Debatten om fjällens användning, jakt, fiske och rekreation, har blivit turbulent då man inte tar fasta på grunden, att vi alla svenska medborgare äger fjällen. Vi svenskar ska alla ha lika möjlighet att utnyttja fjällen, givetvis med hänsyn till både vilt, natur och näringar.
Grundlagskyddad äganderätt till-faller oss alla och stämmer väl med alla människors lika värde och att vi har mer än ett ursprungsfolk i norra Sverige. På samma grund är det självklart att säga nej till ILO 169.
Sedan regleras näringar med -lagar och förordningar, bland annat bruksrätt för renskötsel, med rätt till behovsfiske och jakt i samband med arbete med renskötsel. Just detta, med enbart behovsrätt till jakt och fiske, framkom klart från juristerna vid utredningen om fjällen och dess användning och man fann ingen grundlags-enlig jakträtt som medföljde bruks-rätten för renskötsel.
Dagens administration har gett felaktiga tolkningar för allas rätt, prioritetsordning, kostnader och den så kallade dubbelregistreringen. Den har gett olika modeller av upplåtelser och orättvisor både för ortsbor och för övriga svenskar och de som bedriver näringar i fjällen.
Övergång till en administration måste till. Jag bedömer inte att en ändring av paragraf tre i rennäringsförordningen är nödvändig om man tar fasta på grundlagens äganderätt, som ska tolkas före en förordning.
Ett förslag är att Fastighetsverket tar hela skötseln och administrationen och inrättar ett medborgarråd från fjällkommunerna, men också andra sakägare. Dubbelregistreringen ska upphöra och jaktlag tilldelas var sitt jaktområde. Privatmarker har ensam jakt på sina egna marker, återigen en grundlagsrätt.
Fastighetsverket uppdras att prioritera i Sverige boende, och sedan, i mån av plats, utlänningar med svenska guider. Jag uppmanar alla till en grundläggande ordning i samband med Fjällseminariet i Fäviken, som tar fasta på allas vår lika värde och rätt.
Åke Siikavaara, Roslagen