Vi lever i ett land där vi i vissa områden har förmånen att kunna odla tall av bra kvalitet. Tyvärr verkar det som vi ser slutet på den tid då vi hade tall av hög kvalitet om vi inte snarast gör något.
skogsbruket har under trettio år sett hur föryngringar av tall blivit förstörda utan att nämnvärt reagera på detta. Man har likt strutsen kört huvudet i marken och inte haft styrkan att reagera offentligt.
Skogsbruket har diskuterat problemet internt, men man har inte haft viljan att hitta en lösning, trots att man har vetat att detta får katastrofala följder i framtiden.
Vilt och skog är något som hör ihop och är helt naturligt. Alla vill givetvis ha viltstammar av bra kvali-tet och som lever i balans med de agrara näringarna.
När älgstammen började växa ordentligt på 1970-talet fanns massor av tallföryngringrar, ungskog som är en naturlig föda för älgen under vintern.
På 1980-talet, när älgstammen blev för stor, så slutade skogs-brukarna att plantera tall på grund av att ungskogen blev uppäten av älgen. Man planterade gran utan att ta hänsyn till bonitet.
Idag har vi älgstammar som är på väg upp, både till kvalitet och antalsmässigt. Men problemet som vi har idag är att vi inte har vinterfoder till älgen. Vi kan inte, även om vi har en till antalet liten älgstam, hålla den med vinterfoder utan att få stora skador på de tallföryngringar som finns.
Skogsbruket äger den här frågan men måste ha hjälp av jägarna att åtgärda de missförhållanden som råder i våra skogar.
Vi måste sluta att plantera gran på alla typer av mark och återgå till ett ståndortsanpassat skogsbruk.  Vi måste börja plantera tall på de marker som är lämpliga för detta.

Jag är medveten om att det är ett svårt beslut, när man vet vad kostnaden är. Men ska vi kunna rädda tallen som kvalitetsvirke och ha bra älgstammar är detta enda -möjligheten.
Många säger när de läser detta att det är omöjligt att plantera tall. Men jag tror att det är möjligt.
När det gäller tallen som vilt-foder har jägarna stora möjlig-heter att göra en insats. Jägarna kan avtala med markägarna om att plantera ett antal tallar på anvisade platser. Platser att plantera tall på  finns oändligt. Det kan vara i granplanteringar eller så kan man plantera på ej använd åkermark -eller andra marginella marker.

Idag ingår de flesta marker i älgskötselområden och där måste markägarna vara aktiva och föra fram sina synpunkter på hur älgstammarna ska förvaltas.
Vi har idag regler som gör det möjligt att hålla älgstammarna på en nivå så att de är i balans med -fodertillgång och skogsbruk. Vi har fri kalvavskjutning i många jaktområden och jakttid till januari månads utgång.
Detta innebär att vi har alla -möjligheter reglera älgstammarna så att skadorna på skogen hålls på en rimlig nivå.
Ett problem är att intresset för älgjakt minskar drastiskt efter de första veckornas jakt.
Jägarna måste fortsätta att jaga och skjuta det antal djur som är nödvändigt för att minimera skadorna på tallungskogen Jakten i december och januari är mycket viktig när det gäller att skydda tall-ungskogen. Kan man då skjuta bort kalvarna från korna minskar skadorna på tallskogen på ett markant sätt.
Vill jaktlagen inte själva gå ut och jaga älg när vinterkylan -sätter in finns det alltid intresserade -jägare med duktiga hundar som kan anlitas att göra jobbet.

Vi måste se detta som ett arbete som måste göras, och vill inte ordinarie jaktlag sköta avskjutningen är det ett mycket bra sätt att gynna jägare som jobbar med att få fram bra älghundar.
För att få fram bra älghundar krävs massor av träning och detta är ett sätt att gynna både jägare och skogsbruk. Varje kalv som skjuts sparar ett stort antal tallar.
Med detta vill jag säga: Plantera tall och skjut älg!
Genom att göra det främjar vi både tallens och älgens framtid.

Seved Johansson