Den metodiken är det kanske dags att tillämpa på den mer än inflammerade vargdebatten! Att jägarna är måttligt intresserade av att vargar etablerar revir är ganska lättförståeligt. Vargen hotar vår livsform och en av de saker som ger vårt liv mening, jakten.
Vad som driver vargens vänner är lite mer svårförståeligt men troligen handlar det om att ge uttryck för sin personlighet. Vi som var med under studentrevoltens 1968 knöt reflexmässigt näven i byxfickan och mumlade dolskt om ”storkapitalets jakt på nya profiter”.
Inte så att vi i grunden var speciellt revolutionära, men det var en ideologi man drog på sig, för att smälta in. När vi senare fick en familj att dra försorg om och ett jobb att sköta nyanserades världsbilden högst betydligt.
Det är nog så med vargdebatten, att den som inte behöver ta några som helst konsekvenser av vargarnas närvaro kan hålla sig med en världsbild där ord som vildmark och mångfald är tiopoängare. Vargintresset är en attityd som ligger i tiden. Några vargsafaris eller andra försök att ”konsumera” varg har då inte jag hört talas om.
Som Svensk Jakt Nyheter i en ledare i nr 1 2011 påpekar, lämnar många människor aldrig stadsmiljön utan kan på avstånd tycka saker. Vargdebatten har inte sin grund i biologi, utan i sociologi!
I och för sig är Jägareförbundet inte utan skuld. Utan att ha några andra undersökningar än samtal med vänner till familjen vill jag påstå att förbundet lyckats positionera sig som någon sorts naturexploatör, fast det egentligen är tvärt om!
En av anledningarna är att Svenska Jägareförbundet inte gett någon åsikt till känna i ett antal viktiga frågor; klimatuppvärmningen, Östersjöns problematik med mera. Vargdebatten, som den nu förs, har inte hjälpt!
Debatten får ytterligare fart genom att ett antal naturvårdsorganisationer och opinionsbildare ser vargdebatten som ett utmärkt sätt att värva medlemmar eller väcka sympati.
Nåja – kritik utan alternativ är i grunden inget annat än kverulans, således: ta fasta på det faktum att dagens unga människor använder datorn för att söka information, umgås med andra och roa sig.
Bygg upp en hemsida där jaktens metoder, dess etik och kunskaper om våra bytesdjur lättfattligt och proffsigt redovisas. En hemsida som vänder sig till den icke-jagande allmänheten är ett ”skyltfönster” vi inte använder!
Datorn gör också tvåvägskommunikation möjlig, tänk att få chatta med olika experter och centrala personer inom förbundet.
Sälj in en dag i veckan där allmänheten kan få säga vad de tycker till olika personer inom förbundet, få svar på sina frågor med mera.
Sluta dessutom att mumla i de naturvårdsfrågor som engagerar dagens människor. Naturvård är en av de starkaste politiska krafterna i samhället. Förbundet måste bli tydligt med att vi är en progressiv kraft!
Slutligen ett amerikanskt plastordspråk att fundera över:
Om du inte ser problemet är du sannolikt en del av det!
Bo Lindevall
Fd informationschef
Svenska Jägareförbundet