Läsningen gjorde att jag kände mig mörbultad och hånad till bristningsgränsen. Att myndigheterna har dålig koll kunde jag ana, men att de samtidigt är såväl naiva som nonchalanta visste jag faktiskt inte.
Kortfattat kan man säga att projektet är en motsägelse till rådande landsbygdspolitik. Ett projekt där man styr med ena handen och förstör med den andra.

Landsbygdsprogrammet omfattar 36 miljarder kronor under sju år. En del av det faller inom ramarna för projektet Sverige – det nya matlandet.
Mellan 2007 och 2009 tillföll 274 miljoner kronor projektet. Från och med 2010 görs en omfördelning som gör att ytterligare 160 miljoner kronor finns att tillgå fram till 2013.
Om aktiviteter inom ramen för visionen fortgår, visar beräkningar att ytterligare ungefär 600 miljoner kronor i Landsbygdsprogrammet kommer att användas till att förverkliga Sverige – det nya matlandet fram till 2013.
Man nämner fem grundpelare till hur projektet ska lyckas.
Däribland finner man att primärproduktionen är det som är själva grunden till hela projektet och utan framgång i just den delen av kedjan kommer heller inte projektet att lyckas.

Inom primärproduktionen ser man bland annat viltkött, fäbod­brukare och andra småskaliga jordbruk som ytterst viktiga.
Bland de mål man utlyst för att lyckas finner man några som är ytterst märkliga, om man ser till det verkliga förhållandet, bland annat:
”Det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att vara primärproducent av livsmedel i Sverige”. Och även denna: ”Produktionen av livsmedel ska öka i Sverige och lönsamheten inom primärproduktionen ska öka”.
Alla dessa floskler går stick i stäv med vad svensk rovdjurspolitik håller på att förvandla den svenska landsbygden till.
Det är varken enkelt, roligt, produktionsökande eller lönsamt att värja sig för rovdjurstrycket på landsbygden. Det har redan tvingat många att slå igen sina verksamheter.
Mycket finns att nämna angående detta, men jag vill avsluta med detta citat från Eskil Erlandsson: ”Den här planen är ett steg på väg­en mot ett Sverige som förknippas med matupplevelser i världsklass. Och jag behöver er hjälp. Det är alla entreprenörer, lantbrukare och engagerade människor som brinner för mat som kan göra visionen till verklighet. Det är ni som är Sverige – det nya matlandet.”

Om det är vi som är Sverige – det nya matlandet, varför känner vi inte igen oss?
Och hur tror ni att vi ska vilja hjälpa er, när vi inte kan lita på er hjälp när vi står där, med sargade och lidande tamdjur?
Var är nöjet, lönsamheten och den goda konkurrenskraften då?
Ni fortsätter från beslutande myndigheter att strö salt i såren, ni försöker släta över era egna tillkortakommanden med löften om guld och gröna skogar, medan ni fortsätter förstöra vår landsbygd.
En ren och skär skrivbordsprodukt värd hundratals miljoner, det är vad ni försöker sälja till ett folk som lever i den verklighet ni själva blundar för.
Och som är långt från den utopi ni själva lever i.

Ulf Schröder, jägare & landsbygdsbo