Att vapnet nu kallas compoundbåge och presenteras i Svensk Jakt nr 8/2011 med tekniska finesser förändrar inget i sak. Bågens prestation kan ändå inte mäta sig med en modern studsare av rätt kaliber.
Att en genomträngande enkel sårkanal inte kan ersätta den under många decennier testade kombinationen av anslagskraft, genomslag och chockverkan som moderna jaktvapen utvecklar och som är grunden i jaktlagstiftningen, är en verklighet som inte tycks bekymra bågskyttarna.
Jakt med pil och båge saknar stöd i svensk jaktlag. För jakt med pilbåge måste både jaktförordning och jaktkungörelse ändras, och paragraf 27 i jaktlagen om onödigt lidande ägnas största uppmärksamhet.
Djurrättsorganisationer och jaktmotståndare erbjuds gratis argument och kommer nog att agera. Bågjakten saknar dessutom stöd från en överväldigande majoritet av de svenska jägarna.
Jägareförbundet kan enkelt nog få fram verifikationer på detta och bör omgående se till att så sker och rätta sitt handlande därefter för att slippa onödigt medlemstapp.
Enligt artikeln ska det finnas ett stort försöksunderlag. Jag har tidigare begärt full redovisning om det ska användas som referens, annars kan det endast betraktas som en partsinlaga som saknar vetenskapligt värde. Jag upprepar kravet på redovisning av antal försök i Sverige, metod, utfall och verifikation. Av särskilt intresse är avståndet mellan skottplats och fallplats.
Ta också gärna en titt på bilden av bågen på sidan 99 i nämnda tidning. Bara det bör räcka som underlag för ett ställningstagande.
Viking Lönnqvist, Farstorp, Nye