Under dessa tre decennier har jag samlat på mig flera hundra näst intill osäljbara bilder från viltolyckor längs vägar jag kört. Smetiga närgångna otäcka bilder på allt från lämmel till älg.
Det har blivit många bilder på elände i trafiken. Alltför många.
Under alla dessa år har jag tänkt att någon gång göra något för att försöka få folk att besinna sig när de ser levande varelser på eller intill vägen. Bilister som inte kan det ska inte köra bil. Ibland när jag stannat för att fotografera och sedan ta bort ett trafikskadat eller dödat djur från vägen kan jag bli förskräckt över hur lite hänsyn som visas av trafikanter. Ofta passerar bilar några meter från både djur och människa på eller intill vägen utan att så mycket som lätta på gaspedalen och då går det fort på motorväg.
Mina bilder är sådana som folk inte vill se. Därför gjorde jag en fotoutställning med de värsta bilder jag har; en utställning som nyligen visades i Ronneby.
I grund och botten tror jag att det kan vara dags för en driftig och målinriktad trafikutbildare att författa ett allvarligt och pedagogiskt häfte om vilt och trafik för landets körskolor. Människan måste sansa sig i trafiken.
Den 19 oktober skickade jag ovanstående rader och ett urval av mina bilder till Håkan Björklund, vd på Sveriges Trafikskolors Riksförbund. Två dygn senare hände det som inte får hända, utanför Jönköping.
Under pågående insats trafikdödas en eftersöksjägare. En pliktmedveten människa mitt i livet som utför en humanitär insats för att minska lidande.
Så fruktansvärt tragiskt.
Le Carlsson, Ronneby