängliga platser i markerna. Vindkraftverkens infrastruktur är inte att underskatta för transporter av olika slag, men även för att anlägga pass. För min erfarenhet är att klövviltet inte verkar bry sig nämnvärt om vindkraftparker när verken väl tagits i bruk. Att klövviltet utsätts för viss störning under själva anläggningsskedet är inte roligt men oundvikligt.
När vindkraftverk byggs, oavsett om det rör sig om skogsbygd eller i slättbygd, blir det en hel del restytor. Restytor är ytor där man inte kan plantera skog eller bruka marken rationellt, ytor som helt enkelt lämnas därhän. Dessa ytor är potentiellt sett mycket lämpliga för viltvårdsinsatser. Genom att utnyttja dessa kan man öka den biologiska mångfalden.
Vindkraftbolag är intresserade av positiva bieffekter när man projekterar områden. Detta gör att man som jakträttsinnehavare sannolikt kan få hjälp att anlägga till exempel viltåkrar. Inte minst stråken där man lagt ner kabel i marken borde vara lämpliga för sådana insatser.

Med detta vill jag ha sagt att alla som berörs eller kommer att beröras av vindkraftprojekteringar i framtiden har mycket att tjäna på att se möjligheter i projekteringen. Inled samtal med projektören för att tillvarata era intressen så tidigt som möjligt. Då ökar chansen att ni kan få ett jaktligt mervärde genom projekteringen!
Därmed inte sagt att alla vindkraftparker är lämpliga eller bra, men då får man ta strid i de fall då de är uppenbart olämpliga och utnyttja alla jaktfrämjande möjligheter i övriga fall.

Leif Häggström, Kulturmiljö Halland