År 1868 fälldes den sista vargen i Årjängs kommun efter att ha tagit en torpares sista ko i Kjese-botten. På 1990-talet kom vargen tillbaka, många jakthundar dödes och jag började engagera mig i vargdebatten. Efter många turer var det nu dags för vargjakt.

när jag åker hemifrån klockan 7 på morgonen den 2 januari hittar jag ett färskt harspår. Jag stannar och tänker: ska jag skita i vargjakten, hämta hamiltonstövaren Jazz och bjuda upp jösse till en dans? Men om jag har ägnat så lång tid åt att få fram ett beslut om vargförvaltning så vore det ett svek mot allt jag trott på och mot de 150 jaktkamraterna vid samlingsplatsen.
09.30 intar jag mitt livs första vargpass mellan Granemon och Ölmeheden i Glaskogens vargrevir. Efter ett par timmar hörs tre skott i väster. En ung vargtik fälls vid Klypsten meddelas i radion, men vi sitter kvar i ytterligare tre timmar för det finns fler vargar kvar i såten. Under den långa tiden på passet är det endast en järpe och kylan som gör mig sällskap.
När jag efter avslutad jakt studerar vargtiken på nära håll infinner sig en konstig känsla, tänk att det här djuret kan åstadkomma så mycket problem för så många. Men jag tror ändå att den första vargjakten symboliserar en ny era i svensk rovdjursförvaltning. Om vi som är drabbade får vara med och förvalta varg blir situationen mer uthärdlig.

Okunskapen bubblade upp
Dagen efter vargjakten drar MUF-ordföranden Niklas Wykman plötsligt igång debatten. Han påstår att politikerna blivit förledda av jägarlobbyn. Man tar sig för pannan och undrar om han legat i ide de senaste åren. Hur kan han, som proffspolitiker, missa att vi har haft två stora utredningar som pekat på samma sak: vi måste tillåta jakt på varg.
Man kan på goda grunder anta att hans plötsliga omtanke i vargfrågan handlar mer om att knipa opinionspoäng från Maria Wetterstrand än verkligt engagemang i sakfrågan. Men tyvärr fick han med sig ett sällan skådat mediedrev.
Det bubblade upp okunskap och fördomar om både vargjakten och jägare i största allmänhet. Man undrar hur så många kunde veta så lite om så mycket.
Mikael Karlsson från Svenska Naturskyddsföreningen tar priset i att vara totalt okänslig för de vargdrabbades situation. Han väljer i sin argumentation att helt bortse från fakta och forskningsresultat.
Svenska folket har sagt ja till att ha varg i landet, därmed har vi också sagt ja till vargjakt.
Vargjakten var inget påfund av jägare utan en konsekvens av riksdagens beslut. Vargstammen ska ner mot maximalt 210 vargar och jakten var en bit på väg mot det målet. Dock finns ytterligare minst ett 20-tal vargar kvar för skyddsjakt och andra åtgärder under året. Dessutom föds 40–60 nya vargar under våren.
Vargjakten innebär inget som helst hot mot de svenska vargarna och man skulle önska att medias framställning innehöll mer av saklighet. Begränsningen av vargstammen har en stark förankring hos svenska folket.
Det är Niklas Wykman och Mikael Karlsson som representerar en skränande minoritet. Vi måste nu tillsammans försöka sprida sakkunskap som motvikt. Medieintresset har det positiva med sig att vi får ett intresse för frågorna och förhoppningsvis möjligheter att rätta till missförstånd också.
Nu är jakten avslutad, den genomfördes väl och nu kan vi börja diskutera nästa års vargjakt.
Överskjutningen är inte bra. Grundorsaken är naturligtvis att vi fick för lite varg på licensen och har för många i skogen. Då går jakten fort. För att komma ner i närheten av 210 vargar så hade vi behövt få skjuta dubbelt så många.
Nu valde man att detta första år ha en bred marginal och det kan finnas goda skäl till det. Om vi ska ha avlysningsjakt eller inte har diskuterats. Den är effektiv och går snabbt, men den bygger på att rapporteringen fungerar.

Sms fungerar bra
Rapporteringen in till länsstyrelserna kan bli bättre. Sms som testades i Värmland var bra, länsstyrelsen skickade hela tiden ut information. Det var alltid någon som befann sig inom täckningsområde och kunde vidarebefordra informationen via jaktradion, därmed kunde jakten snabbt avlysas.
Bomskott och skadskjutningar minskar säkert med mer erfarenhet, men det kan vara en idé att införa någon motsvarighet till björnpasset på varg.
Detta var första årets vargjakt och vi får ta vara på lärdomarna till kommande år. Det är viktigt att länsföreningarna sätter sig ner -tillsammans med dem som jagat varg och gör en utvärdering av jakten. Vad har fungerat bra, vad behöver förändras till nästa år? De här utvärderingarna bör sedan sammanställas av Jägareförbundet centralt.

BILDTEXT
Roland Kylén
rovdjursansvarig Jägareförbundet Värmland